lördag 23 augusti 2014

Jenny Gabrielsson Mare - intervju

Jenny Gabrielsson Mare gjorde en vacker spelning på Gordon i vintras och nu kommer hon att inleda indiesäsongen på S:ta Clara, där ett annat band tar över efter Gordon i kampen för att göra måndagar meningsfulla. Jenny är en av Stockholms mer kreativa och intressanta personer så jag är väldigt glad över att ha fått chansen att kolla läget inför hösten. Det visade sig att det händer en del.

Gordon: Hej Jenny! Tänkte höra lite hur läget var inför din spelning nästa måndag. Jag minns att du berättade att du sa upp dig från ditt fasta jobb på Systembolaget och ska försöka leva som frilansande artist och skribent. Hur går det?
Jenny: Det går, kan jag väl säga. Det är lite av ett experiment för att undersöka hur lite pengar jag kan leva på utan att bli deprimerad. Men jag har fått in några uppdrag och klarar mig. Det gäller att  inte behöva gå tillbaks till att vara anställd. 50% skulle jag kunna tänka mig att jobba. Om det var ett spännande jobb och om det inte tog all energi. Men det är svårt att hitta deltidsjobb som inte är mördande tråkiga.
Gordon: Det verkar ha handlat en hel del om ditt syntprojekt White Birches under våren. 
Jenny: Ja och nu är White Birches inne i en skrivarfas. Vi är i studion hela tiden och har fått färdigt halva plattan. Det är ju ett hjärteprojekt, både Fredrik och jag har saker vid sidan och vi håller på så länge det fortsätter vara så här roligt och fyllt med så här mycket kreativitet. Nu kommer jag från två dar i replokalen med distade gitarrer. Det känns riktigt bra.
Gordon: Berätta lite om turnén ni gjorde.
Jenny: Vi är bara två pers så vi kunde sätta oss i Fredriks gamla Volvo-kombi och köra. Vi började i Jönköping och jobbade oss norrut ända upp till Boden. Att vara två gjorde det möjligt. När jag spelar som Jenny Gabrielsson Mare har jag nästan alltid med flera musiker och de ska ha betalt. Nu var det ok att bara få det att gå runt. Det är en stor frihetskänsla.
Gordon: Jag är ju född i Boden men jag flyttade tidigt och har ingen vuxenbild av stan så jag måste fråga, hur var det möjligt att ni fick en indiesyntspelning i Boden?
Jenny: Är du från Boden? Jag är också född där och det är därför det funkar. Min kompis Madde bokar spelningar till ett ställe som skulle ha passat oss jättebra där de har lite konst och kulturstil. Men nu bygger de om så vi fick spela på ett ställe som heter Café Tingshuset och det var aningen åt det bisarra hållet. Det såg ut som det skulle serveras kyrkkaffe och det var alldeles ljust. Sen måste vi vrida upp volymen väldigt högt för att få bra tryck i konserten så en del stammisar var sura. Men vi träffade så himla mycket fina människor på turnén.
Gordon: Sen tänkte jag höra hur det är att vara så mycket mångsysslare som du är, med din syntduo, din solomusik och ibland är du DJ också. Förutom att du frilansar som skribent.
Jenny: Jag jobbar ganska separerat, kör en sak åt gången för att inte bli alltför splittrad. Just nu blir det inget solojobb utan bara White Birches, jag behöver göra så för att inte känna att hjärnan ska sprängas. Sen händer det ändå att det glider ihop, jag kanske sitter med en Birchesgrej och plötsligt blir det massor av tremologitarrer som mer hör hemma på min soloplatta. DJ:andet gör jag inte så ofta, det är mest på en särskild klubb och då kör jag lite swing, lite rockabilly, lite indie och lite guilty pleasures. Sånt jag lyssnar på hemma mycket. Om det är något tema påverkar det. Sist var det tema Hollywood och då stoppade jag in filmrepliker. Nästa lördag är det dags igen och då har vi tema Tusen och en natt. Det blir väldigt roligt. 
Gordon: Men hur ser planen utför sologrejen? Har du något på gång.
Jenny: Javisst. I oktober drar jag till New York och stannar en månad och bara skriver material till nästa platta. Först hade jag tänkt att åka till Paris men då skulle det bara bli samma stil som förra skivan. Jag behövde ett annat filter, något ruffigare, det kommer att vara lite soulkänsla, lite gospel, handklapp, tror jag. New York är ett bra ställe att skriva. Just nu har jag inte en massa kompisar där heller så det kommer att bli fokuserat. Hoppas bara att jag inte blir lappsjuk och längtar hem för mycket.
Gordon: Det låter som en fantastiskt bra höst. Och du inleder den med en intensiv helg, först DJ-gig på lördag och sen en spelning på S:ta Clara i Gamla stan på måndagen den 1/9 där Dan Axelsson och The Slytest har tagit över Gordons plats i indiegeografin. 
Jenny: Jag kommer att ha med mig Emeli Jeremias som spelade cello när vi var på Gordon i vintras. Hon ska ha med klockspel och lite annat också, hon är fantastisk!
Gordon: En sista fråga eftersom du har järnkoll på bra dricka, vad skulle du rekommendera att jag häller i mig när jag lyssnar på Jenny Gabrielsson Mare respektive White Birches?
Jenny: Haha - Hmm... till Jenny Gabrielsson Mare skulle jag nog säga champagne eller någon trevlig starksprit som gammal cognac eller en schysst bourbon... Till White Birches passar det nog bättre med något hederligt rödtjut, gärna rätt strävt. Eller en hyfsat bitter tröstöl.

Tack för intervjun! Ni hittar Jenny i cool outfit på Nalen på lördag när hon spelar grymma skivor på Fräulein Frauke Presents 1001 Nights. Sen hoppas jag att ni tar er till Gamla stan på måndag och ser och hör hennes rökigt jazziga indiepop i min favoritkällare på Lilla nygatan 17. Där är de inte världsbäst på hederligt rödtjut men de är ena jävlar på bitter tröstöl så det funkar.

Inga kommentarer: