Gordon

Nyprogg med Laike

2012-02-13T23:26:00.003-08:00

I vanliga fall är jag rätt ointresserad av progg, nyprogg och gammal, engelsk folkpop. Nick Drake gick väl an men ofta ligger texter och en känsla av tristess ivägen för att jag ska njuta av musiken. Dungen har t.ex. aldrig omskrivits här, trots att jag är lättpåverkad när det gäller stora indiehajpar. Det bästa som kommit från Ejstes händer är hans samarbete med Anna Järvinen. Men det måste vara nåt med luften den här morgonen för efter lite lyssning via ett promomejl så diggar jag en rejält proggig skiva med svenska Laike. Det låter engelsk folk men här och där svänger det faktiskt riktigt bra. Sen plinkar det på en del utan att engagera mig också, här och där, men nåt med låtarna tilltalar mig verkligen. Bra låtskrivande lyser ofta igenom även om musikstilen ifråga inte riktigt skulle vara lyssnarens favorit. Men texterna har ett sorts själlöst allvar som jag försöker låta bli att höra:
Modeslavarnas marsch by Laike

The Mary Onettes - Love's taking strange ways

2012-02-12T10:26:00.001-08:00

Vi spelade med rätt taskigt ljudsystem i fredags, men med grymt bra stämning, tokbra personal och smaskig bourbon. Ovanligt många ville snacka om låtarna vi spelade, bl.a. den här nya med The Mary Onettes gick hem. Fin pop med Robert Smithsång från nya EP:n.

Niki & the Dove - The Fox

2012-02-08T11:18:00.000-08:00

Back in the day, våren 2009, arrade Gordon en spelning på nästan-svart-klubben Pluto i Gröndal. Det var en rörig kväll med snökaos, 70 pers i publiken (ungefär 50 till hade varit bra), elstrul uppstyrt av en berusad pirat och en tvivelsutan magisk insats av Malin Dahlström. Helena och jag trodde stenhårt att hennes band, The Dora Steins, skulle brejka inom ett par minuter men så blev det inte. I efterhand minns jag att delar av bandet brast aningen i entusiasm över att hänga i en containersoffa med en ljummen smuggelbärs efter spelningen men då var jag alldeles för uppfylld av en fullkomligt otrolig scennärvaro hos sångerskan. Stjärnkvaliteten missbedömde vi dock inte. Nya bandet Niki & the Dove har verkligen slagit igenom, ganska ordentligt med indiemått mätt och internationellt dessutom. De turnerar snart i USA kring SXSW och här är nya videon, bra grejor med skön dataspel-a-la-Ico-stämning, se nedan. En annan rolig grej upptäcker jag när jag surfar runt på bandnamnet: Niki & the Dove har gjort en spelning tillsammans med Lissi Dancefloor Disaster som var det första och hittils sötaste bandet som spelat hos Gordon. På fredag blir det barklubb, vi ska försöka vara söta då också. Ses på Söders Hjärta! /Axel

Klubb Gordon på Söders Hjärta!

2012-02-06T11:06:00.000-08:00

På fredag, den 10 februari, är vi tillbaks på Hjärtats bar. Det ska bli skönt att stå längst in i hörnet på baren, trängas med några skarpa bartendrar som plockar fram is och rotar efter drambuieflaskan medan Helena och jag turas om att spela fin indiepop. Vad blir det då? Tror att en liten spotifylista kan vara på sin plats:
Gordonsampler januari 2012

Carl Carlsson!

2012-02-01T10:52:00.000-08:00

Dags för ny radiovänlig indiepop på svenska? Tja, med ett eller två års mellanrum behövs det en sån där dänga. Carl Carlsson från Eskilstuna sjunger svenneindie som den ska sjungas, med bra fart, lite vemod och rötterna i Känn ingen sorg... Garanterad plats på alla små festivalscener i sommar. Den 13:e februari är det festivalförsmak på Lilla Hotellbaren och så här låter det:

Sleigh Bells

2012-01-29T12:49:00.001-08:00

Ibland slentrianpostar jag en Sleigh Bellsvideo. De är som en eftermiddag när man ser en John Hughesfilm om kvarsittning, dricker resten av en Bacardiflaska och sen går ut på bakgården och eldar upp lite gamla möbler bara för att. Hur kan man annat än att drömma att det vore fint att identifiera sig med att hoppa i sängen med röd morgonrock och gevär?

Damien Jurado

2012-01-28T05:26:00.001-08:00

Det finns många artister som jag älskar men som hamnar i skymundan för alla de andra artisterna jag också älskar. Whole lotta love blir det, om man är nere med pop. Damien Jurado är en sån där som glider ner mellan skrivbordet och elementet och samlar damm fastän han gör perfekt folkpop, nästan jämt. När jag hör en sån här låt, som nya Museum of flight, tänker jag att jag borde skriva om honom minst en gång i månaden istället för en gång om året. Ska spela Jurado på nästa klubb, på Söders Hjärta den 10:e februari!

Gimme Indie har lajvat i två år!

2012-01-26T10:02:00.000-08:00

Till höger på gordonsidan ligger sen bloggen startade en radiolänk till Gimme Indie - Sveriges mesta indiepopradio. När Gordon höll på att dra igång klubbandet träffade jag Tommy Eriksson vid bardisken på en Springfieldspelning och han tyckte att jag borde länka och sprida hans reklamfria indiepopstream och det ville jag såklart gärna. Sen satte han igång att streama konserter live och det med hög frekvens och stor framgång. Han har lyssnare över hela världen och omskrivs rätt ofta för sitt indiemissionerande. Han gör allt jobb gratis. Han gör det indie. För att markera att det sänts indiekonserter live i två år har han satt ihop en fin liten highlights-soundcloud. Lyssna på den som en lite apptitretare här och kolla in var blänkarna hämtats från på Gimme Indies soundcloudsida:

Oh My! - Fifteen minutes

2012-01-25T06:31:00.000-08:00

Även om jag som offer för ett flertal cykelstölder blir oerhört nedbruten av den här svårt omoraliska videon, måste jag ge efter för popperfektion när den slår till. Det låter och känns som Niccokick. Det låter bra. Brottslingar med flottig indielugg kommer undan med sina tilltag i Fifteen minutes:

Santigold

2012-01-22T09:40:00.000-08:00

Det mesta jag har hört med Santigold tidigare har inte tilltalat mig särskilt. Tråkig partyelectro, har jag tänkt för det mesta. Men det här var bra grejor och videon är den coolaste retro jag sett på ett tag. Sammantaget är det lite The Knife, lite Lissi Dancefloor Disaster och lite De La Souls Three mile high and rising och en massa M.I.A. i musikaliska och visuella referenser.

San Cisco

2012-01-21T06:16:00.000-08:00

Twee från Australien, ja tack.

San Cisco - "Awkward" from Cluster 1 on Vimeo.

Örnsberg - Little red/more than enough

2012-01-21T01:24:00.000-08:00

Örnsberg har hamnat på Gordons årsbästalista och fortsätter att leverera musik i min smak. Kanske kan den upptäckas av andra? P3 har spelat Little red några gånger och jag fattar bara inte varför den inte ligger på A-rotation. Har kört den på repeat sen jag öppnade ett mejl från Johan "Örnsberg" Ragnarsson. Gör så ni också:
Little red/more than enough by Örnsberg

Vampyramiden, ny låt!

2012-01-16T10:44:00.000-08:00

Vampyramiden, som jag snackade lite med i höstas, har släppt två nya låtar. Fint indiepopvemod av klassiskt slag hör man i låtan Svek. Kolla också in Skam.

Ace, Shins och Magnetic Fields

2012-01-12T11:07:00.000-08:00

Det finns alltid nåt att yvas över, om man har den läggningen. Och så här en fuktig isvecka i början av 2012 har Gordon en rätt yvig stil. Det blir spelning på övervåningen på Ace på lördag. Gott så. Beatniksvettig rock 'n roll, krautrock, twee och Oz-indie. Se där, en funflask att spetsa bålen med, så god som någon. Och så kommer nytt med The Shins och Magnetic Fields. En stillsam extas att värja vinterns livsleda med!

Simple Song by The Shins

The Magnetic Fields - Andrew in Drag by MergeRecords

Too dramatic

2012-01-11T13:23:00.000-08:00

Hög sannolikhet för att Ra Ra Riotlåten Too dramatic hamnar i spelaren på lördag, i Morning Bendersremix såklart, när vi spelar på Ace på Sveavägen 36. Tokbra:
Too Dramatic (Morning Benders Remix) by The Morning Benders

Spelar på lördag

2012-01-10T12:44:00.000-08:00

På indieklubben Ace på lördag kan man knata upp till övervåningen och hänga med Gordon. Det blir pop från Australien och twee och sånt som Lux Interior gillade. Det blir fint. Gordon är lite yrvaken efter att ha legat i en puppa sen i höstas så kom och var snäll med Gordonfjärilen på lördag.

CSS

2011-11-19T05:10:00.000-08:00

Brasiliens finaste musik blåser ur högtalarsystemet på Debaser Medis ikväll. Jag är förkyld och inlindad i koftor och vapo rub-ångor men jag vet vad jag missar. Mer pop än Stockholm förtjänar, skulle jag säga om inte stan visade sin absolut bästa tänkbara novembersida med strålande, vek höstsol och granna kontraster med husfasader mot ljusblå himmel. CSS!

Sandviken!

2011-11-14T07:10:00.000-08:00

Från Sandviken flyttar man ju gärna. Jag har gjort det en gång för länge sen och nu har Christoffer Gustafsson också gjort det. Men gissningsvis är hans förhållande till hålan mer komplext än mitt, jag bodde bara där i krokarna ett kort slag och han är uppvuxen på bruksorten. Häromdagen såg jag Anna Jörgensdotter på kulturteve i färd med att förundras över sin hemort. Den inspirerar såklart alla utflöyttare och hemvändare sådär bitterljuvt och ångestladdat som hålor över hela världen, inklusive Gustafsson. Nu håller han till i Stockholm, spelar rentav på Landet helt snart, redan på torsdag. Och han har också färdigställt en EP med väldigt bra musik som finns att tanka hem gratis på hans sida. Här är ett smakprov som imponerade mycket på mig:
Sandviken by Christoffer Gustafsson

Vanderslice

2011-11-14T01:26:00.000-08:00

Kan det vara fem år sen jag såg John Vanderslice på Landet? Visst. Nåt sånt. Han är en amerikansk singer-songwriter som egentligen inte är särskilt tillgänglig. Det är svårt att tralla med i hans låtar som ligger närmare rock än folk men som ofta är avigt uppbyggda och komplexa. Han harvar på. I oktober var han i Stockholm och Göteborg. Före det drog han runt USA för vilken gång i ordningen. Han har nåt. Dels är han en bra musiker men framför allt är de där trixiga låtarna rika och mångbottnade. Jag längtar aldrig efter dem men när jag hör dem var det alltid värt att höra. Nedan ligger en livesession gjord på en liten festival i Seattle, på en ö. Inspelning är gjord av seattlebloggen Sound on the sound.

Phantogram - Don't move

2011-11-11T09:17:00.000-08:00

Jo, säkert. Don't move. Sitter och vickar på stolen, gungar med överkroppen och jabbar med huvudet som en förryckt uggla. Phantogram gör elektopop och vanligen lite deppigare än så här. Låten finns på en nysläppt EP som heter Nightlife.
Phantogram - Don't Move by Hypetrak

Joe Goddard och Four Tet

2011-11-06T08:16:00.001-08:00

Remix av en Joe Goddardlåt, gjord av Four Tet, fångade min uppmärksamhet en söndag när allt har varit musikaliskt fjuttigt. Måste vara grinig idag för jag kollade på en video med YACHT och ville bara skriva om den för att få säga att huvudrollerna spelades av Draco Malfoys och Salem al Fakirs frillor. Goddard skrev jag om nyss och då diggade jag hans orginal bäst men nu blev jag i alla fall lite glad av den här långa remixen:
Joe Goddard - Apple Bobbing (Four Tet Remix) by Dipped in Dollars

More cowbells!

2011-11-03T11:41:00.000-07:00

Som de flesta musikbloggar som sköts av en person går Gordon in i lågvatten och stiltje ibland. Men kommer tillbaka. En sak som kan få seglen trimmade, även när vinden inte ligger på är, lite cowbells. More cowbells! vrålade Christopher Walken i en lyckad SNL-sketch (Will Ferrell kom till sin rätt för en gångs skull). New York-bandet Friends använder instrumentet i sin nya låt I'm his girl på ett aningen mer seriöst men lika lyckat vis:
Friends - I'm His Girl by LuckyNumberMusic

Pasadena

2011-10-25T12:28:00.000-07:00

Radiohjälten Tommy på Gimme Indie har nyligen lagt upp den här fina covern av [ingentings] Här kommer solen i a-rotation på sin webbradio. Finns mycket fint att hitta där. Pasadena heter bandet som har tolkat låten på engelska och gjort det väldigt fint.
Pasadena - Here Comes The Sun (Winter Mix) by Gimme Indie

Bon Iver

2011-10-24T12:22:00.000-07:00

Videon till Holocene är väldigt mycket vad man kunde vänta sig av Bon Iver. Men låten är så vacker att de lätt tillgjorda naturkonstruktionerna starring en unge i islandströja inte kan förstöra. Fast Bon Iver är fortfarande bäst som sidekick till Kanye West.

Melbourne #13 - Twerps

2011-10-23T11:59:00.000-07:00

De kommer från årets musikstad nummer ett och de låter som om de kommer från Glasgow, förra århundradets musikstad nummer två eller tre. Twerps från Melbourne har just dängt sin debutplatta i bordet så plektrumen rasslat iväg. Lyssna på det här stycket popmagi:
Twerps - Dreamin by ChapterMusic

Restless Riot

2011-10-22T07:50:00.000-07:00

Lundabandet Restless Riot är ett okänt kort men vänd på det och kolla, knappast en joker, snarare en knekt. Jag är svag för sån här välgjord mainstreamindie med rötter i amerikansk Springsteenrock och toner av svenskt, välkomponerat allvar. Tidigare har jag hejat på stockholmarna i Let's Say We Did och Restless Riot, som inte alls låter som sitt namn, är en nära släkting. Fint.
Restless riot - The beggar, the liar and me by Restless riot

Gentlemen Rogues

2011-10-17T11:20:00.000-07:00

Nu har jag rotat i de virtuella skivbackarna i Austin, Texas igen och hittat ett röjigt powerpopnummer som känns väldigt retro och nittiotal med fotbollskörer och gitarrmangel. Sången är på gränsen till tuggummipunk, tänk Blink 182. Gentlemen Rogues heter bandet och om man gick förbi deras spelning på en festival skulle man stanna och ha askul och sen glömma bort dem totalt. I det mindre hemmaformatet funkar det ungefär likadant. Ös på i fem minuter, det är vad det är värt. Fem bra minuter dock:
run from the light (single) by gentlemen rogues

Little Racer

2011-10-13T11:06:00.000-07:00

Ett NY-band är alltid rätt, de här heter Little Racer och det gör låten också:
Songs by Elliot, Ish, and Mike

Seattle + Melbourne

2011-10-12T12:30:00.000-07:00

Melbournetemat från våren har ju tappat lite fart men det är inte så dumt att få knyta ihop med förra höstens Seattletexter. Death Cab for Cutie är på gång med ett remixalbum och första spåret ut på de seattlebördiga indierockarnas omstöpningsprojekt är en mix av Cut Copy. Melbournes popstoltheter har haft ett hittills rätt bra år och levererar även nu, eller vad sägs?
Death Cab for Cutie - Doors Unlocked And Open [Cut Copy Remix] by deathcabforcutie

Nytt från Vit Päls!

2011-10-07T10:45:00.000-07:00

Om det inte var så sunkig nätetikett att skriva massor av ord på raken med versaler så skulle jag knattra in hela den här bloggposten stort. För det är stort när Sveriges kanske bästa band släpper grejor. Vit Päls är ett gäng malmömusiker runt centralfiguren Calle Lundgren (intervjuad här på gordonsidan ifjol). De gör musik som är akut, omedelbart fantastisk. Deras liveakt är det bästa jag nånsin sett ett svenskt band prestera utomhus och nya låten gör mig inte besviken. Loving you was crazy shit är ett videosläpp från en EP som kommer snart, inspelad i Malmö. Njut av låten och videon, nu genast:

Acid House Kings - Heaven knows I miss him now

2011-10-06T12:11:00.000-07:00

Acid House Kings är så mespop man kan bli, på ett väldigt bra sätt. Inte minst är de ett av Johan Angergårds många Labradorband. Deras senaste skiva har fått fin kritik och nu släpper de en ny version av plattans sista låt. Jättemespopigt blir det såklart också om man får med sig Dan Treacy från Television Personalities på sång. Part time punks lät bara en liten aning finare då, för länge, länge sedan. Om man vill ta hem ett eget ex kan man dra över till Pitchfork. Eller så kan man lyssna på den här i en bara-ljud-Y2B-version:

Lowe - Evolver

2011-10-04T23:51:00.000-07:00

Stockholmsbördiga Lowe är ett av flera svenska band inom electro och synt som vet att den blågula myllan är av sekundär vikt när man gör 80-talspumpande musik med Dave Gahan-melodramatisk sång. Det är i Tyskland man finner den verkligt bördiga jorden. Fast när det gäller synt kanske man borde byta till en mer mekanisk metaforsfär. Hur som helst kommer deras nya skiva ut på ett tyskt syntbolag och de kommer säkert att ha störst publik när de spelar i Göttingen eller Berlin, inte Jönköping och Stockholm.
Nysläppta albumet Evolver är en skiva med mycket stor skuld till Depeche Mode. Inte klonad kanske men nog har de tittat en del på ritningarna till Black celebration? Det är här genren har satt sitt motstånd, den lilla komponent som bromsar ett större tillflöde av lyssnare. Att vara inspirerad är bra, oundvikligt rentav. Men om man ligger för nära en tidigare stor genre kommer man varken åt de hängivna fansen, som hellre lyssnar på orginalet, eller nya lyssnare, som gärna vill se musiken utvecklas. Lowe har gjort en rätt bra skiva men de hade behövt släppa på de melodramatiska något för att nå någon årsbästalista. Utanför Tyskland.
Lyssna dock gärna på singeln Breathe in breathe out som är riktigt bra:
Lowe "Breathe in Breathe Out" by Megahype

Dum Dum Girls - klassikerrummet

2011-10-02T07:20:00.000-07:00

Mer klassisk än så här blir inte en popvideo. Ett band, deras instrument och sexig pop förpackad till blasérad popperfektion. Dum Dum Girls nya heter Bedroom eyes:

Mirel Wagner - recension

2011-10-01T04:24:00.000-07:00

En finsk singer-songwriter med etiopisk bakgrund får mig den här veckan för första gången på länge att lyssna på stillsamt gitarrplockande av djupt melankoliskt slag. Mirel Wagner har släppt en skiva så avskalad att man nästan blir vilsen. Produktionen består av hennes röst och gitarr. Det räcker.
Låttitlarna och texterna går i samma asketiska stil, No death, The well, Despair osv. Det enda som är mättat och komplext är Wagners röst som först verkar nästan distanserad men som med varje lyssning djupnar. Sorg och melankoli kan ha många nyansgrader och här finns utrymme att känna dem. Sen är melodierna välgjorda, stämningsfyllda folkvisor som minner om Simon & Garfunkel såväl som Leonard Cohen och brittisk folkmusik. Det finns också en självklart amerikansk rootskänsla här. Den knappt märkbara finska brytningen gör också sitt till för att ge alla internationella influenserna en samlad allmängiltighet. Ta en titt på videon till No death, som är lika enkel och avskalad som skivan:

Amanda Mair

2011-09-29T11:52:00.000-07:00

Det här var bra. En fin röst och en bra låt och ett väldigt Vanessa Paradisiskt pressfoto kommer man långt med. Amanda Mair ligger på Labrador och är rena rama mainstream för att vara det bolaget. Men mainstream har ju sina goda sidor.
Amanda Mair "Doubt" by Labrador Records

Klassfest = Young Eagle

2011-09-27T09:44:00.001-07:00

I förra veckan fyllde jag på min mp3-spelare med gammalt gods och en av låtarna som hamnade där var Gordonfavoriten Nya ovänner med electroduon Klassfest som jag inte lyssnat på sen 2009. Sen i helgen kom ett mejl från en av medlemmarna, Jesper Merrild med en Y2B-ad version av låten och meddelandet "Minns du Klassfest. Good times." Sammanträffanden kanske inte kommer från den gudomliga, kosmiska planen. Egentligen. Men de kan ge en den där känslan. Jag var tvungen att mejla tillbaks och kolla läget. Det blev som en liten intervju.
Gordon: Vad hände med Klassfest?
Jesper: Klassfest försvann med mycket annat under de förändringar jag och Ludvig gick igenom. Skola, andra band och andra ambitioner var avgörande faktorer. Klassfest-tiden var dock exakt så som jag ville leva min ungdomstid.
Gordon: Vad är Xcuse Filippa? Ett band? En rörelse? En ursäkt att lägga ut bilder på Leo DiCaprio? Årets popalbum? Något hemligt?
Jesper: Excuse Filippa var den mörka sidan av mig. Den som var kärlekslös och ville alla ont. Nu finns Excuse Filippa bara som ett minne. Jag kommer dock att släppa en sista grej för att få ett avslut på det. Excuse Filippa kommer dock alltid leva med mig, som en påminelse av vad jag inte ska eller vill vara.
Gordon: Finns det nåt bolag? Finns det planer på livespelning? DJ-spelning?
Jesper: Inget bolag än sålänge, skulle behöva det för hjälp med allt praktiskt, har spelat lite dj spelningar med vänner... Saknar det!
Gordon: Gör du några officiella rmxer eller är du en pirat på den fronten?
Jesper: Alla remixer jag gjort har varit inofficiella även om Crystal Castles manager lovat mig 3 gånger att det skulle bli så.
Gordon: Vem gör smartast danspop? Försök att avstå från det uppenbara svaret...
Jesper: Vet inte riktigt vad danspop är men jag svarar Rihanna.
Gordon: Hur ser det ut framöver?
Jesper: Nya tider är på väg. Jag går nu under Young Eagle. En hyllning till allt jag älskar och älskat. Tänkte släppa en ep men skulle behöva hjälp från bolag med kontakter så det dröjer antar jag. Annars ska jag samarbeta med 2 s/y akter, producera r n b med en kille från sthlm, samt släppa en singel under 666FILIPPA666.
Hårdaste electron i norden, mest för skojs skull dock, inget seriöst.

Det är alltid spännande att se vad som hänt när man har ägnat två år åt att kolla åt andra håll. Kolla in den gamla Klassfestlåten här och spana in Young Eagles härjningar här. Sen finns det en blogg med info och popsvammel och sidospår. Hur låter det då? Så här, t.ex, lyssna och njut:
Zip Up by Excuse Filippa

Real Estate

2011-09-25T11:26:00.001-07:00

Amerikanska Real Estate är på gång med en ny skiva. Det är musik för den som gillar Midlake men inte orkar bli sådär skrumpet, jävla ledsen. Förstasläppet Green aisles lovar gott, liksom skivomslaget:
Real Estate - Green Aisles by DominoRecordCo

Joe Goddard

2011-09-25T11:11:00.001-07:00

Det kommer remixer, förstås, när Hot Chippern Joe Goddard släpper en EP. Gabriel heter vaxet men efter att ha hört några varianter gillar jag ändå orginalet bäst. Får lite Annie Lennox och Eurythmix-vibbar. Ganska bra, något sakralt, som en Motoboykonsert i en kyrka. Lyssna:
Joe Goddard (featuring Valentina) - Gabriel by DFA Records

Turn off your television

2011-09-23T10:38:00.000-07:00

Det måste vara fredag kväll. Jag har just kommit hem från ett restaurangbesök med min tvååring (några bord bort satt DJ Sleepy med en kaffe och ett gäng polare). Klockan är tjugo i åtta, och jag behöver lite soft musik att trösta mina trötta ben med. De orkar inte dansa. Men allt som krävs för att avnjuta Malmös svårt Seattledoftande Turn Off Your Television, är lite mjukt gungande överkroppsrörelser och en antydan till oohs and aahs emellanåt. Kolla in deras hemsida och ladda ner en hel platta på deras bandcamp när ni har lyssnat här, det lär ni vilja göra:
Turn off your television by Turn off your television

M83 remixad

2011-09-16T09:29:00.000-07:00

M83 kommer med ny skiva snart. I oktober är den ute. M83 är en av de flitigast förmedlade artisterna på Gordons klubbkvällar. Med en perfekt mix av dystopi, melankoli och nattlig partyenergi är det svårt att motstå den här franska uppdateringen av shoegaze. Förstasingeln Midnight city kom i juli och har nu remixats av Trentemøller. En annan gordontrend verkar vara att ta det soft på fredag kväll:
Midnight City (Trentemøller Remix) by M83

Orginalet är nog ett par strån vassare dock:
Midnight City by M83

El Perro Del Mar

2011-09-15T10:31:00.001-07:00

Havshunden Sara Assbring är på gång med ny skiva, ute 2012 står det på hennes hemsida, och trillar ut en en strålande syntkula att älska och förundras över. Fantastiskt!
What Do You Expect by El Perro Del Mar

Gordonfavoriter i september!

2011-09-13T11:11:00.001-07:00

Plötsligt är det dags att plocka ihop en spotifylista över favoritpop i september. Den är inte perfekt representativ och en hel del av det har hållit länge. Höj gärna volymen på sista låten. Det är en gammal Warren Zevoninspelning med lågt ljud och den förtjänar verkligen att höras ordentligt.

Gordons septemberfavoriter.

Intervju Vampyramiden

2011-09-13T09:45:00.000-07:00

Häromveckan fick jag ett promomejl från Vampyramiden som är från Stockholm och Skåne och blev väldigt förtjust i deras Skeppet Vasa-video. Låten är den bästa indiepop på svenska jag har hört i år och påminner en del om mina fjolårsfavoriter Vit Päls. De har en ny EP ute, som rekommenderas starkt, och även lite annan fin pop som kan avnjutas på samma nätresurs. När jag hade lyssnat på låtarna från EP:n skickade jag bandet lite frågor och fick fina svar på dem:

Gordon: Kommer bandnamnet ur en ordvitslusta eller ur nåt djupare, möjligen religiöst (pyramiden som symbol för gud osv)?

Vampyramiden: En ordvits skulle vi inte vilja kalla det, det är mer ett nytt ord som vi uppfunnit. Att man kan rita namnet istället för att skriva det är ju också en bonus.

Gordon: Vem är ni? Musiken och era EP-omslag ger mig lite Philemon Artur-vibbar men kanske har ni ansikten och namn och en liten biografisk historia om hur ni blev Vampyramiden?

Vampyramiden: Vi är en pyramidformad organisation med två medlemmar i toppen, vi kan kalla dom Karl och Erik. Sen finns det fler medlemmar runtom, Det är mycket vänner och bekanta som är med och sjunger eller spelar på låtarna. Alla som vill är hedersmedlemmar.
Vi hade ingen egen musikutrustning när vi spelade in förra EPn så vi fick åka runt och spela in hos vänner som hade det.
Nu har vi ljudkort och mick iallafall, det underlättar lite.

Gordon: Är den där fjortisfesten i Vasavideon på riktigt eller har ni arrangerat den (väldigt lyckat isåfall)?

Vampyramiden: Det är en riktig fest, filmad i en skånsk förort för ett antal år sen.

Gordon: Var ska man helst vara när man lyssnar på er? På klubben? På taket? Utomhus eller i en tågkupé?

Vampyramiden: Det är bra musik för olika resor, stora eller små resor. Kanske i kollektivtrafiken eller när man promenerar till affären. Det är väl inte riktigt klubbmusik vi gör, fast det funkar säkert i den miljön också.

Gordon: Hur vill ni se Vampyramidens framtid? Stor succé med festivalspelningar och tishor på överkroppar över hela stan? Eller mer som en underjordisk rörelse av inspirerande ljudvågor?

Vampyramiden: Lite festivalsomrar hade varit kul fast risken är rätt stor att vi cirkulerar en tid i den svenska bloggosfären för att sen ramla ner i bitterhet och i känslan av vara missförstådd. Det hade ju varit kul om det blev mer än så. Vi inbillar oss att musik-Sverige behöver oss. Någon måste ju säga som det är och hålla det äkta. Och det gör vi, ständigt.

Det var intervjun, tack för svaren och en laidback bild. Nu hoppas jag bara på att se dem live inom en snar framtid och gärna med lite skön A-rotation också. Om musik-Sverige behöver bandet vet jag inte men Gordon gör det. Lyssna bara:
TEENAGE DESTINY (2011) by Vampyramiden

I Break Horses

2011-09-10T04:37:00.000-07:00

En god vän öppnade nyligen mina öron för I Break Horses och fick mig att skutta runt på en gräsmatta med lyckligt, aningen debilt flin över hela ansiktet. Dags att vidarebefodra den här låten till alla andra. Winter beats är dagens, alldeles fantastiska tips:
I Break Horses - Winter Beats by Bella Union

Gordon fredagstjillar med Jape

2011-09-09T10:33:00.000-07:00

Den här låten funkar om man är på soft, sitta i ett hörn och muttra-humör, eller om man vill hinka drink och festa. Irländaren Jape har knixat ihop nåt som Delorean skulle vara mycket nöjda med och jag är såklart riktigt glad i The oldest mind:
THE OLDEST MIND by Jape

Vampyramiden

2011-09-08T09:46:00.001-07:00

Efter att ha lyssnat en gång på den här låten känner jag på mig att jag kommer att skriva mer om Vampyramiden. För ögonblicket kan jag bara säga att den smala, störiga killen i slutet av videon, han med pixelerat ansikte och en hammare som nån borde ta ifrån honom, inte är jag. Fast det ser ut som om han har mina skor.

LCTRISC - Sunbird

2011-09-05T05:32:00.000-07:00

Skulle tipsa om nytt med Surfer Blood idag, de har släppt en kanonlåt som heter Miranda, men man kan inte bädda in den på sidan. Så i väntan på ett riktigt EP-släpp från Floridas finaste får man rota runt på Pitchfork efter en exklusiv stream.
Istället blir det här en liten vissling om nytt från svenska LCTRISC, som jag har skrivit om tidigare. De har jobbat på hajpen i sommar och här kommer en video till nya, fina poplåten Sunbird:

Sea of Bees - Don't fear the reaper

2011-09-01T10:32:00.000-07:00

Tar en liten paus i Popagandasnacket och tipsar om en fin folkindiecover på en låt jag älskar sen min tid som Veronica Marsbesatt. Blue Oyster Cults klassiska Don't fear the reaper är med som tredjespår på en ganska ny EP med amerikanska Sea of Bees:
HVN223 - Sea Of Bees 'Don't Fear The Reaper' by heavenlyrecordings

Popaganda recension Saint Etienne

2011-08-31T09:37:00.000-07:00

På stora scenen stod, under en knapp timmes tid, två medelålders DJ-nördar i blå skjortor och såg buttert koncentrerade ut, bakom en glittrande, oförändrad Sarah Cracknell. Det var mitt på dagen och solen glittrade i de stora silverdollarpaljetterna på hennes korta klänning. Spelningen var oerhört märklig, inte alls som andra festivalgig. Allra bäst hade det varit om jag suttit vid ett bord och avnjutit efterrätt, espresso och drinkar under tiden. Men nu stod jag nykter och aningen obekväm på de vita plastpusselbitarna som skulle skydda Eriksdalsbadets gräs och lyssnade på alldeles perfekt pop. Jag fick en liten insikt om hur viktigt det är med artisteriets kommunikativa sida. Å, Sarah kommunicerade, hon skämtade och dansade och var både sexig och skönsjungande. Men hon agerade sin scenshow lite utanför verkligheten, knivskarp och sval under en molnfri himmel och var lite som en figur i en Klas Östergrenroman.
De började med en playbackperfekt You're in a bad way. Mycket de spelade var relativt nytt och allt material från de senare åren var hårdare med klart dansanta poptechnostil. Det hade visst gått att dansa till det med några drajor i kroppen men mitt på dagen, med block och penna i näven, var jag mest förundrad över bandet, som backades av en söt, äldre gotdam vid namn Debsie.
Saint Etienne är en tidlös popperfektion, lyfta ur verkligheten redan från början och förmodligen bäst avnjutna tillsammans med en lätt känsla av overklighet. Till exempel i en bar med en drink och en parfym- och colognedränkt svetträngsel till sällskap. Lyssna, eller ta hem, Spring, från debuten Foxbase Alpha, lika bra nu som för tjugo år sen:
HVNLP1 Saint Etienne - Spring by heavenlyrecordings

Popagandabilder #2

2011-08-30T09:41:00.001-07:00

Adventure of - intervju

2011-08-29T10:19:00.000-07:00

Före Popaganda lyssnade jag mycket på en hyfsat färsk skiva med stockholmsduon Adventure of. Efter deras konsert fick jag mig ett snack med Patric Sundling och Dennis Lundkvist, och även med deras livebassist Fredrik, om att göra musik med ett glädjebudskap, om att ta sig vidare och utvecklas som popmusiker och om skivan Insha'Allah. Strax före intervjun fick jag också se dem göra en akapellaversion av smärtsamt frånvarande Architecture in Helsinkis Heart it races, det är vad de och sju av deras livemusiker gör på bilden ovan.

Dennis och Patric spelade tidigare i Vargpakten som hade ett råare, brusigare sound, lite som My Darling You! Med det bandet stod de på scen drygt 50 gånger, gjorde alltid laptopspelningar och tog i princip vilka gig som helst. Inför spelningen i fredags var det ungefär vad jag hade tänkt mig, baserat på hur Insha'Allah låter, visserligen inte alls rått och brusigt men definitivt svalare än den folkmassa som öste ut pop från lilla scenen, kvart över två inför en någorlunda manstark publik. Med liveförstärkning i form av Vice Presidents (gitarrer, bas och 3 pers på percussion) och Laserhorns (sax och trumpet) gör de en scenshow som har mer gemensamt med Belle & Sebastian eller I'm from Barcelona än The Tough Alliance, som jag främst associerat skivan till. Spänningen som uppstår mellan musikens svala coolfaktor och liveaktens svettiga driv är klart underhållande.

Dennis: Det brukar talas om ett smörgåsbord av influenser när det gäller oss men vi känner väl inte att vi har ett stenhårt spikat sound.
Patric: Vi har alltid legat nära TTA och har sett de referenserna som något positivt men nu är vi på väg ut ur den kostymen.
Dennis: Det vi strävar efter nu är att göra allt live. Vi är inte där riktigt än. Sambatrummorna är inte riktigt äkta fullt ut men om vi bara får en tillräckligt stor spelning kommer vi att göra allting på scen. Vi har ambitionerna.
Patric: Vi är trötta på laptopgig.

Gordon: Hur starkt har det religiösa temat varit i arbetet med skivan, och i förlängningen med liveakten?
Dennis: Det har verkligen varit en röd tråd när vi har skrivit skivan. Det har varit viktigt för oss att fylla den med ett budskap. Det ska kännas att det handlar om glädje, att musik är en stark förmedlare av glädje och gemenskap på ett sätt som liknar religion.
Gordon: Och skivtiteln, Insha'Allah (om Gud vill)?
Dennis: Vi är tragglande musiker och ibland är det en känsla man får, att det som krävs är att Gud vill.

Om Gud vill eller inte återstår att se. Skivan har fått en del uppmärksamhet men inte hittat ordentlig rotation på radio än. En singel/EP är på gång med Slussen by night, inklusive en remix gjord av Den Svenska Björnstammen och bandet planerar att hårdsatsa på den releasen. När de inte jobbar med bandet spelar de skivor på bl.a. Slakthuset. Tills de spelar live nästa gång kan jag bara rekommendera skivan.

Popagandabilder #1

2011-08-29T04:30:00.001-07:00

Popaganda! Säkert!

2011-08-25T12:18:00.000-07:00

Jo, jag ser mest av allt fram emot fredagens spelningar, de är liksom min grej. Men samtidigt vet jag med mig att det är en rätt stor chans att festivalens bästa spelning kommer att genomföras av Jämtlands kulturminister, Annika Norlin. Säkert! är fantastisk. Det är klassisk pop med en väldig kraft i texterna och ljuvligt driv i låtarna. Sen är det rätt coolt att hon ska släppa sin skiva på Minty Fresh när hon gör en engelsk version. Minty Fresh, liksom, det finns en Momuslåt om det skivbolaget. Annika är så ball.

Serenades

2011-08-24T00:35:00.000-07:00

Alla gånger jag sett Krunegård på scen har jag haft kul. Med Laakso, själv eller som inhoppare på Familjengiget på Popaganda ifjol. Så jag ska definitivt se Serenades på fredag. Men det jag hört med Olenius/Krunegård är jag inte tokig i. Vilken tur då att de har fått sig en grymt skön remix av Dan Lissvik:

Serenades - Birds (Lissvik Remix) by serenadesofficial

Delorean!

2011-08-23T02:28:00.000-07:00

Förra sommaren var det ett återkommande inslag i Johanna Koljonens P3-program om vad balearisk egentligen betydde i musiksammanhang. Det svarades på frågan om och om igen under många veckors tid. Ett av svaren måste väl ändå ha varit Delorean? Det baskiska chillwavebandet har någonting nästan tråkigt över sig, men ändå sugande magiskt. Konstigt att de ska spela kvart i sex på lördagen, de borde väl ha ett kvällsgig? Om man nu inte kan ordna en strand att spela på menar jag.
Real Love (Deadboy Remix) by matadorrecs

TV Girl

2011-08-22T04:44:00.000-07:00

Hela veckan väntar jag på Popaganda. Då är det bra med lite lättsam retroindie. TV Girl har låtit bättre än så här, nya låten är mest trevlig. Den ligger på en EP som kan avnjutas här. Mitt på dagen är det hur som helst bra med trevligt. Videon handlar om ett par vars materiella omgivning är mer animerad än vad de är, i slutet har deras kläder sex!

TV Girl - "Baby You Were There" from stereogum on Vimeo.

Melbourne # 12 The Delta Riggs

2011-08-21T09:31:00.000-07:00

Melbournetemat slocknade lite i somras när det blev klart att Architecture in Helsinki inte skulle komma till Popaganda. Men så stötte jag på en bluesig garerocklåt med en Fitzroy, Melbourne, extra allt-video till. Digga lite fina kvarter:

Popaganda and the old power generation

2011-08-20T10:34:00.000-07:00

Popaganda får ursäkta, augustis och kanske sommarens musikhändelse stavas Way out West. Jag var inte där men alla som befann sig i Slottsskogen när Prince spelade var säkra så in i Woodstock på att deras dyra biljetter var värda sitt pris. Så när jag för några timmar sen bläddrade igenom min partners gamla LP-samling och stötte på en bortglömd Princeplatta stannade jag upp ett slag.
På baksidan syns en låtlista med interfolierade fraser och meningar som möjligen var coola 1991, detta musikaliskt nervösa år, men som inte har åldrats särskilt väl. De är inte sexiga, soulfyllt smarta funkpärlor från en av pophistoriens största låtskrivartalanger. De är vitsigheter, busigt pikanta modell -91. Hade jag sett dem före Way out West-hyllningarna börjat komma i drivor ("aldrig har jag sett så många vuxna män gråta" sa en bekant) hade jag ryst och tänkt att Prince var en överskattad föredetting.
Nu tänker jag att Prince är en artist som alltid vågat vara för mycket, en popmusikalisk seriefigur. Någonting ur Neil Gaimans fatabur. Det absolut självklara valet när Burton behövde ett soundtrack till Batman. Han spelar över ibland och det blir löjligt men han har också karisman hos en superskurk.
Pop är så mycket för så många. Det kan vara en livlina i ångest eller ett bakgrundssorl på jobbet. Det kan vara något privat eller litet eller blaserat. Men när det kommer luften framför scenen att vibrera så att fansen får fart på matsmältningen av sin sina festivallangos så ska det allra helst vara större än livet. Det ska vara explosioner och konfetti, verkliga eller metaforiska. Det ska vara för mycket.
Popaganda har inget som kan klassa ut Prince. Men några av artisterna har potential att få oss att glömma Minneapolissonen för en kväll eller två. Krunegårds Serenades har förstås divapotential, The Go! Team, Lykke Li, Arcade Fire och Jenny Wilson är andra hjältar att hoppas på. När jag tittar på programmet tänker jag att det enda jag verkligen inte alls vill se är Me and My Army. Det är en ganska fantastisk prestation. Gordon ser fram emot att bländas på fredag. Ge mig några paneler ur seriealbumet om mitt liv!

Ganglians

2011-08-16T09:51:00.000-07:00

Ganglians kunde vara årets Surfer Blood. Det låter som en nära släkting, retro och coolt, skimrande och fuktigt som av den första daggen på en mörk strand. De har en skiva på gång, sin andra, som borde vara tillgänglig nästa vecka. Tills dess, lyssna eller ladda ner den här fina biten:
Ganglians - Drop The Act by souterraintransmissions

Popaganda - jj

2011-08-15T10:31:00.000-07:00

Deras finstämda, vackra debutplatta gjorde mig inte upphetsad. Fint, var det mesta jag kunde få ur mig, någonting saknades i musiken eller i mig. Men när de släppte sin mixtejp Kills i vintras var det helt fantastiskt. Den har gått varm i mina lurar i ett drygt halvår utan att bli det minsta sliten. Tyvärr verkar upphovsrätten ha ställt sig ivägen för vidare nedladdning av låtarna som från början var gratis på alla vis. Nåja, man kan fortfarande streama hela det magiskt skimrande mötet mellan smartast tänkbara, svenska indievemod och tyngsta hiphoppartyt. Dr Dre, Jigga och resten av topplisteeliten har mjölkats på sina finaste beats och sen pastöriserats till popperfektion av jj. Jag kan bara drömma om att de tar med sig något av mixtejpens perfektion upp på scen på Popaganda.
kills mixtape by JJ by thebigfunkydisco

Desertsongs

2011-08-14T12:02:00.001-07:00

Förr i tiden fanns det många svenska syntband och, enligt Martin Gore (tror jag) som hörde dem alla lira på en tributeskiva, låg de rätt nära sitt ideal: "They all sound like Dave", sa han om sången. Men nu ser de elektroniska ljudlandskapens paragoner annorlunda ut. MGMT ligger rätt nära men ett gladare 80-talsljud är också rätt populärt. Desertsongs från Stockholm (möjligen Högdalen, om jag tolkar en bild på bandet vid en t-banestation rätt) har dock ett ganska så Depeche-likt vemod i sin ljudbild. Sångerskan Minna Bolin sjunger lite som Nina Ramsby och det backas av syntar och trummis. Ibland behöver man deppa lite, om så är fallet finns Desertsongs att ta till. Min favoritlåt på deras debutalbum är dock aningen gladare än resten av skivan:
Fox by Desertsongs

Popaganda 2011

2011-08-12T11:50:00.000-07:00

När jag är färdig med att älta frånvaron av Architecture in Helsinki på årets Popgandafestival kommer jag att hetsa upp mig rejält över några av banden. Just för ögonblicket är det bara färskingarna Adventure Of som ger mig en pirrig känsla i maggropen. Det låter ganska mycket Sincerely Yours och bara där är jag såld. Kommer att skriva mer om dem och andra Popagandaband framöver. Men så länge tar vi en låt:
Adventure Of - Another Hero by Adventureof

YAST

2011-08-11T10:28:00.000-07:00

Är det en liten trend med band som heter akronymer? Youth and Student Travel, utläses YAST, är ett gäng popmusiker som, lite ironiskt i överkant för min smak, säger sig vara inspirerade av Slayer och Tompa Ledin. Snarare är det lite west coast, lite Deerhunter och lite sommarcoolhet som den här svalkande drinken smakar. De har några låtar på gång, jag har just lyssnat på Believes och Strangelife. Det är riktigt fint. Lyssna gärna härnedan, eller se dem live den 18:e augusti på Debaser. Imorgon börjar Gordon ladda för Popaganda. Ackrediteringen är ordnad så humöret är gott, trots den deprimerande inställningen av Architecture in Helsinki.
Believes by YAST

Örnsberg - ny video

2011-08-09T12:41:00.000-07:00

Gordons danspopfavorit Örnsberg har gjort en video till never alone från Tiny dancerskivan som kom i vintras. Låten är fortfarande fin, liksom skivan. Massor av låtar finns att lyssna på om man går till Örnsbergs soundcloud. Eller ta en titt på videon här:

Dagens tips: Yuck

2011-08-07T07:28:00.000-07:00

Det låter lite Pavement och annan 90-talsindierock från USA men jag tänker också ganska mycket på Glasgowbandet Urusei Yatsura som la ner i början av 00-talet och Belfasthjältarna Ash, vars något ojämna produktion trots allt fortfarande åminns med en lite salongsberusad värme. Yuck kommer från London och har hyllats i press och bland bloggar för sin självbetitlade platta. Och det låter verkligen bra, om man är ett fan av nämnda föregångare. Lyssna själv:
Georgia by Yuck

Leisure

2011-08-05T04:50:00.001-07:00

Häromdagen skrev jag om Blurs debutplatta Leisure. Dagens tips gäller bandet med samma namn som gör soft, skön indierock och som hör hemma i Massachusets. Här är två souncloudwidgetar med bra musik att lyssna på eller ladda hem gratis:

Early Morning Skies by leisure
Follow Me by leisure

En mixtejp från Washed Out

2011-08-04T04:39:00.000-07:00

Softa tongångar är inne i år också. Easy listening, nästan, är det som gäller när Washed Out lägger till en bonus på sin nya skiva för de som köper den via Rough Trade. Sen kan man ju digga grejorna direkt på gordonsidan också:

Washed Out - Rough Trade Mix by Abeano on Mixcloud

Nytt från The Drums

2011-08-03T04:50:00.000-07:00

Det låter som det gjorde sist så jag älskar det genast. Surfvibbar med Brooklyn-vibe är receptet på 2009 års mest hajpade. Hoppas de upprepar sig på hela fullängdaren, Portamento, som kommer i mitten på september. Här är nya videon Money med The Drums:

Twee! Catnaps - Why don't you whisper?

2011-08-02T04:00:00.000-07:00

Om man vill vara twee as fuck och helt enkelt göra så twee musik som bara är möjligt måste man förstås heta något med katter, alternativt sjunga om dem. Catnaps är så twee att man för ett ögonblick tror att man halkat genom ett maskhål till ett redaktionsmöte med Benno, nån gång i slutet på 90-talet. De är så twee att man vill trä en anorak över huvudet fast det är 27 grader i skuggan. De är så twee att man blir sugen på att göra en bland-c60 och skicka till någon som kallar sig Panda-Lou och tittar fram under en svart lugg på sin profil på blandband.nu och som ingen kan fantisera om att göra mer avancerade saker med än att hålla handen (fast hon kommer förmodligen att överraska en). Ibland tröttnar jag på sån här musik men jag kommer tillbaka. Som kanelbullar och mjölk. När man har satt i sig en plåt med söt nostalgi kan man bli lite mätt på det men nästa gång det är nybakat...

Catnaps har släppt en nybakad tweeplatta på sin bandcampsida och om man har några dollar över i sin popkassa finns den för nedladdning. Eller så kan man bara streama sig lycklig.

Kitten and Bear by CATNAPS

SULK stoppar fingrarna i den gamla Blursyltburken

2011-08-01T04:02:00.000-07:00

Den gamla Blurskivan Leisure, från början av 90-talet, är en av de plattor jag lyssnat mest på genom åren. Den badmösseklädda skönheten på omslaget har tittat upp mot mig från skrivbordet eller fönsterbläcket till ljudet av poppig shoegaze så länge att jag inte ens kan bedöma vad jag egentligen tycker om musiken. Hur skulle jag känna om plattan var ny? Och här kommer en Londongrupp och erbjuder mig just detta experiment. SULK släpper singeln Wishes den 15 augusti, fast den är förstås tillgänglig på soundcloud och youtube redan nu. Alex och Damon och grabbarna skulle inte ha skämts för att plocka med låten på sin platta. Det låter Blur -91 så till den grad att jag inte kan uppleva det som något annat än en självklar del av mig. Inte "så här borde pop låta" utan mer "så här låter musik". Om jag var upprörd kunde jag ha det som snuttefilt:

White Denim, remixad av Björn Yttling

2011-07-26T04:16:00.000-07:00

När Björn Yttling släppte en jazzplatta för några år sen fick jag en liten nytändning vad gäller den genren och när han släpper pop med Peter Bjorn and John är det oftast rätt grymt. Kanske kan den här psychpoppiga remixen av en låt med tokhajpade Austinbandet White Denim att äntligen börja digga dem. Man vill ju inte stå utanför indierockens mainstream. Eller så kanske jag börjar älska psykedelia?

Liten sommarlista

2011-07-17T12:46:00.000-07:00

Spotify är inte min favorit just nu. Jag lyssnar för lite vid datorn för att skaffa premium och gratisversionen är ett skämt. Men jag knåpade ihop en lista baserad på vad jag lyssnat på under sista veckan innan semestern. Här är en liten mixtejp:

Gordonsommar 2011

Recesion: Zeit

2011-07-12T10:24:00.000-07:00

Den här skivan kom ut för ett tag sen, januari närmare bestämt. Men med utgivning på modernt vis, bestående av ett släpp på bandcamp här och en release på kassettband där, intalar jag mig att en sen recension inte är något att skämmas över. Hur som helst är Zeit från Göteborg aktuella med en spelning på resturang Landet här i Stockholm, nu på lördag. Deras täta shoegazemattor kommer säkert att göra sig på Gordons gamla scen.

Shoegaze, ja, har använts för att beskriva göteborgarnas stil och det ligger väl där mellan gamla 90-taliga My Bloody-influenser och tunga Mary Chain-bastrummor som kommer kroppen att skälva nånstans mellan njutning och ångest. Det här är shoegaze för folk som tycker att M83:s uppdaterade version av genren är för piffigt glättig. Det här är musik för folk som verkligen tittar på skorna under konserten, eller rent av kniper ihop ögonen och knyter sina magra nävar längs sidorna.

Innovation är inte ledordet för det här bandet, några större överraskningar bjuder inte deras tiospårsskiva på. Men som jag har sagt tidigare är det knappast en invändning. Här görs musik med tidigare använda medel men det är ändå ny musik, låtarna har en egen, mörk och bitterljuvt vemodig karisma och det faktum att influenserna verkar bekanta solkar aldrig så här stark musik. Om sommarens varma dagar är en plågsam tid för dig kanske du ska gå upp på kvällen och vandra genom nattens 20+ med Zeit som sällskap och låta din olyckliga kärlek eller livsångest styra dig över Västerbron. Just nu kan jag inte tänka mig något mycket bättre än ett nattbad på Långholmen till tonerna, och reverben, från Zeits självbetitlade debut. Nåt att göra efter konserten på lördag.

Zeitplattan hittas som 5-dollars nedladdning på bandcamp eller som fint, fysiskt släpp på Ominous Recordings.

Happiness(in times of misery) by Zeit

The Pains of Being Pure at Heart - The Body

2011-07-11T11:18:00.000-07:00

De är inte mitt favoritband, och när förstasingeln Belong släpptes i våras hade jag väl några reservationer, men de är ändå på många sätt det perfekta Gordonbandet. Inte orginella och knappast allra vassast på det de gör fångar de ändå alltid melankolin som måste ligga under varje durton i riktigt intressant pop, om man frågar indiegordon. De senaste veckorna har skivan gått en del i lurarna och nu har de just släppt en video till The Body. Låten växer ännu några snäpp med de här enkelt laddade, utsökt filmade bilderna av vuxenhetens förlust av den egna barndomen. The pains, indeed.

Melbourne # 11 Since I left you

2011-07-08T03:44:00.000-07:00

Det är ett tag sen de försvann, Avalanches. Hela Melbournetemat på bloggen satte ju igång med lite funderingar kring Avalanches Chinese democracy-takt på låtmixandet. För nån månad sen pratade de i Melbourneradiokanalen Triple J om att en platta faktiskt är på väg men att de har fruktansvärda mängder material att gallra och sålla innan det smäller till i bloggosfären.

Under tiden har deras bolag, Modular, knåpat ihop en tioårs jubelversion av skivan som satte Melbourne på kartan och kickade igång ett nytt sätt att hantera samplingar och göra popmusik. Since I left you kommer snart att finnas inslagen i guldlamé och hit-och-ditmixad av hipsters från sovrum över hela jorden. Kan det bli annat än bra? Det tror jag inte. Kan det bli bättre än orginalet? Nej, det tror jag inte heller. Men småkul att lyssna igenom några gånger. Vi börjar med en Stereolabremix och tänker att det i alla fall kom två tokbra popskivor från Victoria i år:
The Avalanches - Since I Left You (Stereolab Remix) by modularpeople

Tennis - Is it true?

2011-07-06T10:32:00.000-07:00

När coola band gör covers av gamla pop- och rocklåtar vill jag ofta kolla upp orginalet eftersom det vanligtvis är helt okänt för en stackars historielös ungdom i nedre medelåldern som jag. Men när det gäller det här nya släppet från Tennis, en cover på Brenda Lees Is it true?, så hade jag den faktiskt i lurarna på jobbet idag. Skillnaden mellan versionerna är inte milsvid, det finns en klang hos Lee som ersatts med en modernitet som stavas elegant imperfektion. Jag gillar båda. Låten i sig är klassiskt pophantverk och helt oemotståndlig.
Tennis - Is It True (Brenda Lee Cover) by yvynyl

Fishing - OOOO

2011-07-02T03:09:00.001-07:00

När det är såhär varmt och kvalmigt som det är i Stockholm idag, vill man bara gå upp tidigt och bada i community poolen på Älvsjöbadet, befolkad före klockan tio av enstaka hurtiga pensionärer, och sedan dricka kalla, australiensiska öl hela dagen. Och så vill man gärna lyssna på Sydneybandet Fishing med låten OOOO. Hela dagen, det är sånt väder.

OOOO by Fishing

LCTRISC - Reach the children

2011-06-28T08:32:00.000-07:00

Ett litet dagens tips är en ny låt med LCTRISC som heter Reach the children (book of doom). Det är monotont och puttrigt och grusigt, inte så dumt. Ladda ner eller lyssna här.

Nytt på gång från Slow Club

2011-06-27T04:55:00.000-07:00

Sist de gjorde en video var den ungefär lika avskalad som den här nya. Då var det magre piratskådisen MacKenzie som åkte pariserhjul på ett öde, mulet nöjesfält. Nu dansar två allvarliga kostymmän en lekfull dans i vackert filmad, svartvit studiomiljö. Nya låten med Slow Club heter Two cousins och en fullängdare kommer i september.

Should have

2011-06-19T09:13:00.000-07:00

Den här videon fick mig att tänka på ett par saker. Dels, should have uppdaterat sidan lite oftare på sistone och dels att såhär skulle en reklamvideo för språkresor se ut om regissören gick på crack. Cloud Nothings heter bandet som har gjort en grymt bra låt och om videon var en långfilm skulle jag masa mig till biografen genast.

"Should Have" - Cloud Nothings from John Ryan Manning on Vimeo.

Ex-cops

2011-06-12T04:46:00.000-07:00

Det är en varm och lite trög, men ändå skön helg i Stockholm. Då passar det med den här nya videon från New York-bandet Ex-Cops, full med exploderande kylskåp och svävande böcker och en kille i kalsongerna som dansar som en naturdokumentär om havsanemoner.

Recension: Death Cab - Codes and Keys

2011-05-31T10:13:00.000-07:00

Indierock är ofta ganska pompös, storslagen och arenavärdig med komplexa låtstrukturer och mäktiga gitarrmattor eller andra ljudmässiga överdåd. Death Cab for Cutie har definitivt sina U2-stunder. Ibland är de fint poppiga, förstås, som på selloutskivan Plans, eller på nya plattans nionde spår, Underneath the sycamore. Det blir nog andrasingeln efter tätare och mer melankoliska You are a tourist. Jag skulle vilja höra mer pop från Seattlebandet.

I ett klassiskt mellansnack medgav Ben Gibbard att Death Cab inte var hans förstaval i karriärväg utan att han hellre sett sig som short stop för baseballaget Seattle Mariners. Hans publik är nog rätt nöjda med sakernas tillstånd, även sen den sjunde riktiga plattan släppts. Ofta snackas det om hur missnöjd en kärna av hardcorefans är med den nya utvecklingen men det verkar alltid så osannolikt. Låtarna är alltid bra, ibland för täta och svårtillgängliga för att ta till sig med en gång, eller särskilt ofta. Men det intensiva drivet och det ljusa vemodet är något man kommer tillbaka till. Nu är tematiken utvecklad, bandet är inne i en ny fas i livet och precis som vår svenska motsvarighet Kent, skriver de om att bilda familj eller lämna Seattle eller andra 30+grejor. Men de har inte blivit mysiga eller glada. Det låter som Death Cab. Bästa låtarna: You are a tourist, Monday morning och Underneath the sycamore.

Tom Vek

2011-05-30T10:45:00.000-07:00

Videon gillar jag inte men Tom Veks nya låt, en singel inför en kommande, andra skiva, är uppfriskande otypisk för 2011. Nu är jag ett stort fan av dagens ljud, såväl retrotrender som nya audiofona hajpar gör mig glad. Men Ibland kan det vara skönt att rensa ut med lite oväntad stonerrock eller undergroundhiphop eller, som här, staccato rockpunk. Sångstilen är lite Iggy Pop. A world of doubt heter dagens tips:

Skyll på mig

2011-05-29T04:45:00.000-07:00

Varför blir aldrig en sån här låt årets sommarplåga, en nedtonat poppig, svensk tweepärla? De Monteverts nya Göteborgsvideo tassar lätt genom ett cykel- och spårvagnsstadslandskap och är rätt ordentligt njutbar. Och den där transparenta gångtunneln i slutet av videon luktar alltid piss och jag går genom där varje gång jag är i Göteborg. När man kommer ner ur tunneln kan man borda en liten färja och åka över till Hisingen, där mina föräldrar bor. Nästa gång jag går där ska jag lyssna på De Montevert:

Family of the Year

2011-05-27T04:11:00.000-07:00

Amerikanska folkrockarna Family of the Year ska släppa sin debutplatta i Sverige. Det låter fint och myssvängigt. Dagens tips är låten Chugjug:
Chugjug by Family of the Year

Recension: Battles - Gloss Drop

2011-05-26T02:37:00.000-07:00

Ugh, vilken äcklig bild. Jag måste vända upp och ner på skivomslaget. Fast det bara är en hög med rosa gegga, eller kanske glass. Men bilden passar skivan rätt bra ändå. Battles har hajpats genom taket den senaste månaden med sin knepigt dansanta electrosingel Ice Cream. Musiken är omskakande och ibland nästan upprörande på ett fysiskt vis. Jag lyssnade på skivan samtidigt som jag drack kaffe och försökte få lite nytta gjord vid datorn. Efter en stund ställde jag mig upp med dålig balans och undrade vad i helvete jag var arg på. Sen kom jag på att högtalarna gjorde våldsamma bpmväxlingar var tjugonde sekund och slängde mig in och ut i främmande ljudlandskap. Det här är pop, visst, och ibland vill man dansa, men det är också en tur genom ett alternativt soundtrack till Videodrome. Det är sparsmakat med sång men plötsligt dyker Gary Numan upp. Och med låttitlar som Futura, My machines (Gary på sång), White electric och Sundome så vet man att Londontrion Battles har gjort pop för science fictionmänniskor.
Ice Cream (Featuring Matias Aguayo) by BATTLES

Grattis på 70-årsdagen, Robert Zimmerman!

2011-05-24T09:09:00.000-07:00

Bob Dylan är ju en av, eller kanske den mest inflytelserika artisten i pophistorien. Hans produktion är galet stor och stark, och nu är han snart död. Så nyss som ifjol kom han med nytt bra material. Men det finns ju tusen Dylannördar som kan guida er i hans katalog, bättre än Gordon. Två saker tänkte jag dock nämna som favoriter (även om jag har många fler), en cover gjord av indierockarna Metric:
Don't Think Twice It's All Right - Metric by padarnalat

Och sen Dylans reggaeskiva, Infidels, där han jobbade med den jamaicanska superduon Sly & Robbie. Lyssna på den, från -83. Bra skiva och bra skivomslag.

Cults

2011-05-16T10:45:00.000-07:00

Om man tycker att det är långt till nästa upplaga av Uppsala kortfilmfestival finns det fina alternativet att ha lite pejl på nya musikvideor i indiefacket. På nittiotalet, när Hype Williams var grejen, fick man hålla sig tills det var dags för en ny Aphex Twinsingel för att få se nåt intressant på MTV, om man tycker att det är intressant med storbystade skäggapor i limousine. Nu kommer det varje vecka intressanta kortfilmer parade med bra pop. Dagens tips är en ny video med en av förra årets stora hajpar, Cults. Inget att skratta åt, vackert och fult och symbolmättat. Och bra musik förstås:

Pop från berlin - Jack Beauregard

2011-05-15T04:46:00.000-07:00

Berlinduon Jack Beauregard släppte en grymt bra popskiva för två veckor sen som heter The magazines you read. Det är synt- och gitarrbaserad, lätt melankolisk musik som aspirerar på popperfektion. Räcker inte riktigt ända fram men nära. Lyssna på You drew a line:

Ibland har man bluesen

2011-05-12T04:35:00.000-07:00

Då är det läge att leta fram lite vemod, lite straight up poison:

Those Darlins, och kom till klubben ikväll...

2011-05-07T09:38:00.000-07:00

Jag packar lite flyers och pop för att åka ner till Söder och Bellmansgatan 22b. Där blir det barklubb mellan 22 och 01. Those Darlins släppte en platta för en dryg månad sen och nåt från den blir det definitivt. Tugga på den här videon och ha det gott tills vi ses, ikväll eller nån annan gång. Gordon vill också vara din bro!

Work Drugs

2011-05-06T09:08:00.000-07:00

Har just lämnat jobbet för veckan, cyklat hem och känner instinktivt att ett band som heter Work Drugs måste vara bra. Och det är de. Dagens tips är deras platta Tropic of cancer, särskilt förtjust är jag just för ögonblicket i Golden sombrero. Lyssna här nedanför och gå gärna in på deras bandcamp för att ge dem lite digitala kramar.

Golden Sombrero by Work Drugs

Vermilion Club och Gordon på lördag!

2011-05-05T12:41:00.000-07:00

Dagens tips är, varje dag hela veckan, att vi kör barklubb på lördag på Söders Hjärta, 22-01. Men en till sak att hålla koll på är Vermilion Club. Ska spela nåt med dem på lördag för det är riktigt bra. Lyssna lite här nedanför och skaffa skivan på deras bandcamp, de har sliding scale så man betalar vad man vill.

Daylight by Vermilion Club

Stig Larsson?

2011-05-01T02:55:00.000-07:00

Lykke Li har aldrig riktigt övertyat mig om den storhet en enig amerikansk indievärld uppskattar hos henne. Bra, men lite tråkigt, brukar jag tänka när jag hör nåt nytt. Inte heller nya låten är riktigt för mig, även om den har en kraftfull, suggestiv refräng. Hursomhelst, hon lyser verkligen i videon till Sadness is a blessing. Stellan Skarsgård gör en sammanbiten figur åt Lykke Li att spela ut låtens dramatik mot. Men vad tusan gör Stig Larsson vid ett bord i bakgrunden?

Junior Boys

2011-04-30T04:21:00.001-07:00

De har alltid nåt på gång, Junior Boys. Det här eposet ligger som avslutare, tror jag, på kommande plattan. I mitten på juni kan man höra alltihop men redan nu kan man digga mixade housebeats, soulfalsettsång och electropop i en skön niominuterskombo. Banana ripple heter låten som, förmodligen, inte kommer att spelas på klubben nästa lördag. Om inte något Junior Boys-fan kommer och önskar förstås.

Junior Boys - Banana Ripple by DominoRecordCo

Handsome Furs

2011-04-29T11:48:00.000-07:00

Wolf Parade är ett av mina favvorockband, kraftfull, medryckande indierock från Kanada. Wolf Paradaren Dan Boeckner har också syntrock/new wavebandet Handsome Furs med sin fru, Alexei Perry och genom någon associativ sprättighet har jag fått för mig att de är väldigt inspirerade av John Hughesfilmen Pretty in Pink, vars ledmotiv sjöngs in av Psychedelic Furs. Men när jag snokar lite på dem idag så är det mest syntigheten som de har gemensamt med 80-talet i allmänhet och ingenting alls med Molly Ringwald i synnerhet. Synd för dem. I vilket fall är Handsome Furs nya låt What about us dagens tips:

Handsome Furs - What About Us by magic.arrows.blog

Wombats

2011-04-28T11:28:00.000-07:00

Dagens tips är nya skivan med Liverpoolbandet The Wombats, This modern glitch. Oemotståndlig poppunkig indierock är soundet, nu liksom tidigare. Gamla favoriter med bandet, som Let's dance to Joy Division och Moving to New York får sällskap av, bl.a. en ny stadsdänga om Tokyo. Ta en titt på en video som garanterat är filmad före Japans katastrofvinter:

Boarding Surface

2011-04-27T09:19:00.000-07:00

Jomen det här var väl ganska fint, en vemodig indierockdänga från svenska, debuterande Boarding Surface, som heter You and me. Om man diggar videon har jag lagt en mp3-länk nedanför. Dagens tips, alltså:

Boarding Surface - You and me

Stormakten!

2011-04-13T11:18:00.000-07:00

Ifjol skrev jag om stockholmsbandet Aright! som släppte lite låtar och gjorde rätt fin indierock. Nu verkar bandet ha isats och ersatts av ett nytt projekt för Jack Wallsten. Stormakten är mer electro, sköna syntknorrar och sång på svenska. Deras första släpp heter Söderut och är dagens tips. Går att ladda hem som mp3:a på deras bandcamp. Eller så kan man digga loss här på Gordonsidan. Sen finns möjligheter att se dem live på valborg i Skrapan, mitt på dagen.
Söderut av Stormakten by Stormakten

Recension - The Leisure Society

2011-04-11T10:24:00.000-07:00

De verkar vara åtta pers, londonbandet The Leisure Society. Min första association när jag lyssnar på skivan blir, med viss inspiration från ett stort medlemsantal, I'm From Barcelona. Men musiken gör sitt. Belle & Sebastian är en annan självklar referenspunkt, särskilt skulle spår två på Leisure Societys Into the murky water, Dust on the dancefloor, ha platsat rätt fint på Tigermilk.

Bandet grundades för drygt fem år sen av Nick Hemming, som har en filmisk bakgrund i ett band han hade med This is England-regissören Shane Meadows. Men det här är musik för en lyssnande poppublik, gärna klädd i manchesterbrallor och med en avancerad playlist i I-podden. Förmodligen är det bra live och helt klart är att jag gillar det på skiva. Det är sällan dansant men hela tiden välskrivet och tillräckligt komplext för att hålla för rätt många lyssningar. En del folkinfluenser finns också i några av de lugnare spåren. Särskilt kul är det med lite brittiska flöjter som smyger sig in ibland, exempelvis i den nästan Nick Drakeiga The hungry years. Favoritspår från skivan är dock de poppigare Dust on the dancefloor och This phantom life.