lördag 30 juni 2012

ARMS - Summer skills (Bump in the night version)

Har tokgillat ARMS sen de släppte albumet Kids aflame för ungefär fyra år sen. Nu dök det upp en liten remix på titelspåret från deras fjolårsplatta Summer skills. Hör och ladda Bump in the night version:


tisdag 26 juni 2012

Anydaynow

Nyss uttalade en kompis om mig att jag gillar hiphop, lite som om det var en sensation och ett avslöjande. Förr var det kanske en liten konflikt där, att gilla pop och hiphop var som att gilla hårdrock och synth. Men vi har väl egentligen alla kommit över det där. Beastie Boys gjorde gitarr-, bas- och synthbaserad hiphop tillsammans med Money Mark Nishita och musikskribenterna på 90-talet kapade åt sig kreddpoäng genom att gilla både Yo La Tengo och De La Soul. Så att jag gillar hiphop är rätt självklart, jag är som folk är mest när det gäller musik. Men jag brukar inte skriva om det och spelar det nästan aldrig på klubben. Så småländska Anydaynow är något av en premiär på Indiegordonbloggen.

De skickade mig en ny video som jag önskar vore årets sommarplåga, en riktig guilty pleasure-låt som svänger hårt och bara handlar om fest. Asbra, blir det kärnfullt osofistikerade omdömet. Jag fick också tag på två av bandmedlemmarna för en liten kortintervju:

Gordon: Saknar ni MCA?

Jay: Har inte haft tid, sörjer fortfarande att Michael "Eyedea" Larsen gick bort. Och det var ju fan två år sen, det borde jag börja försöka komma över snart. Men nej känner ingen större saknad efter MCA, man kommer ju ändå att se honom som hologram nästa Coachella.


Sammy: Jag längtar tills jag är ett hologram på Coachella (förutom den där biten med att jag är död).

Gordon: Hur ser livescenen ut i Småland? Måste man spela i Kalmar eller finns det småställen ute i höglandet där man kan lira annat än covers och dansband? Vad är bästa rockklubben i Kalmar?

Jay: Rätt kass för oss. Inte många ställen som passar vår stil. Har ett favoritställe som heter Sjukan som vi lirade på för inte så länge sen. Det är ett fantastiskt hak som bara släpper in vissa studenter så det känns lite lagom exklusivt när man hänger där och dansar på borden.

Sammy: Om de där små ställena finns så gömmer de sig. Sjukan är tungt.

Gordon: Vi avslutar med lite mer geografi, eftersom ni kommer från alla möjliga hörn (medlemmarna från Falun respektive Helsingborg kunde inte svara på intressanta frågor om de lokalerna. Får nöja oss med insikter i två andra orter). Västerås, hur viktiga var Fronda och Looptroop för livescenen? Fanns det kraft till pop också?

Jay: Kan inte säga att Fronda på något sätt hjälpte bygga någon livescen i Västerås, tror faktiskt han skulle bli utbuad om han vågade sig upp på en scen i hemstaden idag. Däremot är ju Looptroop Sveriges största hiphopexport och har självklart vart en stor inspiration för många. Men jag måste erkänna att jag sett dem så många gånger live i Pulfverstaden nu så jag är lite trött att sjunga med i Long arm of the law och Botaniska. Synd för det är fantastiska låtar annars. Livescenen i Västerås är för övrigt ganska dålig överlag.

Gordon: Åland, är Bastun fortfarande vid liv och händer det nåt utanför den där balla indiefestivalen på en liten ö?

Sammy: Bastun är vid liv, vi lirade där en gång och det är ett soft ställe. Däremot är väl engagemanget inte som back in the days. Åland är nog främst ett tyst ställe med massa vatten runt sig

Förhoppningsvis kommer de till Stockholm igen och visar hur man bäst blandar vad de själva kallar för "smutsigt ärlig indie-rap". Tills dess kör vi på videon:

söndag 24 juni 2012

Ghost Estates

Medan jag väntar på lite intervjusvar och funderar igenom en albumrecension tänkte jag tipsa om ett irländskt band jag missat helt. Bloggarna har börjat lägga ut lite halvårssummeringar och det är en fin tid att täppa igen lite hål i den musikaliska damm jag använder för att hindra tristessens hav från att dränka mig. Ghost Estates har snidat fin indierock för svåra tider:

söndag 17 juni 2012

Fang Island

Imorrn är det släppfest och jag sitter och går igenom lite låtar som vore kul att spela före och efter Helenas Lydiakaigig. En låt jag hittade var med amerikanska Fang Island och den var så bra att jag var tvungen att kolla upp om de hade nåt nytt på gång. Jovisst, den 24:e juli kommer andra plattan som heter Major. Dagens tips är en låt från den skivan. Morgondagens tips är Lilla Nygatan 17 i Gamla stan och Gordons släppfest för Lydiakai och en ny 7-spårsplatta, från 19.30. Om man köper den fysiska skivan direkt från oss imorrn får man med en låt där Helena backas av en hel symfoniorkester. Den är inspelad live ifjol på Lilith Eves årliga konsert, där Lydiakai gjorde en tvålåtarsinsats. Ganska mäktigt om man satt i publiken. Men just nu är det alltså Fang Island som gäller:

onsdag 13 juni 2012

Släppfest på måndag!

På måndag, den 18 juni, blir det en liten Gordonkväll med Helena i huvudrollen. Hennes singer-songwriterprojekt har alltså en EP på gång och det är en melankolisk skiva men man kan bli glad av hur bra det är. Och det blir vi på måndag i Gamla Stan. På S:ta Clara Bierhaus på Lilla Nygatan 17 håller vi hus. Det blir bra pilsner, fint somrig indiepop i skivspelarna, skönt måndagshäng och framförallt, Lydiakai live med nya EP:n! För oss, baby by Lydiakai

måndag 4 juni 2012

This Vision - The golden age we lost

Om man alltid blickar framåt, eller om man fokuserar på ögonblickets konkretism, den ström av ord och handlingar och fenomen som man måste hantera nu och varje dag, är man då en sån som åstadkommer något? Är man då en sån som lyckas göra vackra handlingar och bra konst? Eller duger vanlig, nattstånden nostalgi? En uppenbart retorisk fråga, ett billigt stilistiskt knep, jag vet. Men man kan behöva ta till sådana grepp ibland, om man är en lätt nostalgisk hejduk i det förflutnas osunda tjänst. Jag tycker såklart att vemodig nostalgi är en utmärkt grund för popmusik. Att det kan skapas nya, oväntade ljud som lyfter ens medvetande en nivå är väl bra men att det också görs smeksamheter för eskapisten som längtar efter ett åttiotal han aldrig riktigt upplevde, är ovärderligt. Reagans och Blondies decennium var ett motbjudande minne under mina tonår, grogrunden, verkade det som, till skräckinjagande finanskriser, förlorad nationell oskuld och ett växande, hålögt rashat. Men senare har det kommit i mig, som i så många andra, en fantasi om smala pikétröjor, Morrissey-frisyrer och Robert Smithkajalade kinder. Det är nostalgi och lycka, inte föraktfullt flabb att titta på John Hughes-rullar. Inte mycket till recension, det här. Men säkert har det ändå framgått att jag är rätt nere med Helsingborgsduon This Visions platta The golden age we lost. Här ett smakprov, mer finns på deras soundcloud: Ashes by Devotion Records

fredag 1 juni 2012

Lydiakai - Gordon ordnar släppfest!

Den 18 juni blir det släppfest med Lydiakai på S:ta Clara i Gamla Stan. Gordon arrangerar såklart, Lydiakai är ju ena halvan av klubben. Helena har under flera år gjort musik som ofta är akustisk singer-songwriter. Hon har gjort spelningar i Uppsala och Stockholm, haft lite rotationer på diverse radiostationer och stått på scen framför en symfoniorkester och framfört två av sina låtar till mycket storslaget arrangemang. Nu är det dags att släppa en ep. Jag kommer att skriva mer om både ep:n och släppfesten framöver men här är ett första fint och vemodigt smakprov med låten Sommarhud: Sommarhud by Lydiakai