onsdag 22 oktober 2014

Luna Green - intervju

Hon har gjort små och lite större vågor i den svenska popbaljan ett litet slag nu med sin karaktärstarka och infallsrika musik, Luna Green. Bakgrunden är kanske ännu mer omväxlande och mångbottnad och definitivt internationell men det är i Sverige hon just nu sätter fart på karriären. Utrikiska framgångar borde inte vara långt borta dock. Efter ett par starka singelsläpp börjar det bli dags för en platta och den är inspelad och klar att släppas inom några veckor. Jag har bytt några ord med Luna om nya singeln Neptune och kommande fullängdaren Havana Sessions.
Gordon: Nya singeln är underbar, men vem är Neptune? Folk som hade med havets gud att göra blev ju ofta dränkta eller blåsta så en undrar ju vem den i texten eftertraktade Neptune är.
Luna Green: Tack snälla! I min värld är Neptunus en planet, en dröm eller en havsgud, som man upplever när man skapar sina egna "illusioner", som jag tror att alla skapar oavbrutet. Hade jag levt i en annan tid hade de dränkt mig för länge sen!
Gordon: Handklapp, hurra! Brukar du gilla det i annan musik? Det är ju lite skillnad på handklapp i en snabb indierökare och i en sån här quirky jazzpoplåt som din singel. Har du nån handklappsfavorit, förutom Neptune då?
Luna Green: Mwii! Jag gillar quirky! Jag tyckte Sigur Rós – Gobbledigook var vacker! Älskar Sigur Rós!
GordonHar du ett fast band som du alltid spelar med? Jag har förstått att du brukar ha med Petter Seander men finns det ett givet gäng som backar dig?
Luna Green: Ja! Jag har ett grymt band jag har spelat med hela sommaren och som jag även spelade in "Swedish Strawberries" med, som består av Petter Seander på bas, Daniel Aldenmark på trummor och Otto Niklasson Elmerås på gitarrer etc! De är ett riktigt drömband!
Gordon: Din image i bilder och även i musiken är väldigt cool, är det viktigt och genomtänkt eller bara en slump?
Luna Green: Tack! Konsten och känslan är egentligen väldigt nära hjärtat på mig! Jag har jobbat mycket kring konsten på den här releasen, och med grymma människor. För mig finns samma uttryck i bilderna som jag känner i "Neptune", som jag förresten också kommer att släppa en musikvideo till snart, för att ge ytterligare en dimension!!
Jag vill kunna visa min musik så som jag själv upplever den, lite som ett mörkt undrande, en blind romantik men också en missanpassning. Won't you marry me, my sweet Neptune? Hehe!
Gordon: Berätta lite om albumet som är på väg, kommer det att vara enhetligt och putsat som en Jane Austensk elfenbensfigur eller blir det ombytligt och spännande?
Luna GreenHavana sessions är i grunden ett experiment! Tanken var att bara släppa en EP från början, och så blev projektet förstorat, så helt ärligt så är det en skiva som är ytterligheten av ogenomtänkt på gott och ont. Jag gjorde skivan ihop med Yaimi Karell Llay och Maykel Olivera Garcia under korta sessioner i Havanna, utan ett språk att kommunicera tydligt på, så jag har släppt mycket på hela kontrollen. Havana sessions är ett litet äventyr där och då, det är lika mycket deras konstverk som mitt.Ockultism och gamla Hollywood är tydliga ingredienser.

Tack så mycket, Luna! Ockultism och Hollywooddekadens låter ju som klockrena influenser för en platta. Lite Sunset blvd att se fram emot i början av november. Tills dess lyssnar jag på Neptune:

Inga kommentarer: