måndag 23 juni 2014

Citrus - Wispy no mercy

Istället för att doppa näsan i lite blandad jobblitteratur, vilket jag borde, har jag lyssnat igenom gamla skivor idag. Särskilt fastnade jag för en av mina allra första hembrända mp3-skivor, som sattes ihop åt mig av en indiehjälte från Blekinge, i ett spartanskt studentrum i Luthagen, 2003. "Gör det väldigt indie", bad jag. Han gjorde en japansk temamix med låtar av Salon Music, Esrevnoc och Fumie Hosokawa bland annat. Och Citrus.
Citrus grundades kring 1990 i Tokyo av Emori Takeaki och de kom att göra kassetter och EP under tio års tid. Sen lade de ner utan att ha släppt något fullängdsalbum. En del av musiken är soft, mycket är upptempo och allt är ganska skramligt. De blandar indiegitarrer med dansmusiktrummor, fast väldigt DIY-iga sådana. Det enda västerländska band som låter som dem är Helen Love, som förmodligen har lyssnat galet mycket på japansk indie. Om man vill höra Citrus musik idag är det inte helt lätt. Det finns en youtube-version av deras sista och kanske bästa ep, Wispy no mercy (se nedan). Men ljudet är inte fantastiskt. iTunes och spotify kan inte hjälpa en. På Amazon kan man köpa ep:n för £46. Det finns i skrivande stund bara ett ex kvar. Bandet släppte själva sin musik under första hälften av 90-talet och sen låg de på Trattoria Records, en japanska motsvarighet till Sarah Records.
När jag lyssnade igenom Wispy no mercy idag (mina mp3-versioner låter utmärkt) var det ett lyckligt återhörande. Musiken har, i all sin glättighet, en makalös nerv och känsla. Låtarna är ren, ljuvlig pop. De har, som bröderna Reid, som Spector och Ramones, hittat balansen mellan den perfekta poplåten och distortionen som påminner om ångest och elände. Emori Takeaki kallar det själv för det farliga. I en intervju med bloggen Neojapanisme, jämför han med att se nåt gulligt: "Let’s say that there was a cute little three year-old girl walking over there. We would be like, “Oh, how cute.” But if you looked at her for five minutes straight, you’d get sick of it, right? But let’s say she was walking around with a metal yakitori skewer in her mouth. You would watch in a state of panic, for much longer than just five minutes. So I always emphasize the “danger” in whatever I make."
Citrus är helt enkelt gullig popmusik med ett yakitorispett i mungipan.

Inga kommentarer: