onsdag 29 augusti 2012

Popaganda - Korallreven

Korallreven har på Popaganda en livesättning på 4 pers, gitarr, synt och två sångare. Det är avskalat, inte som att se Action Biker ensam med sångmick och laptop, men likafullt finns det något nästan ensligt över att se de fyra allvarliga gestalterna i en rad på scenen mot svart backdrop. Och det ska vara så. Det här passar som bäst när man är lite ledsen men samtidigt tagen över universums skönhet och aningens berusad. Och ensam. Jag är åtminstone inte i sällskap med någon kompis för ögonblicket.
Electroslingorna är ganska så chillwaveiga, för att använda ett modeord som totaldog för ett och ett halvt år sen. Sen lägger de på lite baktaktigt reggaedunk och så hamnar vi i baleariska trakter för att fortsätta stapla gammalt fikonspråk. Korallreven är definitivt ett 10-talsband. Så här har det låtit i några år, gärna utgivet på Sincerely Yours. Det är inte svårt att fatta varför de ofta dyker upp på amerikanska bloggares favoritlistor. Ta en titt på videon jag la upp i förra veckan och fundera på om du inte är lite sugen på att övermannas av den där Korallrevenkänslan. Det är en modern, musikalisk version av Walt Whitman, J.D. Salinger eller Evelyn Waugh. Det är så nära en konkretisering man kan komma av ordet "cool" med hjälp av ett par hörlurar.
Men live, klockan halv fyra på Popagandas lilla scen kommer de dock inte riktigt till sin rätt. Nära men inte ända fram. Känslan ska vara intensiv men tuktad och det är tillräckligt av det senare men för lite intensitet.
Kanske är det brons fel. Eller badhusets. Det sticker upp saker runt omkring oss, detta gentrifierade Söder, så praktiskt ordnat och folkhemskt att man bara inte kan hålla fast i sin fin de siècle-angst, sin medelhavsisolering, sin känsla av att sitta på en strand i John Fowles The Magus och dricka isad ouzo. Med de är där och nosar på det.
Som avslutning kör de en schysst klubbdänga.

Inga kommentarer: