torsdag 23 oktober 2014

The Bit Parts - My best trick

Om rådande trend är 90-talsdoftande indierock, vilket jag hört sägas av initierade röster, så är The Bit Parts från Malmö ganska så trendiga. Men det här är väl inte ett sound som nånsin kan vara trendigt? Eller är det jag som aldrig nånsin lyckats frigöra mig från mina musikaliskt formativa år och helt enkelt tror att Lemonheads (som gjort låten Bit part), Juliana Hatfield Three, Pavement och Built to Spill utgör en indierockens planritning efter vilken alla annan indierock är uppförd? Åkej, det senare. Jag är låst i min världsbild och The Bit Parts har råkat träffa en trendriktig fåra. Om tio år låter de inte alls så här. Men möjligen lyssnar jag och andra dinosaurer (jr) fortfarande på deras skiva My best trick. De har hittat balansen mellan fint och skitigt, vackert och melankoliskt. Det är mjukare och vänare än det mesta av den amerikanska 90-talsindie som verkar utgöra inspirationen. Låtarna är starka och genomarbetade. Ibland är de kanske lite för melankoliska för min smak. Inget ont om vemod men med min konservativa syn på amerikansk alt-rock i minnet så hade jag velat ha lite mer Posies-bett i några av låtarna. Däremot  är de växlande rösterna ett välkommet inslag som fler av mina gamla favoriter borde ha ägnat sig åt. Bäst på plattan är The Breakers, Real-life rainclouds och, framförallt, Holiday junctions. Under delar av albumet går jag helt upp i riktigt grymma låtar men ibland vill jag vråla som ett packat pucko i ett publikhav: "Spela snabbare!"

Inga kommentarer: