måndag 10 mars 2014

On the Cinnamon - Indecency

Umeåbaserad mespop med studentikost bandnamn (On the Cinnamon = på kanelen). På fel dag skulle det kanske vara lite avskräckande men idag (och åtminstone fem av sju dagar per vecka) är det precis vad jag behöver. Softat, välskrivet, lite Popsicledoftande sång och klassiskt tweesvängigt. Skulle kunna vara från Seattle eller Glasgow också. Skulle kunna vara den enda psykofarmaka jag nånsin kommer att behöva. Att bandledare Jonas refererar instrumentnörderi och barnkräks i sitt DIY, men snitsigt formulerade pressutskick gör mig såklart ännu mer välvilligt inställd. För att jag gillar spya och äger många instrument? Nix. Det är bara så satans fascinerande med popmusikens tingestar och deras historia. Om historierna man berättar runt lägerelden handlar om sprit, sex och våld eller om andra, mer vardagliga företeelser spelar mig egentligen inte så stor roll. Är det bara bra historier vill jag höra dem. Och jag får rätt känsla av On the Cinnamons första singel, de är ett band jag vill följa. När nästa berättelse kommer vill jag höra den också.

Inga kommentarer: