lördag 31 januari 2015

Where's the music - Amason

Festivaler är så hialösa med sin fixering vid sommaren. Och varför? Visst, det är fantastiskt när himlen är en oändlig öppen svärta och varma vindar trillar ner över en överförfriskad festivalpublik. Men ofta står vi iklädda engångsponcho och sörplar ljummen mellanöl och försöker se nåt mellan dropparna som samlas på brillorna. Varför inte dra till med en festival i februari?
Bråvallas bastard child, lätt prettoanstrukna men ack så efterlängtade vinterindieversion heter Where's the music och jobbar stenhårt på att etablera Norrköping som en aktör. Det är roligt. De har bokat det hajpade och det heta, det aningen mer svårtillgängliga. Plus Hello Saferide och Tove Styrke. What's not to like?
Ett av banden som vore intressant att se är Amason. Frontas av Hajen-Amanda och Dungen-Gustaf. De släppte en fullängdare för några dar sen. Jag lyssnar igenom den för första gången i detta skrivande nu och är väl inte omedelbart svept med i ett ljuvt poprus, det är alltså av aningen mer svårtillgängligt slag. Men det är samtidigt klassiskt välgjord popmusik, sånt som håller att lyssna på om och om igen. Sånt som kan bli tråkigt efter några veckor eller så växer det till en omistlig vän, en förtrogen att vända sig till i stunder av nöd och ensamhet under åratal framöver. Svårt att säkert veta innan de där veckorna har passerat. I nuläget lutar jag åt att det här kommer att växa sig starkare. Sky city heter plattan, extra fint låter det om bl.a. Went to war och Kelly. Amason spelar på Where's the music, lördagen den 14:e februari.

fredag 30 januari 2015

Laser & Bas

"Fast me the music, det är nånting på gång, min älskling har lagt färg i sitt hår." En natt helt nyss låg jag sömnlös och tänkte på det där vi alla tänker på när vi inte kan sova, jobbet, familjen, otillräckligheten och om Carl Johan Lundgren kan tänka sig att komma loss med nåt nytt projekt nu när Vit Päls har lagt ner. Nästa dag pangade det till i feeden. Laser & Bas, stod det, kommer att släppa en singel den sista januari. Och idag är singeln ute. Dansa så heter den och börjar med den där raden jag citerade nyss. Det är nånting på gång. Jag har inte rört bloggen eller nåt annat poprelaterat sen jag fick smaka på den luddiga sidan av godisklubban på en spelning i slutet av hösten. Vilka jäkla kräk det finns, tänkte jag och ägnade mig sedan åt allt annat än musik. Det behövdes. Men Laser & Bas påminner mig om att musiken behövs den också. Kan jag inte dansa till den är det inte min revolution, sa Emma Goldman och jag håller med.
Vad har hänt sen Vit Päls? Det nya bandet är en duo, inte ett bandylag. Låten kunde ha varit med på nån Pälsplatta, den har en distinkt Carl Johanfeeling. Med en annan sångare och en annan text skulle det fortfarande ha tilltalat mig, det är ganska mespoppigt och påminner väl en aning om Casiotone for the Painfully Alone, men Calles personlighet, en av de mest karismatiska jag upplevt, gör det hela bekant och spännande på samma gång.
(Finns ingen soundcloudwidget än så jag kör på en från spotify)