söndag 25 maj 2014

Pontus de Wolfe - intervju

Musik är många olika saker för många olika människor och för några enstaka är det många saker samtidigt. Pontus de Wolfe är en sådan mångsysslare som tagit sin kreativa musikalitet som ledstjärna i sin komplexa yrkesgärning. Just nu är han extra aktuell med en ny singel som förstås är anledningen till att jag fick upp ögonen för honom. Så jag skickade honom några frågor och han svarade såhär:

Gordon: Nya singeln öppnar som ett bortglömt spår från Pugh Rogefeldts klassiska platta Ja dä ä dä, sen fortsätter den som modernare indiepop men var du alls inspirerad av Pugh? Eller är det bara en slump för att din röst liknar den han hade 1969?

Pontus: Smickrande! Jag har hört jämförelsen förut, och mycket har nog att göra med likheten i rösten samt att vi rotar i ungefär samma lådor när det gäller att hitta sound och musiker. Det gläder mig även att du kallar min musik modern - det är nog första gången någon gör! Det är coolt att vara modern och definiera sin tid, men det är samtidigt viktigt att några skramlar lite också, så att vi inte glömmer bort hur man gör.

Gordon: Är det förresten lite cowbells jag hör där?

Pontus: Det är givetvis more cowbell du hör. Ursprungligen lade vi på den för att den skulle peppa oss lite och hålla takten, men i slutändan var det omöjligt att ta bort den - energin pös ut som på en ledsen ballong! Jag minns gärna den här låten i framtiden som ”cowbell-låten”.

Gordon: Hur är det att vara mångsysslare inom musik? Jobbar du ihjäl dig eller är det soft? Påverkar dina olika projekt varandra?

Pontus:  Det är det enda vettiga för min del, och mestadels väldigt soft. Min passion är ju en lek som blir blodigt allvar ibland, och det vore nog omöjligt att räkna timmarna jag är ”on” eller ”off” musik. Mina sysslor vid sidan om soloskivorna - låtskrivande, jazzbands-bokare, dj mm - tillåter mig att verka inom många olika tårtbitar av musiken, samt finansierar hela inspelningskalaset så att min musik kan vara precis så som jag vill att den ska vara. Att vara uppbunden av andras beslutsfattning drar bara ned tempot, det är viktigt att kunna följa sina impulser.

Gordon: Du sjunger att kärleken dunklar våra sinnen, det låter lite bittert. Är det en låt om kärlek som en negativ kraft i livet?

Pontus: Det beror på; sannerligen som en stark kraft hur som helst. Kärleken har nog alltid fått mig att springa blint nedför en korridor mot mitt mål och stängt av all annan fokus, det är väl en form av sinnesfördunkling? Kärleken är allt som oftast svårfångad, dåligt tajmad och orättvis, men den där gången på tio som man får den att funka, då är den som man säger jävligt göttig!

Gordon: Kommer det mer? Är det platta och turné på väg eller ger du ut din musik sådär modernt kontinuerligt?

Pontus: Den kommer komma som en strid ström och i varierande doser, och några spelningar i sommar som väntar. Den här singeln tar ett ganska radikalt kliv framåt från min första skiva, och det vågar man göra enklare när det bara gäller en låt. Jag gillar resultatet, och albumet som jag jobbar med nu vågar jag ta ut svängarna mycket mer på rent produktionsmässigt. Det enda formatet jag kan sörja över är EP:n; en sån släppte jag för ett år sedan och det blir varken fokus på en enskild låt eller ett större verk som helhet. Det skvalpar omkring där emellan och verkar allmänt svårt för folk att ta till sig eller göra med. Men för att avsluta på en happy note; glöm inte att någon just nu är hemligt förälskad i just dig!

Ålrajt, Pontus skickar lite goa kärleksvibbar där på slutet och flikar dessutom in världens allra roligaste drift med rockmusik, SNL-sketchen som fick mig att inse att jag älskar cowbells! Så jag är förstås grundligt charmad. Om du känner samma kan du kolla upp hans musik på spotify och alla de andra, vanliga kanalerna.

Inga kommentarer: