söndag 29 december 2013

Like Swimming på Fotografiska

När jag ser Ida, Petter och Claes för fjärde gången är det två saker som verkligen slår mig. För det första så är de jämlika på scen. I de flesta orkestrar har några instrument en tillbakadragen plats och utgör fundamenten som en eller två frontfigurer lutar sig mot. Ofta är det bas, trummor eller andragitarr, kanske en synt/piano, som står tillbaka. Här finns ingen bas, detta mörka, komplexa instrument som man ibland inte riktigt hör men som fyller och ger kraft åt pop och rock. Like Swimming består av Ida på keybord/sång/melodica, Petter på trummor och Claes på akustisk gitarr/sång. På Fotografiskas scen tar de alla tre lika mycket plats och det skapar både dynamik och en fyllighet i musiken som inte riktigt borde kunna motiveras av sättningen. Man ser och hör verkligen hela bandet och det är ovanligt.
Det andra jag tänker lite extra på är Petters trummande. I pausen säger jag till honom att han kanske inte är den mest tekniskt briljanta trummis jag hört men att det är spännande att lyssna på honom eftersom det händer så mycket. Han håller med och säger att det är på grund av att han inte är tekniskt briljant som han är innovativ. Men när de spelar ett andra, lite mer högljutt set så tänker jag att han visst är väldigt säker med pinnar och rods, uppfinningsrikedomen är helt enkelt hans, och bandets, stil. Han står hukad, som en förväxt Maureen Tucker, och har en svängradie på sisådär 250 grader, använder omväxlande skinn och kanter, byter pinnar, växlar mellan mjukt och hårt anslag och fyller helt sin tredjedel av scenen, trots att han inte sjunger och nästan aldrig pratar i mellansnacken.
Enda gången bandet får en huvudperson är när Claes går över på keybord och Ida ställer sig på hans plats när de gör Go Buffalo i det andra settet. Hon får plötsligt en spotlight i ansiktet och hennes sång blir tydligt låtens fokus. Dessutom har hon plockat loss en cowbell som hon hamrar på och sånt drar till sig uppmärksamhet. Sen avslutar de med att hjälpas åt med trummandet alla tre i slutet av låten och det är, som alltid, en showstopper.
Like Swimming har bara släppt två låtar men de är ändå ett av årets allra viktigaste band för mig. Dels har de spelat på Gordon två gånger och sen har de levererat otroligt underhållande pop live under hela året, i Gamla stan, på Söders gator, i Örebro, i USA. Nästa år spelar de på SXSW och förhoppningsvis på några större, svenska festivalscener och brejkar på riktigt.

Inga kommentarer: