fredag 28 februari 2014

Always och Mr Wright


Mina synder är framför allt baserade på underlåtenhet och lättja. Under en utrensning av gamla poptidningar stötte jag på ett nummer av Sound Affects, denna legendariska poptidning som hjälpte mig som inte hade ork och hängivenhet nog att själv utveckla min indieestetik till fulländning. En liten artikel, som jag naturligtvis läst men inte följt upp med skivköp, handlade om bortglömda brittiska tweelegenden Kevin Wright, känd som först Always och sen Mr Wright. Han släppte på 80-talet några skivor och ep på klassiska mespop- och indiebolaget El Records (det var på den tiden folk på riktigt var fans av ett visst skivbolag). Nu kan lata människor som jag njuta av två av Always skivor på Spotify och även denna månad känna att vår prenumeration är mer än värd pengarna. Thames valley leather club and other stories och Looking for mr Wright är makalöst bra, vemodiga och ärkebrittiska plattor. Mjukare än The Smiths, skarpare än Field Mice, noggrant utmejslat, med inspirerade texter och nära besläktat med The Go-Betweens. Kevin Wright blev aldrig stor, sålde aldrig många plattor. I SA-artikeln verkar han skylla det på hur ogint musikklimatet var men jag misstänker att det hade rätt mycket att göra med att han i princip aldrig spelade live. Helt ok, tycker jag, men svårt att nå ut. Hur som helst, det finns bortglömda skatter och jag hittade just kartan till Mr Wright!

Inga kommentarer: