tisdag 10 juni 2014

Ceremonies - intervju

Häromveckan skrev jag om en nysläppt ep av ett fantastiskt Göteborgsband och just då var jag lite deppig över valet som inte riktigt stärkte min tro på en öppen och människovänlig nära framtid. Men jag kände att Ceremonies och deras musik förtjänade lite uppmärksamhet på sina egna premisser och därför raggade jag på dem lite för att få en intervju. De har haft en omtumlande år, starkt präglat av tragedi men också påverkat av musikalisk kreativitet och glädje. Malin och Markus som är stommen i bandet (de samarbetar dock nära med en del andra musiker) hade alltså mycket intressant att säga:

Gordon:  Ceremonies är en ny bekantskap för mig, vill ni berätta lite om bandets bildande och historia?

Ceremonies: Vi träffades genom ett annat band, The Greencoats. Eller Greencoats är väl mer som ett musikkollektiv, men hursom. Vi är väldigt olika på alla sätt och vis, inte minst musikaliskt – Marcus har tidigare spelat goth metal och jag kommer från indiescenen. Men vi gillar varandra väldigt mycket och är såklart helt enormt stolta över den musik vi skapar.
För att kunna spela live drog vi under förra året ihop ett band med bara de grymmaste av grymma människor. Max Sjöholm, Caroline Wickberg och Stefan Holmberg. De har satt sina spår på EP:n, vilket vi är extremt glada över.
Sedan har ju på något sätt den här ep:n blivit något annat under tiden som gått. Vi förlorade Stefan tidigt i Januari då han beslutat att avsluta sitt liv.
Vi skickades in i ett chocktillstånd som egentligen inte har gått över ännu.
I april spelade vi på hans minneskonsert på Pustervik, samma scen där vi ett halvår tidigare hade haft vår debutspelning tillsammans alla fem. Hur tacklar man något sådant? Well, ingen aning. Men vi har umgåtts väldigt mycket med varandra och hela tiden haft siktet inställt på att fortsätta att spela musik. Låter töntigt men det är fan vad han hade velat.

Gordon: Stämningar i musik är alltid viktiga. Ni har en slags uppdaterad syntkänsla i er nya ep som är härlig för ett Blade Runner-fan som jag. Men vad har inspirerat er när det gäller just stämning?

Ceremonies: När vi bestämde att vi skulle starta ett band tillsammans var det en låtlista med bland annat Desire (och College – båda från Drive-soundtracket) som vi inspirerades av. Förutom de tidlösa grejerna som ligger i grunden (Cure, Jesus and Mary Chain, och postpunk typ Delta 5) har vi inspirerats av nya grejer som Bat for Lashes och Chvrches.

Gordon: Nästan varenda gång jag kollar in ett Göteborgsband så dyker Andra Långgatan upp. Men finns det några andra delar av stan som betyder nåt särskilt för popmusiken?

Ceremonies: Åh, extremt många för vår del. Vi har nog fler Göteborgsinfluenser än musikaliska influenser egentligen: Båda broarna, Damen som ligger och tronar på Hisingssidan av hamninloppet, vår nuvarande replokal ovanför Skjul 46, spårvagnarna och våra kvarter i Majorna. För popmusiken i stort tror jag att kranarna och området runt Stena-kajerna spelar stor roll. Det bultar ett rött arbetshjärta i Göteborgspopen. Eller i alla fall ett arbetarromantiskt hjärta. Och så Pustervik förresten, Pustervik är fan en riktigt viktig scen för band i Göteborg.

Gordon: Hur ser ni på att släppa musik framöver? Ep-formatet tilltalar en del artister och passar andra väldigt illa. Kommer ni att göra fullängdare på sikt eller vill ni hålla er till kortare format?

Ceremonies: Det där har vi inte pratat så mycket om. Det är möjligt att City Ceremonies kommer att bli en del av en längre serie EP:s, men ärligt talat tycker jag inte att det är så intressant med format. Det är ju bara format. Klart är ju hursomhelst att man inte längre kan göra som folk gjorde för i tiden: Skrapa ihop sju låtar och göra ett album genom att fylla ut med två instrumentala, experimentella spår som egentligen bara är kassa. Utfyllnad funkar inte i en rastlös era. Sen finns det något fint och direkt med ep-formatet, det blir mer komprimerade känslor, större sammanhållning.

Gordon: Till slut, vad har ni på gång? Blir det konserter framöver? Turné? Om inte, var skulle ni helst vilja spela?

Ceremonies: Vi vill spela så mycket som möjligt! Enda bokade spelningen är på Tillsammans sessions i Halmstad den 14 juni, men vi hoppas på mer. Vi bär på ett tomrum efter Stefan och har inte riktigt bestämt hur vi ska göra med bas-situationen ännu. Men vi känner alla fyra att vi vill hålla ihop och att vi vill spela, så vi kör med bas på backingtracks tills vidare.

Tack så mycket, Malin och Markus! Förhoppningsvis slår de där turnédrömmarna in, och alla andra drömmar. Här tar vi en till låt från ep:n:

Inga kommentarer: