fredag 21 september 2012

Familjen - Allt på rött, recension

För två veckor sen eller så skrev jag att Familjen är en av Sveriges mest underhållande artister. Hans tredje platta har kommit ut nu och mitt omdöme kvarstår. Allt på rött är musik som har en fantastisk bredd i hur man kan konsumera den, avnjuta den, lyftas av den. Sätt plattan på halvlåg volym och smådigga som bakgrundsmusik när du jobbar och du kommer att få en avsevärt förbättrad arbetsmiljö, en högre livskvalitet och förmodligen ett bättre sexliv som en smygande bonuseffekt. Sätt plattan i stereon och partaja så det skvätter om lägenheten, inte en oskakad rumpa i hela vardagsrummet. Intensivlyssna i hörlurar medan du promenerar och du kan helt skrinlägga veckans andlighetsövningar. Det här är musik som får en att bli lyckligare och samtidigt aningens mer melankolisk på samma gång, oavsett om man vadar i mejnstrimen eller om man plaskar i en indiepöl längst bort på skolgården.
Plattan påminner mer om debuten Det snurrar i min skalle än om andra skivan Mänskligheten. Men man känner igen sig. Det fanns en större spretighet på förra skivan, på gott och ont. Här är elektropopen mer enhetligt Familjen-aktig. Han har, med hjälp av sin vapendragare Tilliander, mutat in ett rätt sexigt ljudlandskap och med sina texter och sin sjaviga sång byggt en egen popvärld för de konstiga, de där som vi alla innerst inne identifierar oss med. De vi dansar för och som vi hoppas, nån gång kanske ska se att vi va dom.
  Familjen - Vi Va Dom (Radio Edit) by FAMILJEN

Inga kommentarer: