söndag 5 oktober 2014

Intervju med Lars Åhlund från Days of Elisa

Days of Elisa har växt fram rätt långsamt utan att från början ha varit tänkt som ett utåtriktat bandprojekt men nu kände Lars Åhlund ändå att det var ett fullfjädrat popband som behövdes för att få ut en grym skiva som han hade material till. Åhlund, popveteran som oftast backar upp Miss Li på gitarr, släpper skivan As opposed to going down inom kort och singeln Taken from a movie är ute nu. Jag fick tag på honom med några små frågor om plattan, som har ett väldigt intressant koncept. Alla låtarna handlar om att komma tillbaka efter ett svårt trauma. Taken from a movie handlar om att hantera krisen efter ett överfall genom verklighetsflykt.

Gordon: Hur mycket magi finns det plats för när vi är i extrema situationer? Behöver vi något utomkroppsligt för att komma igenom våra kriser?
Lars Åhlund: Jättemycket magi. Allt är magi. Hur kroppen tar hand om sig själv för att klara av situationen är magi, hur psyket fokuserar utan ansträngning är magi och hur färger och former ändras är magi. För min del så var det de mest magiska dagarna jag någonsin upplevt och någonsin kommer att uppleva, förutom om jag får barn, jag har hört att det är mer magiskt. Dagen innan jag själv balanserade på livets kant var full med små och stora magiska ögonblick och ordet lycka har aldrig varit så intensivt och äkta som den dagen jag vaknade upp på ett sjukhus omgiven av vänner. Angående det utomkroppsliga så har jag inget svar. Vad jag kan säga är att om man förlorar väldigt mycket blod och dessutom är fullproppad utav starka mediciner ligger det utomkroppsliga nära till hands. Sen om man väljer att fokusera på det eller på nära och kära och längtan efter att komma tillbaka som en stark och frisk person får vara upp till var och en. Jag valde det senare. Vägen dit visade sig tyvärr vara längre och snårigare än jag anat.
Gordon: Körerna i låten känns som släktingar till tecknad film från sjuttiotalet men kanske lite religiösa också, vad var erat mål med dem?
Lars Åhlund: Vi lånade en gymnasiekör från den skola där vår gitarrist jobbar. Jag hade bollat idén om en barnkör med inspelningsteknikern och medproducenten Victoria Moralez men jag vill ju inte att Jarvis Cocker ska storma scenen när vi spelar så gymnasiekören fick bli genvägen. Tecknad film från sjuttiotalet låter fint. Önskar att det var det vi var ute efter men det religiösa stämmer nog bättre. Jag bad kören att sjunga som om det vore psykadelisk gospel. Påtända änglar kanske?
Gordon: Berätta om plattan, är det låtar om samma trauma eller är det olika historier? Hur länge har ni jobbat med skivan?
Lars Åhlund: Skivan är självupplevda delar av livet. Berättelser om stort som smått. Vissa låtar, speciellt de jag skrev tidigt efter traumat, handlar helt klart om den upplevelsen men andra är berättelser om helt andra saker som turnéhybris, konstnonsens, kärlek (så klart) och brist på pengar. Dagbokslåtar från en jobbig period i livet helt enkelt, det är den röda tråden. De första demoinspelningarna gjorde jag våren förra året och den sista mastringen våren detta år. Däremot är de första låtarna skrivna sommaren 2012. Det tog ett tag innan låtarna blev Days Of Elisa.
Gordon: Du har skapat musiken som bearbetning och kanske kommer den att lyssnas på av en publik som själva behöver hantera något svårt. Men vad lyssnar du på för annan musik för att hantera kriser?
Lars Åhlund: Jag tror att man i en krissituation inte riktigt har ork att ta till sig ny musik. Det bästa och mest helande tror jag är att lyssna på musik man kan väl och gillar. Om jag ska vara ärlig så kommer jag inte ihåg vad jag själv lyssnade på. Jag tror att Days of Elisa blir ett utmärkt val för krisande. Vi kanske ska försöka införa den som obligatorisk lyssning hos kris och trauma-gruppen på Danderyds Sjukhus? När jag själv behöver bli på bättre humör spelar jag Bobby Fuller Four eller Appetite for Destruction.
Gordon: Vad händer framöver med Days of Elisa?
Lars Åhlund: Vi släpper mer musik och en ny video under hösten. I vinter kommer hela albumet. Under tiden spelar vi live så mycket som möjligt. Tanken är att vi ska ha en USA-etta lagom till påsk. (Det är ju tanken som räknas.)
Gordon: Tack så mycket, Lars! Ser fram emot plattan. Men om jag fick välja skulle jag gärna se Jarvis Cocker storma scenen när ni spelar.

Inga kommentarer: