tisdag 19 augusti 2014

Juni Järvi - intervju

Mina intervjuer görs oftast genom mejlkontakt, det blir lätt så när allt arbete är ideellt och tiden är knapp. Synd, tänker jag ibland, för det vore kul att träffas och snacka mer utförligt och låta intervjuerna ta sina egna vägar. Men ibland får jag tillbaks mejlsvar som är fantastiskt roliga. Folk blir ofta mer välformulerade när de får svara i lugn och ro framför datorn och den här bloggens perspektiv är ett fans. Så det gör mig verkligen ingenting att bli så himla, jäkla förtjust i nån som jag blev när jag fick tillbaka svar från Juni Järvi. Grym pop gör han också!

Gordon: Fyra år är en lång tid, skriver du på din blogg. Vad har hänt sen sist?
Juni JärviJag arbetar väldigt processinriktat när det gäller musik. Oftast tar en låt veckor eller månader (i vissa fall år) att skriva. Vissa låtskrivare skriver kanske fyrtio låtar inför ett album som sedan till slut blir på tio spår. Jag kasserar extremt sällan en låt, de låtar jag skriver hamnar på skivan. Till den kommande skivan strök jag dock en låt som inte passade in i helheten, men det var första gången det hänt. Så ur den synvinkeln är det inte så konstigt att det tar flera år mellan varje skiva, haha! Men jag har även sysslat med annat under tiden. Jag har gjort lite filmmusik och så har jag två andra projekt, ett neoklassiskt och ett elektroniskt. Jag har även studerat lite vid sidan om, audioteknologi bland annat. Sen arbetar jag ju heltid på kontor och har två barn så saker få ta den tid det tar. Men nästa skiva dröjer nog inte lika länge. Jag fyller tio år som skivartist 2016 så något slags släpp planerar jag att göra då.
Gordon: Har du stått på några verkliga barrikader nån gång? Eller vill du berätta lite om de symboliska?
Juni Järvi: Beror lite på vad man menar. En faktisk bokstavlig barrikad har jag nog aldrig stått på. Men som ung var jag rätt radikal och en del av den utomparlamentariska vänstern. Har tappat räkningen på hur många demonstrationer och aktioner jag deltagit i. Men i låten får barrikaderna mer symbolisera något som är värt att kämpa för och vikten att våga stå för det man är och vill. Och att allt som är värt något i livet måste kämpas för.
Gordon: Du gör rätt så klassisk svensk indiepop (lite Jens Lekman, lite Olle Ljungström om du inte misstycker) men det verkar ha hänt nåt sen sist. Hur kommer det att låta på skivan som kommer snart?
Juni Järvi: Det blev nog en rätt så tvär vändning när jag bytte språk från engelska till svenska. Dels för att texterna i sig skapade ett behov av en ny ljudbild, ett nytt utrymme att presenteras på. Jag sjunger nog lite annorlunda mot tidigare också. Och dels för att elgitarren fick ta en mer framträdande plats än tidigare. Jag antar att andra typer av referenser och influenser, både medvetna och omedvetna, även de påverkade ljudbilden. Dessa två rätt så stora förändringar resulterade i ett mer rockigt ljud. Äsch, det låter så fånigt när jag skriver det. På barrikaderna är ju fortfarande rätt poppig med handklapp och allsångsvänlig refräng, men Ikaros (som är andra singeln från albumet) är mer representativ för hur resten av skivan låter. Det är lite mer svärta, lite mer desperation men även tillfällen då hjärtat slår snabbt som på en liten fågel.
Gordon: Och hur lät det när du var hippiepunkare i Huddinge?
Juni Järvi: Oj, haha. Inte bra! Vi hade ett band som hette Sladd och låtarna handlade om att bli spöad av kickers och att jorden höll på att gå under. Vi lyckades spela in några låtar som vi släppte på kassett och vi gjorde några spelningar på lokala ställen som Huset och Restaurang Falken. Den första låt jag skrev handlade om en ensamstående mamma som blev arbetslös och började knarka. Det är lite sött att man var så naiv och ovetande då. För att visa hur fattig hon var fanns det en textrad om att hon tvingades baka eget bröd. Det var så jag föreställde mig fattigdom där jag bodde i villaförorten med ständig tillgång till Skogaholmslimpa.
Gordon: Har just inrett mitt första egna kontor och är osunt intresserad av var folk arbetar och skapar. Har du lust att beskriva din replokal?
Juni Järvi: Hoppas ditt kontor blev fint! Min musikaliska arbetsplats är tvådelad. Dels har jag en hemmastudio i lägenheten där jag spelar in grunderna i låtarna. Jag har ett masterklaviatur med vägda tangenter och en Nord electro 3 som jag använder för orglar, piano och synthljud. Har även en Korg R3 som har väldigt fina bas- och padljud. Det är också där jag sedan mixar allt. Då använder jag mig av en controller som gör att jag kan styra inspelningsprogrammets alla reglage på ett smidigt sätt. Dels har jag ett inspelningsrum som även används som replokal. Jag delar dem med några vänner och bekanta och där finns trummor och förstärkare att tillgå. Det är också där jag spelar in sång , akustisk gitarr och sånt som är mer ljudstarkt. Och repar inför spelningar så klart! Men det sker bara periodvis då jag inte har ett fast band. Vi håller det rätt fint och försöker ha bra ordning på allt. Jag tror jag har en bild på den på bloggen om du vill se: http://junijarvi.blogspot.se/2013/11/panoramabild-pa-studion-panorama-of.html
Det vore så klart trevligt att ha en lokal för allt det där men samtidigt är det viktigast att det funkar i vardagen och det gör verkligen.

Tack så mycket för intervjun! Mitt kontor blev inte vackert, väldigt DIY med popaffischer och hyllor av skrotvirke och uppslagsverk i högar. Om jag reser mig hastigt slår jag huvudet i taket. Men jag bränner i alla fall inte bort vaxet från vingarna som Ikaros:

Inga kommentarer: