lördag 28 april 2012

Todd Terje

Idag när jag dansade med min son till den här låten började jag tänka på en gammal popkulturell sanning om hur riktigt bra pop kommer från platser där man är andligen och standardligen förtryckt. Om ens farsa är en sotig sheffieldbo och man själv fejsar arbetslöshet och fetma kanske man kan starta band och göra nåt fint. Om ens polare degar runt kvarteret i Neukölln med en spliff i mungipan och är tjenis med några såna där schäferägande berlinalkisar med högt uppdragna jeans och hästsvans, finns det förutsättningar för att man kommer att producera dansmusik som slår undan benen på alla som inte tagit sin dos e för dagen. Men Norge då? Tänkte jag medan vi lyfte taket och gjorde snurrdans. Norge har inte nånsin tidigare svängt. Ett mindre svängigt land får man leta efter (man hittar det i Centraleuropa och det börjar på U). Åtminstone historiskt. Men nu är det inte längre så. med fattigdomen försvann både armod och underskottet på popkontot. Norge är rikare och kanske popmusikaliskt svängigare än resten av Europa. Som miljöpartistiskt anstruken drar jag härmed fram den norska popmusiken som ett skelett ur garderoben för att skramla takten till Todd Terjes Inspector Norse. Visst kan det komma något gott av olja:

Inga kommentarer: