torsdag 4 oktober 2012

Restless Riot - Leaving the circus, recension

Malmöbandet Restless Riot släppte en EP som jag gillade i oktober ifjol (möjligen var de då baserade i Lund?) och nu har de gjort en fullängdare. Tidigare hade de något av en Springsteenvibe men när jag lyssnar igenom Leaving the circus hör jag framför allt Bright Eyestoner. Inte så mycket de senare plattorna utan snarare som Omahabandet lät runt millenieskiftet. Ganska stillsamt, framfört med en hel del smärta och angst. Ibland blir det lite mer fart, som i Let's leave the circus, en boom-chicka-boom-Johnny Cashlåt men sångens lidande är ändå opåverkat, instrumentens synbara entusiasm till trots. Jag är ambivalent till det här. Å ena sidan blir det en laddning när man blandar glada toner med sorgsna. Å andra sidan behöver en platta oftast lite variation i humöret för att bli dynamisk. Och när sången alltid projicerar vemod blir det förstås övervägande ledset. Tagna en och en är låtarna dock utmärkta, americana från Skåne men så välskrivet och fint att det kunde vara gjort på Mike Mogis gata. Ballader med en oförställd altcountrymelankoli präglar skivan. Bäst är dock de två låtar som har lite mer ös, Let's leave the circus och Starlike streetlights:
  Restless Riot - Starlike Streetlights by Restless Riot

Inga kommentarer: