onsdag 21 november 2012

Gordons 90-tal - Street spirit (fade out)

Av alla ikoniska nittiotalsband måste Radiohead vara det som jag hade lättast för att släppa taget om och lämna bakom mig när tiden gick över i nytt millennium och nya popljud. Idag tycker jag inte en enda av deras plattor, varken nya eller gamla, håller att lyssna på rakt igenom. De är tråkiga. Men det finns guldkorn från deras nittiotalsproduktion, Creep, Karma police och Street spirit (fade out). Det är den sistnämnda som jag känner allra mest för. Låten är egentligen ganska daterad, även den. Men den är så intensivt stämningsladdad att den kan dra mig tillbaks in i mina sena tonår. Allra mest betydde den när jag precis hade flyttat hemifrån. Jag var inne i mitt mest pretentiösa skede (och det vill inte säga lite) och hade ett stort behov av allvarlig popmusik. Det här är en låt man med fördel kör på repeat en sen kväll när man är ensam i ett litet rum på landet där det är långt mellan gatlyktorna. Eller så kan man lyssna på den i cd-freestyle (som vi nog inte ens sa -96), på promenad längs banvallarna där bara godståg passerar och ett gult varningsljus pulserar nån kilometer bort som om det försökte åkalla Twin Peaks. Vi gjorde ett närradioprogram i fem avsnitt den hösten och vi spelade Radioheads Street spirit i varje avsnitt. Vi var såna då. Nån liten del av mig måste fortfarande vara sån för låten har inte tappat särskilt mycket av sin suggestionskraft:

Inga kommentarer: