tisdag 11 mars 2014

Robert Stjernberg - intervju

Robert Stjernberg spelade på Gordon i vintras och levererade en rejäl dos retrodoftande rock tillsammans med sina kumpaner, och kompisar sen många år, Mårten Korkman på bas, Martin Sörbom på trummor och Markus Miljand på gitarr. Redan då kunde jag höra att det nya projektet med rock n' roll under egna namnet, egentligen inte var så färskt som de två nysläppta singlarna kunde ha antytt. Den här veckan släpper Robert fullängdsdebuten men över en öl på en Gordonkväll berättar han att skivan varit klar ända sen slutet av sommaren. Den spelades in i Svenska Grammofonstudion i Göteborg och mastrades under sommaren 2013. Men släpps inte förrän nu.
Robert: Nä men ingen visste ju vem jag var. Jag ville inte bara släppa plattan och se den drunkna för att ingen hört talas om mig. Jag vill ju nå ut med musiken, få folk att höra låtarna. Så vi släppte några singlar och körde några spelningar.

Fast precis som plattan har Robert Stjernberg en lång historia som musiker. Han är en av många Uppsalabördiga på Stockholms indiescen. Robert sjöng under flera år i bandet Woland som släppte flera plattor på National och turnerade en del. Men ungefär samtidigt som han började känna sig färdig med det bandets experimentella och ofta elektroniska sound och stil hände något.
Robert: Jag kan berätta hela historien, så får du lite bakgrund. Det var 2011 och vi hade precis släppt en skiva med Woland. Jag hade varit på Lilla Ukraina i Årsta med några kompisar. Det var Peter, Bjorn & John som hade spelat och när vi kom ut stod det en taxi där. Vi ville ta den men, nä, den var beställd åt bandet. Men en av oss hette Peter så han sa det, "Jag är Peter." Och jag hakade på och sa att här är Björn och det är John. Vi fattade inte att den var betald också förrän vi kom fram till Mariatorget och slapp pröjsa. Men sen på väg från Mariatorget halkade jag på en isfläck och bröt benet riktigt rejält. Sen blev jag hemma med en akustisk gitarr i tre månader och låtarna började komma av sig själva. Och det kändes så rätt, naturligt, liksom. Jag fattade att jag måste göra något av dem och att det var dags att spela musik som lät som det jag lyssnade på från början, före Woland.

Ett mer organiskt sätt att skapa och arbeta med musiken fick sen prägla det mesta av Tasers & Headshots, som albumet kom att heta. Tillsammans med Mårten och Martin spelade Robert fram låtarna, jobbade med dem tills de kändes färdiga. Detsamma gällde arbetet med texter.
Robert: Tidigare har jag skrivit texterna, om du förstår vad jag menar. Jag har suttit med papper och penna och skrivit, strukit, redigerat och arbetat om. Tills det blev smart, eller i alla fall tyckte jag det själv. Men nu har jag inte alls gjort så utan sjungit fram texterna till plattan. Bara låtit det komma när jag har spelat. Och det blir annorlunda.

Gordon: Ja, här upplever jag mer att texterna är en del av musiken, att sången är viktigare.
Robert: Vet inte riktigt hur jag ska tolka det, men du kanske har rätt. Martin gav mig beröm för fraseringen och hur orden sitter ihop.
Gordon: Precis, sången har ett större värde som ljud än vad det hade tidigare. Dels för att du sjunger annorlunda men också för att texterna passar in ljudmässigt i låtarna på ett väldigt effektivt sätt. Det är kanske viktigare i rock n' roll?
Robert: Jag tycker ju att jag är en bättre sångare nu och sen har jag sjunkit lite grann i registret. Men jag tycker att det gäller mycket musik, att sången blir avgörande och att det handlar om hur det låter. Man hatar eller älskar artister mycket beroende på deras röst och frasering.

Robert berättade att det finns en till platta med Woland, gjord i Paris, som förhoppningsvis kommer ut nån gång, och att de har planer på ännu en, storartad skiva. Men egentligen handlar det mesta om Robert Stjernbergprojektet nu. Det har varit nervigare och otäckare att släppa den här skivan än någonting tidigare.
Robert: Jag tycker ju att det här är det bästa jag har gjort. Samtidigt är jag livrädd för att göra mig till åtlöje och tänker att det bästa som kan hända är att plattan drunknar i utbudet och försvinner. Jag har haft ångest över det här i flera dar. Men det gäller själva skivsläppet, när jag spelar är det en helt annan sak. Då går jag bara upp och kör. Vi har ju känt varandra sen Uppsala, jag är uppväxt i Luthagen och Mårten och Martin har jag varit kompisar sen den tiden. Och när vi spelar de här låtarna är det bara roligt för vi är så tajta och vi älskar den här musiken.

På fredag blir gig föratt fira att Tasers & Headshots äntligen kommer ut. Röjiga indieklubben ACE är värd för spelningen och med starka låtar, strålande rock n' rollkänsla i sången och två av stans mest erfarna musiker vid sin sida kommer Robert Stjernberg att leverera. Det finns en tidlös energi i plattan som förmodligen kommer ännu mer till sin rätt på scen. Lyssna här på Kings, som släpptes i höstas och kolla in albumet som släpps imorgon, den 12/3.

Inga kommentarer: