lördag 22 december 2012

God jul med Gordons 2012 shakedown

Det blev en liten spotifylista som summering på popåret, en liten Gordonjulklapp. Ingen rangordning såklart och inga som helst anspråk på att ha täckt in allt. Men bara bra pop från 2012. Jättebra pop. God jul!

söndag 16 december 2012

2012

Det vore roligt att göra en ordentlig genomgång av 2012, listor är en av decembers förmildrande omständigheter, men det finns inte tid att göra det ordentligt. Och dessutom är listmanin så stor därute att det blir överflödigt att anstränga sig om man inte verkligen knegar på hårt med sin egen lista. Men lite hafsigt sådär kan jag säga ett och annat om Klubb Gordons senaste år i Stokholms klubbvärld och på nätet.
Första halvan av året fylldes av ett rätt flitigt tipsande om diverse popmusik men inga seriösa insatser på bloggen. Vi gjorde några udda klubbgig, en privatfest och en spelning på Amnestys årsfest i Uppsala (obetalt och ingen sprit men vi hade loge och blev smorda med massor av ätbart). Sen skulle Helena släppa en ep och då halkade vi in på S:ta Clara och måndagskonceptet.
Sommaren avslutades på Popaganda med lite konserter och en inställd intervju med Hooray for Earth (som gjorde ett grymt gig trots att nån pangbula kastade skräp på sångaren). I samma veva drog jag igång hösten med Gordons måndagsklubb och en galet fin konsert med Örnsberg. Han sajnade i slutet av november så grattis till Johan Ragnarsson, och till mig som fick honom att spela i Claras källare i Gamla stan.
Sen följde svängig punk med Napalmhjärta, stämsångsindie med The Loveable Tulips och fantastiskt grusig effektpop med Jackie. Och i måndags avslutades Gordons måndagshöst med min drömbokning Carl Johan Lundgren. Redan i somras fantiserade jag om att få honom att spela men det var liksom lite för mycket att hoppas på, tyckte jag. Men till slut frågade jag och Calle kom förbi och gjorde höstens bästa spelning, i rätt hård konkurrens. Det är kul att boka band när man bara bokar det man är sugen på att se.
Hur var det med musiken då? 2012 är såklart världshistoriens bästa musikår. Passion Pits Take a walk, Japandroids The house that heaven built, Jens Lekmans hela platta, Azaelia Banks 212, Familjen, JJs High summer. Årets låt i antal spelningar enligt statistiken i datorn är ett stycke perfekt pop med Best Coast som heter The only place.
Låter som ett rätt bra år, när man kondenserar det. Men det har funnnits tankar på att ge upp. Min klubbkompis Helena har inte haft tid att vara medarrangör p.g.a. nytt jobb och jag har själv knappt hunnit med att njuta av allt roligt som hänt. Men Gordon avslutar ändå med sex inplanerade datum för en ny omgång måndagar i Gamla stan, tre band bokade till det och ett planerat barklubbsgig som utropstecken i slutet på månaden. Kom förbi Morfar Ginko vid Mariatorget och festa lite, fredagen den 28 december. Jag skiter i nyårsfest och fyrar av alla skumpabubblor redan då!

onsdag 12 december 2012

Laserbov - Cutter's EP

I lördags var det releasefest för Laserbovs ep, hens formella solodebut om man nu kan prata om sånt längre, det har funnits lite lösa spår på soundcloud tidigare. Laserbov är också medlem i Jackie, som spelade på Gordon i november och som har haft minst ett gig inbokat i veckan under hela senhösten och vintern. Imorrn kör de en Luciaspelning på Södra bar och i förra veckan var de på Tranan om jag minns rätt. Och i lördags dammade Laserbov alltså till med tre fina låtar plus tre remixer under namnet Cutters ep.
Det är electronica med rötterna i filmmusiksynt från 80-talet, en liten gnutta Vangelis och John Carpenter finns med i såväl ljud som tempo och atmosfär. Sången är lågt mixad och körd genom tillräckligt med effekter för att man ska kunna ana att hen inte är någon klassiskt skolad sångare. Men det passar också väl in i de stillsamma storstadsnätter som frammanas av de tre låtarna. Jag lyckas inte dechiffrera många textrader men det är skitsamma för suggestionskraften påverkas knappast. Den första av remixarna är gjord av Rainkings & Lu Z och är stillsam och lite oinspirerad. Roligare är de två gjorda av Random Cute Animals, en som drar åt minimalisttechno och en med lite mer dansgolvstechno i sig. Känns rätt att ep:n avslutas upptempo, som om man framåt gryningen fått kraft att festa en timme till.


lördag 1 december 2012

Laserbov!

I vanliga fall lägger jag inte upp teaservideor. Gillar liksom inte musik i ofullständig form, det blir för snopet att inte kunna lyssna färdigt på en låt. Men ikväll ska jag göra ett undantag för min kompis Patrik Laserbov som släpper en ep om en vecka. Cutters EP kommer den 8:e december och idag har jag fått mig en väldigt tillfredsställande förhandslyssning. Laserbov sköter syntarna i Jackie som spelade på Gordon i november och nu kommer det alltså en sologrej. Ska recensera ep:n inom kort men ville bara säga genast och medan de sista tonerna på ep:n klingar ut i hörlurarna att det är bra grejor, inklusive remixer av Random Cute Animals.

tisdag 27 november 2012

Flight Facilities - Claire de lune

Att skriva om musik på nätet har påverkat hur jag lyssnar. Album skulle jag kanske ha rört mig bort från även om min popkonsumtion inte kretsade runt Klubb Gordon-aktiviteter. Men skulle jag har utvecklat den här förtjusningen för långa electropopjam om jag inte satt vid datorn och bläddrade mellan soundcloudklipp? Tror nästan att det låter allra bäst i lurarna som jag tryckt in i datorn med en låt som austrliensiska Flight Facilities Claire de lune. Det påminner rätt mycket om Memory Tapes-låten Sheila som jag skrev om för inte så länge sen, som en nästan vilsen strövtur genom ett söndag förmiddags-öde suburbia. Jäkligt fint. Det skulle vara skönt att cykla till det här också:

lördag 24 november 2012

Vit Päls Carl Johan Lundgren på Klubb Gordon!

Det har stått en liten skylt på höger sida av bloggen att en hemlig artist kommer att spela på Gordon i december. Han heter Carl Johan Lundgren och är sångare och låtskrivare i det skånska indieflaggskeppet Vit Päls. De hade en spelning i Stockholm häromdagen och det kändes schysst att inte gå ut med den här spelningen förrän efter att stärkarna stängts av på Kägelbanan.
Vit Päls gjorde den bästa konserten på Popaganda för några år sen i hård konkurrens med Robyn. Jag fick tillfälle att intervjua Calle då och han nämnde att han börjat köra lite sologrejor vid sidan av de allt större spelningarna med Vit Päls. När det nu var dags att ordna säsongsavslutning på min första omgång med Gordonmåndagar på S:ta Clara så kunde jag inte vara mer nöjd med min bokning. Måndagen den 10 december spelar Skånes Jonathan Richman några av de smartaste indiepoplåtar som skrivits på svenska för oss. Alla är välkomna från kl 19.30 och konserten börjar 20.30. Vi tar ett litet inträde på 40 spänn för Calle har åkt från Malmö för att spela. Välkomna!

torsdag 22 november 2012

Lissi Dancefloor Disaster


Idag skrev Johan från Lissi Dancefloor Disaster på fejan att deras nya platta var till 99% klar. Om jag fattat rätt så kommer den att finnas tillgänglig i februari och det är nåt att se fram emot. Deras låtar har bara blivit bättre och bättre sen de gjorde Gordon äran av att spela live med oss. Det var tidigt på hösten 2008 och sen dess har de hunnit med mycket. De turnerar ständigt, i Sverige och utomlands, släpper låtar och videor och jobbar hårt på sin virala kommunikation. Om man ställer in sitt medvetande på rätt frekvens så ser man plötsligt deras gulaktiga kattfejs lite här och var, tre meter upp på en husvägg, nära marken på ett elskåp, på undersidan av ett fällbord på ett Intercitytåg. Första gången jag såg katten var på en rätt hiskelig tisha som de hade med sig och sålde på konserten vi gjorde med dem på Landet. Jag fattade inte nåt när de öppnade wellpapplådan och stolt tog fram sitt oversizeade merch. Men nu fattar jag. Katten är kommunikation, det är fulsmart och laddat med Lissis speciella, underbara technoenergi. Jag längtar efter plattan!

onsdag 21 november 2012

Gordons 90-tal - Street spirit (fade out)

Av alla ikoniska nittiotalsband måste Radiohead vara det som jag hade lättast för att släppa taget om och lämna bakom mig när tiden gick över i nytt millennium och nya popljud. Idag tycker jag inte en enda av deras plattor, varken nya eller gamla, håller att lyssna på rakt igenom. De är tråkiga. Men det finns guldkorn från deras nittiotalsproduktion, Creep, Karma police och Street spirit (fade out). Det är den sistnämnda som jag känner allra mest för. Låten är egentligen ganska daterad, även den. Men den är så intensivt stämningsladdad att den kan dra mig tillbaks in i mina sena tonår. Allra mest betydde den när jag precis hade flyttat hemifrån. Jag var inne i mitt mest pretentiösa skede (och det vill inte säga lite) och hade ett stort behov av allvarlig popmusik. Det här är en låt man med fördel kör på repeat en sen kväll när man är ensam i ett litet rum på landet där det är långt mellan gatlyktorna. Eller så kan man lyssna på den i cd-freestyle (som vi nog inte ens sa -96), på promenad längs banvallarna där bara godståg passerar och ett gult varningsljus pulserar nån kilometer bort som om det försökte åkalla Twin Peaks. Vi gjorde ett närradioprogram i fem avsnitt den hösten och vi spelade Radioheads Street spirit i varje avsnitt. Vi var såna då. Nån liten del av mig måste fortfarande vara sån för låten har inte tappat särskilt mycket av sin suggestionskraft:

tisdag 20 november 2012

Free Energy

Powerpop och collegeradioös har gjort mig så glad, så glad sen jag började lyssna på Weezer i mitten av nittiotalet. Just nu och sen två år tillbaks är det Free Energy från Philadelphia som gör det bäst. I januari kommer det en fullängdare men de har pysslat ut grejor från den i omgångar ett tag nu, som man gör på tietalet. En video och dessutom två spår till finns i rymden och det är sjukt bra hela vägen. Senast ut är Hangin, lyssna på den och kolla in videon till Electric fever:

lördag 17 november 2012

Nordpolen - När mitt blod pumpar i dig

Nordpolen släppte sitt debutalbum för några år sen och även om jag gillade plattan när den kom så har det framförallt varit en växande upplevelse. När jag lyssnar på den nu (vilket jag gjort rätt mycket under två veckor, det är även anledningen till att jag kollade upp vad han har på gång) är det en avsevärt mycket starkare skiva. Därför känner jag att nya låten kan vara värd både en och två chanser, trots att jag faktiskt inte alls gillar det etnobeat som den är upphängd på. Det blir sällan bra med världsmusikinfluenser i dansmusik och När mitt blod pumpar i dig är inget undantag. Åtminstone inte efter första lyssningen. Får se hur det känns om några veckor. Videon är en klassisk Sincerely Yours-video med kulten runt allvarliga ynglingars kroppar och anleten.

onsdag 14 november 2012

Shivers - In the sun

Veckan började dåligt, en riktigt skitdag på jobbet och trassel i tuben. Kanske skulle veckan ha varit dömd till misär om det inte var för popmusik. Jackie stod på scen i S:ta Claras källare och gjorde ett underbart liveset om tio låtar. De lät aningen mjukare än på skivan, en smula Raveonettes här, lite 90-talsk shoegaze där. Sången hade de dragit genom precis rätt mängd reverbeffekter (som levererades av Patrik Laserbov som också spelade synt). Det är ingen överdrift att säga att Jackie räddade min vecka.
Med gott humör letar jag vidare efter mer pop, det kommer fler veckor, fler stunder att lyfta med musik. Och hittar genast en EP av Shivers. In the sun är svensk indiepop av klassiskt snitt, bra melodier, mjukt svängigt och en utmärkt avslutning på onsdagen.

söndag 11 november 2012

Jackie

Imorgon, den 12 november, fortsätter Gordons liveklubb med höstens fjärde måndagsspelning och på scen i S:ta Claras källare kommer Jackie att stå, redo att överösa en laddad och ytterst förväntansfull publik med lo-fi. Mary Chain-grusigt och popkänsligt och jäkligt underhållande blir det strax efter halv nio när de drar igång. Måndagsspelningarna drar igång lite tidigare än vad konserter kanske gör på fredagar. Men så har de också fördelen av att fylla publiken med lyckokänslor redan i början av veckan. Missa inte chansen att se grymt fin popmusik framföras imorrn. 20 spänn kostar det att knalla ner under puben på Lilla Nygatan 17. Ses! /Axel

Sambassadeur - Memories

Göteborgska perfektionisterna Sambassadeur är på gång med nytt och det låter, som vanligt, perfekt. Om de släppte skivor oftare skulle det nästan kännas tråkigt med så här omsorgsfullt gjorda poplåtar. Men nu står jag ut.

lördag 10 november 2012

Line & Circle - Roman ruins

Dagens tips är Line & Circle-låten Roman ruins som har en vacker, lättsmält road tripvideo och underbart djupröstad sång över The Pains of Being Pure at Heartaktiga toner. Åka bort lite?

onsdag 31 oktober 2012

Gordon i vår - Flora Cash

Om en och en halv vecka spelar Jackie på Klubb Gordon, det blir hajpad lo-fi och drömsk Mary Chainpop. Men det kommer mer. I december är en än så länge lite hemlig artist inbokad för en spelning den 10:e och efter årsskiftet är sex nya datum inbokade. Första artisten 2013 blir Flora Cash. Folkpoppigt med elektroniska inslag, lågmält och intensivt och, såklart, väldigt bra. Här är ett litet smakprov:

Gordons 90-tal - Girl from Mars

90-talet lär vara inne. I Svergie tog det kanske fart med Schyfferts enmansshow för några år sen och visst finns det en och annan uppenbar influens i musik, stil och kultur. Lite vidriga Ny Demokrati-vibbar och pengaängslig främlingsfientlighet har vi dragits med ett slag också. Förhoppningsvis kan vi ironiskt ruska av oss skiten eller kanske lyssna på popmusik och känna något annat än ilska över samhällsutvecklingen.
Nittiotalet var väldigt viktigt för min musikaliska utveckling. Kanske var det hela min musikaliska utveckling. Men den var inte riktigt sådär twee-as-fuck-kreddig som jag kanske skulle önska. Inte heller var den väl rockhistoriskt begriplig. Gott så. Men jag tänkte köra en liten sporadisk serie här på Gordonbloggen och skriva om några nittiotalslåtar som jag fortfarande minns med värme. Andra minns dem säkert också men möjligen med en annan feeling.
Först ut är nordirländarna Ash med Girl from Mars. 1996 släppte de fullängdsdebuten 1977, namnet taget efter det år då Star Wars kom. Hela plattan är genomsyrad av den nördkulturvurm som då hade börjat göra sig gällande litegrann och som nu är den dominerande formen av populärkultur. De samplade Jackie Chan och sjöng om rymden. Skivan kom när grungen var på väg att dö eller möjligen förändras. Ash turnerade med Weezer 1996, ett annat väldigt nördigt och ytterst nittiotaligt band. Min vän A som introducerade mig för Ash tycker inte att Girl from Mars är plattans bästa låt, han föredrar Angel Interceptor. Nästan hela skivan är fortfarande fantastiskt bra men allra poppigast är just Girl from Mars, som låter som hitlistepop fast på högfart och med dist. De gjorde både en brittisk och en amerikansk video till låten men där har åldrandet skett helt utan grace, ingen skulle idag kunna ta nittiotalets indierockvideor på allvar, varenda minut av mina gamla favoriter från MTV ser ut som flamsiga uppkastningar. Men musiken är bra:

söndag 28 oktober 2012

Star Horse - Marybelle

Söndagar är shoegazedagar, hösten är shoegazesäsong. Har jag fel? Star Horse verkar i alla fall inte ha mycket fel att komma med, mest bara rätt. Lyssna på Marybelle från deras rätt nya ep Crush. Stockholmsbandet gör sån där shoegaze som låter tidigt nittiotal, Ride och den fantastiska Blurskivan Leisure (som Blur själva lär vara lätt skamsna över men som jag älskar med en aldrig svalnande intensitet). Hur fint som helst:


lördag 27 oktober 2012

Titus Andronicus - In a big city

Gillar egentligen inte videor som toklimmar så här på sångarens ansikte. Patrick Stickles heter sångaren i det här Shakespearerockbandet (namn från en av bardens pjäser) från New York och musiken är rätt så nära för butter stadionindierock (denna indierockens förbannelse som har utmynnat i Coldplay och allvar och annat som man inte kan stå ut med om man vill hålla balansen på en kreddigt cynisk egg). Men det funkar ju ändå. Fina bilder och nåt med låtens melodi gör mig lite glad här. Titus Andronicus släppte en platta i veckan som heter Local Business och på sin hemsida har de ett litet hashtag-trick igång som onekligen är rätt gulligt. Man lägger upp lite coola local businesses åt dem så de vet vad de ska pröva på när de är ute på turné. Närodlat kommunicerar liksom.

söndag 21 oktober 2012

Casiokids - Dresinen

Imorrn är det Klubb Gordon på S:ta Clara i Gamla stan. Lilla Nygatan 17. Det blir fint. På scen står The Loveable Tulips och de sjunger så fint, kommer med så bra låtar i bagaget. Jag är mycket glad och förväntansfull. Nu sitter jag och kollar igenom lite musik att spela i högtalarna före och efter. En måndagsklubb måste också putsa på låtvalen. Hittade lite gamla grejor av Casiokids, Norges bästa synt/electroband och kom att tänka på att de visst hade nåt på gång i år. Jovisst, på youtube fanns en video som de släppte för fyra månader sen. Dresinen. Låten låter som Casiokids och filmsnutten är lite som en Mumindalen och Southpark-crossover.

tisdag 16 oktober 2012

Forest Families

Kidsen är allright, antar jag. Stockholmsbandet Forest Families är gymnasiegamla och låter lite som om de vore brittisk arbetarklass för trettiotre år sen. Buzzcocks så det ryker om det. Bra, punkigt och svängigt. Man kan för ett ögonblick glömma hur komplicerat det numera är att få ur sig en rak och entydig invändning mot all skit som man upprörs över. Inte så att FF är särskilt politiska men de har en sån feeling i låtarna. Ska pröva en spotifyembed, hoppas den funkar, annars kan ni hitta bandets EP direkt i spotify.

måndag 15 oktober 2012

Generationals

Tänkte tipsa om ett band från New Orleans idag. Har inga sådana där starka känslor för stan som man kan ana i en del filmer och texter men det beror förmodligen på för liten exponering. Generationals är en duo som funnits i ett par år och som gör musik som lite liknar Floridagänget Surfer Bloods. Det är jäklarns fina grejor de har på gång, två nya låtar kan behövas en måndag när Klubb Gordon inte bjuder på livemusik i Gamla stan (som vi gör nästa måndag med The Loveable Tulips och måndagen den 12 november med grymma Jackie):

fredag 12 oktober 2012

Memory Tapes - Sheila

Om man har 8 minuter över till elektronisk popmusik på fredag kväll - man kanske väntar på att det ska bli dags att gå till bussen eller på att ett teveprogram ska börja eller pizzan komma eller att nån viktig själ ska svara på ett socialt mediainlägg man gjort - så finns Memory Tapeslåten Sheila att ta till. Gör det (och kolla deras nya platta som kommer i december vielleicht?):

tisdag 9 oktober 2012

The Loveable Tulips på Gordon 22 okt

Måndagen den 22 oktober är det dags för höstens tredje liveklubb med Gordon i S:ta Claras källare i Gamla stan. Gäster denna gång blir The Loveable Tulips som förhoppningsvis sjunger lite nytt material. De har spelat in under september och jag är rätt nyfiken på hur det låter. The Loveable Tulips är en duo som gör vacker indiepop, sjunger stämsång och är allmänt och särskilt coola. Som tidigare är denna måndagsspelning en tidig historia. Vi släpper ner folk i källaren vid 19.30 och bandet sätter igång runt 20.30. Sen kan man hänga kvar efteråt och snacka med bandet eller kompisar och ändå orka upp till jobbet på tisdag. Och så har man börjat veckan med fantastisk pop!
  "Streets" -The Loveable Tulips by mintyfresh

fredag 5 oktober 2012

Vit Päls - Lösa boliner

Det är klart och kallt i Stockholm den här morgonen och jag längtar efter sommaren. En video med Vit Päls från i augusti värmer ganska bra. Vit Päls är ett av Sveriges absolut bästa liveband men de har en väldigt fin nätexistens också, tokbra lågbudgetvideor är en viktig del av indiepopens tillvaro. I den här är Jonathan Richman väldigt närvarande, alltid bra. Och så skriver de väldigt fina låtar. Här sjunger Calle om bl.a. folk som stoppar strumpor i sandaler, hemska tanke. Och så heter låten Lösa boliner, bara en sån sak:

Knifven - Vaccinet

Idag vankas det punk. Härligt skrikig, rak och ösig punk. Knifven släppte videon till låten Vaccinet i början av september och häromdan kom en ep, Perstorp. Har inte lyssnat på ep:n än men den här dängan är en fet smocka rätt in i det akustiska pallet. Så, ta emot:

torsdag 4 oktober 2012

Restless Riot - Leaving the circus, recension

Malmöbandet Restless Riot släppte en EP som jag gillade i oktober ifjol (möjligen var de då baserade i Lund?) och nu har de gjort en fullängdare. Tidigare hade de något av en Springsteenvibe men när jag lyssnar igenom Leaving the circus hör jag framför allt Bright Eyestoner. Inte så mycket de senare plattorna utan snarare som Omahabandet lät runt millenieskiftet. Ganska stillsamt, framfört med en hel del smärta och angst. Ibland blir det lite mer fart, som i Let's leave the circus, en boom-chicka-boom-Johnny Cashlåt men sångens lidande är ändå opåverkat, instrumentens synbara entusiasm till trots. Jag är ambivalent till det här. Å ena sidan blir det en laddning när man blandar glada toner med sorgsna. Å andra sidan behöver en platta oftast lite variation i humöret för att bli dynamisk. Och när sången alltid projicerar vemod blir det förstås övervägande ledset. Tagna en och en är låtarna dock utmärkta, americana från Skåne men så välskrivet och fint att det kunde vara gjort på Mike Mogis gata. Ballader med en oförställd altcountrymelankoli präglar skivan. Bäst är dock de två låtar som har lite mer ös, Let's leave the circus och Starlike streetlights:
  Restless Riot - Starlike Streetlights by Restless Riot

måndag 1 oktober 2012

WHY! - Strawberries

Rap/indiepop-gänget från Cincinnati släpper en ny platta idag och den har jag inte hunnit lyssna på än. Men jag gillade Sod in the seed som de släppte som en försmak i somras och jag diggar deras senaste, videoförsedda släpp från skivan. Ska ta mig en svängom med plattan vid tillfälle. Mumps, etc heter den och videon heter Strawberries:

söndag 30 september 2012

The Sweet Serenades - Can't get enough

Försökte boka det här bandet till Gordons måndagsklubb men, no surprise, de tackade nej. De är alldeles för stora för Gordon. En låt med på Grey's Anatomy. Hur som helst, det är bra att sikta lite över målet ibland. Och jag älskar The Sweet Serenades. De gör den kanske allra effektivaste indiepopen i Sverige just nu, öser på som ett hårdtrimmat Caesars (Palace). Grymt bra singel från nya plattan snurrar på dutuben just nu:

lördag 22 september 2012

Hillman Lighthouse - The Gardener

Ibland stoppar jag in en gammal Big Star-låt mellan tweedängorna när jag spelar skivor. Det svänger med gammal 70-talspowerpop och southern rock. Ganska så gubbrockigt är det också. Hillman Lighthouse är från Göteborg och deras ep är från 2012. Det låter väldigt mycket Big Star och det låter bra. The Gardener är bästa låten från ep:n Clean slate:

fredag 21 september 2012

Familjen - Allt på rött, recension

För två veckor sen eller så skrev jag att Familjen är en av Sveriges mest underhållande artister. Hans tredje platta har kommit ut nu och mitt omdöme kvarstår. Allt på rött är musik som har en fantastisk bredd i hur man kan konsumera den, avnjuta den, lyftas av den. Sätt plattan på halvlåg volym och smådigga som bakgrundsmusik när du jobbar och du kommer att få en avsevärt förbättrad arbetsmiljö, en högre livskvalitet och förmodligen ett bättre sexliv som en smygande bonuseffekt. Sätt plattan i stereon och partaja så det skvätter om lägenheten, inte en oskakad rumpa i hela vardagsrummet. Intensivlyssna i hörlurar medan du promenerar och du kan helt skrinlägga veckans andlighetsövningar. Det här är musik som får en att bli lyckligare och samtidigt aningens mer melankolisk på samma gång, oavsett om man vadar i mejnstrimen eller om man plaskar i en indiepöl längst bort på skolgården.
Plattan påminner mer om debuten Det snurrar i min skalle än om andra skivan Mänskligheten. Men man känner igen sig. Det fanns en större spretighet på förra skivan, på gott och ont. Här är elektropopen mer enhetligt Familjen-aktig. Han har, med hjälp av sin vapendragare Tilliander, mutat in ett rätt sexigt ljudlandskap och med sina texter och sin sjaviga sång byggt en egen popvärld för de konstiga, de där som vi alla innerst inne identifierar oss med. De vi dansar för och som vi hoppas, nån gång kanske ska se att vi va dom.
  Familjen - Vi Va Dom (Radio Edit) by FAMILJEN

onsdag 19 september 2012

Dragonette - Live in this city

Det är rätt befriande med en ösig, dansant popdänga som inte är ackompanjerad av perfekta hipsterbilder, inga avskalat svartvita naturbilder eller intelligenta datorspelsanimationer. Dragonette har gjort en video så ostig att min första association är Weird Al Yankowic. Men det funkar. Popmusik kan vara mycket. Underhållande och roligt är långt ifrån det sämsta alternativet. Om ett par dar släpper den kanadensiska elektropoptrion albumet Bodyparts och Live in this city lovar väldigt gott inför denna deras tredje fullängdare.

tisdag 18 september 2012

Cat Power

Alla som började lyssna på indie av nåt slag under nittiotalet har en relation till Chan Marshall och de flesta av oss tycker om henne. Cat Power gjorde stämningsfylld musik, känsloladdad men ändå rätt så högt upp på vilken hipsterbarometer som helst. Hon spelar fortfarande in musik som låter ungefär likadant som den alltid gjort och ändå är det något uppdaterat aktuellt över hennes låtar. Från årets platta Sun kommer nu en lite mystisk Mad Max-aktig videosnutt till låten Cherokee. På gränsen till corny med sprejmålade laservapen och hippiekramar men låten är så bra att jag ändå dras in:

torsdag 13 september 2012

Raveonettes - Observations

De turnerar med en ny platta nu, Danmarks finaste. Den har den där Los Angeles-en-regnig-natt-känslan som de brukar förmedla. Man tänker sig en Curtis Hanson-rulle med Guy Pearce stilla gråtande i kaffet på en nattöppen diner medan subtropiska ösregn gör gatorna blanka. Ta en titt på videon i väntan på att de kommer till Stockholm i oktober:

onsdag 12 september 2012

Personlig relation till napalm(hjärta)

Sväng var målet och förhoppningen inför måndagens gig på S:ta Clara. Och Napalmhjärta levererade långt över förväntan med sin första elektrifierade spelning. Tack, mina vänner, fortsätt röja. På bandets hemsida kan man lyssna på/ladda ner alla deras låtar. Gör det och om ni tycker att det är bra så kan ni supporta dem och samtidigt klä er lite söderortsfashionabelt genom att, som jag, tjacka en tisha. Nästa Gordon är måndagen den 22 oktober och då blir det The Loveable Tulips. Missa inte det.

lördag 8 september 2012

Amanda Palmer

Indierockens Pink? Amanda Palmer, eller AFP (läs: Amanda Fucking Palmer) som hon kallar sig på sin hemsida, gör stora poser och ser gulligt aggro ut på bild och i videor. Men när det svänger så svänger det och man har liksom inte ork att fundera över om man egentligen är för cool för showbizmanér. Amanda Palmer and  The Grand Theft Orchestra har en platta ute och här är lite bra ös från den:

fredag 7 september 2012

Chairlift på japanska

De jobbar på bra med att utveckla kanalerna för hur band gör musik och presenterar den för sin publik. Har skrivit om Chairlifts videor tidigare och nu är de här med en ny liten snutt, den här gången översatt till japanska. Det låter Nipponpoppigt och fint och blir som en helt självklar upplevelse även om man lyssnat en del på låten i engelskt original.

onsdag 5 september 2012

Familjen - Vi va dom

Familjen kan vara Sveriges mest underhållande musiker. Kanske finns det artister som är mer underhållande sådär Jean Baudrillardiskt medialt, som har en festlig persona och en komplex medianärvaro som är mer imponerande. Men när det gäller rent sväng, ren underhållningskvalitet är det svårt att komma på något roligare än Familjen, hans remixer och hans egna skivor är alltid sjukt kul att lyssna på. Nu är han på gång med ny platta och här är en video från den. Om han levererar? Som han levererar!

måndag 3 september 2012

Popaganda - bilder

Det finns några recensioner kvar att lägga ut. De kanske dyker upp framöver, hektiska poptider, det här. Men några bilder från Popagandafestivalen hinner jag lägga ut idag. Nedan bl.a. Deportees, Frida Hyvönen, Hooray for Earth och Patrick Wolf.







söndag 2 september 2012

Fou De Toi - Pick up your phone

Igår kväll var jag på en fest där det diskuterades motsättningar mellan Stockholm och Göteborg. Mycket fånigt sades om saken och det är rätt skönt att rota i inboxen idag och hitta en grymt bra dänga av ett band som powerpoppar fram en samverkan mellan städerna. Fou De Toi är från båda håll och gör musik som passar bra på söndag eftermiddag när man för första gången på en vecka ser blå himmel och är lite bättre till mods.
  Pick up your phone by Fou De Toi

torsdag 30 augusti 2012

Örnsberg - två bilder

Jag satt nära väggen och kunde omöjligt röra mig under Örnsbergs konsert i måndags. Det gick alltså bara att plåta från en vinkel och jag kunde inte se Nils, hjälten bakom synten, under hela spelningen. S:ta Claras källare är inte rymlig men ljudet blir rätt bra. Duken som vi projicerade Örnsbergsvideor på är hoptejpade pappersbordsdukar och upphängd i taket med gaffa. Vi brände igenom en hel rulle. Här är i alla fall två bilder.


onsdag 29 augusti 2012

Popaganda - Korallreven

Korallreven har på Popaganda en livesättning på 4 pers, gitarr, synt och två sångare. Det är avskalat, inte som att se Action Biker ensam med sångmick och laptop, men likafullt finns det något nästan ensligt över att se de fyra allvarliga gestalterna i en rad på scenen mot svart backdrop. Och det ska vara så. Det här passar som bäst när man är lite ledsen men samtidigt tagen över universums skönhet och aningens berusad. Och ensam. Jag är åtminstone inte i sällskap med någon kompis för ögonblicket.
Electroslingorna är ganska så chillwaveiga, för att använda ett modeord som totaldog för ett och ett halvt år sen. Sen lägger de på lite baktaktigt reggaedunk och så hamnar vi i baleariska trakter för att fortsätta stapla gammalt fikonspråk. Korallreven är definitivt ett 10-talsband. Så här har det låtit i några år, gärna utgivet på Sincerely Yours. Det är inte svårt att fatta varför de ofta dyker upp på amerikanska bloggares favoritlistor. Ta en titt på videon jag la upp i förra veckan och fundera på om du inte är lite sugen på att övermannas av den där Korallrevenkänslan. Det är en modern, musikalisk version av Walt Whitman, J.D. Salinger eller Evelyn Waugh. Det är så nära en konkretisering man kan komma av ordet "cool" med hjälp av ett par hörlurar.
Men live, klockan halv fyra på Popagandas lilla scen kommer de dock inte riktigt till sin rätt. Nära men inte ända fram. Känslan ska vara intensiv men tuktad och det är tillräckligt av det senare men för lite intensitet.
Kanske är det brons fel. Eller badhusets. Det sticker upp saker runt omkring oss, detta gentrifierade Söder, så praktiskt ordnat och folkhemskt att man bara inte kan hålla fast i sin fin de siècle-angst, sin medelhavsisolering, sin känsla av att sitta på en strand i John Fowles The Magus och dricka isad ouzo. Med de är där och nosar på det.
Som avslutning kör de en schysst klubbdänga.

tisdag 28 augusti 2012

Gordon 10:e september med Napalmhjärta

Igår kväll genomförde Gordon sin höstpremiär och det blev väldigt bra. Örnsberg gjorde en intensiv, stämningsladdad spelning med videoprojektioner på gaffamonterade pappersdukar. S:ta Claras källare var fullsmockad av folk som behövde en stor dos bra pop att börja veckan med och Johan Ragnarsson levererade. Tack alla som kom och hörde vad jag verkligen hoppas är nästa års stora P3-genombrott.
Om två veckor kör vi igen. Det blir alltså måndagsspelning igen. Söderortshjältarna Napalmhjärta kommer att köra ett punkigt, svängigt set med ståbas och influenser från Clash, springsteen och The Maytals. Ösigt och förortsromantiskt är vad jag hoppas på. Tiderna blir också samma. Vi lirar på S:ta Clara, Lilla nygatan 17 och välkomnar popälskare från kl 19.30. Vid halv nio drar spelningen igång. Välkomna då!

söndag 26 augusti 2012

Höstpremiär - Örnsberg!

Imorrn är det höstpremiär för Gordon. Vi kör en liveklubb en gång i månaden under resten av året och först ut är Örnsberg. På S:ta Clara, Lilla nygatan 17 i Gamla stan, blir det liveframträdanden med indiepop av olika slag, fem gånger i höst. Puben i gatuplan är öppen från lunch och källaren där vi håller till öppnar 19.30. Klockan 20.30 sätter spelningen igång och alla är varmt välkomna. Fri entré.

lördag 25 augusti 2012

Popaganda - Amanda Mair

Sommarfestivaler i Sverige, och antagligen över hela norra halvklotet, är väderberoende. Det enda ämne som verkligen förenar artisternas mellansnack är vädret. Om det är en pratglad entertainer eller en introvert skostirrare som står på scen spelar ingen roll, de är alla lika beroende av nederbördens frånvaro för att få sitt framträdande att fungera och det kommenterar nästan alltid en regnskur eller en solglimt.
Årets Popaganda, som 10-årsjubilerar, hade dåliga prognoser för vädret men det blev ändå en fin första dag. Den enda spelningen som var riktigt blöt var Frida Hyvönens. Men jag hann plåta hennes superhjältedräkt innan regnet kom så det var också ok.
Men först ut, i strålande sol var Sameblod, som jag hoppade över. De följdes av Amanda Mair, på stora scenen, som jag såg. De tidiga tiderna på festivaler är verkligen otacksamma, särskilt på Popaganda som har första dagen en fredag när semestrarna tagit slut. Det står 20 pers och väntar när 4-mannabandet sätter igång på utsatt tid. Folk kommer strosande från lilla scenen där Sameblod just har stängt stärkarna utan tid till extranummer.
Amanda Mair kommer in och plockar åt sig micken och släpper fram en otroligt fyllig röst. Ljudet är bra, liksom låtarna men det måste vara svårt att få en bra känsla där uppifrån med så skralt med folk. Hon befinner sig på en rätt oklar plats i det svenska musiklivet, kan bli en Lykke Li med rätt låtar, produktion och sammanhang; hipp, ouppnåelig och explosiv. Eller en Lisa Nilsson, folkligt exklusiv, soulig men stabil. Fast hon kommer naturligtvis bli en Amanda Mair, bara lite oklart just nu vem det kommer att bli. Den här spelningen lutar mer åt Lisa Nilsson-utveckling.
När hon kör sin förstasingel, House, sätter hon sig vid Korgpianot, öppnar milt och gör en en fin stegring in i ett kraftpaket till poprock. Hennes Skinnarviksberget blir väldigt vacker live, mycket roligare än på skiva. Under andra halvan av konserten påminner det mycket om Jenny Lewis och Rilo Kiley och det är rätt håll, det blir bättre och bättre ända in i avslutningen när hon slutar med att hänga upp micken och lämna kvar bandet att mangla ut låten nästan som en gammal Popsiclekonsert.
Fler recensioner och mycket bilder kommer senare i veckan.

torsdag 23 augusti 2012

Popaganda - Hooray

Min favoritlåt just nu är Sails med Hooray for Earth. Det har gått hela dagen och hållit mig någorlunda vid vigör på jobbet. Produktionen är fint gjord, lite Knifeiga beats över en grym melodi. Och arrangerat med pompa och volym. Fredag kvart i sju!

onsdag 22 augusti 2012

Popaganda - iamamiwhoami

Det blir mycket bra musik i helgen. Det mesta är elektroniskt i grunden, ibland kan jag längta efter lite bluesgitarrer, organiska jam á la Cornershop. Men bara ibland. Inte just nu. Nu längtar jag efter att se vad Eriksdalsbadet har att bjuda på på. Bland annat hoppas jag få höra den här låten:
  Iamamiwhoami - Goods by Klubb Ace

måndag 20 augusti 2012

Jackie - utlottning!

Häromdagen skrev jag om det lite hemliga stockholmsbandet Jackie. De har släppt en tokbra debut, lo-fifina Greatest love songs. Nu har de på storslaget vis gett mig ett ex att lotta ut, mer popdrömmar åt världen! Så, skicka mig ett mejl med din adress. Den första som hör av sig får en platta i present. Min mejladress står i högerspalten.

söndag 19 augusti 2012

Örnsberg och Museum of Bellas Artes

Håller på med förberedelser för Gordons höstpremiär. Det blir alltså en liveklubb på måndagar, 5 gånger i höst och först ut är Örnsberg. Det blir som vanligt ny, rolig indiepop före och efter spelningen och jag har satt ihop en lista med lite sånt som kommer att höras i högtalarna medan vi väntar på Örnsbergsk poplycka. En gammal popfavorit som mycket väl kan tänkas hamna på spellistan är Museum of Bellas Artes. De har släppt en singel i år och de kommer att köra ett litet klubbgig på en av Popagandas efterfester. Rekommenderas. Men ska du bara se ett band innan sommaren stänger insläppet är det förstås Örnsberg på S:ta Clara!
Måndagsgordon #1 - spotifylista

fredag 17 augusti 2012

Popaganda - Korallreven

Nu kom nästa gäng artister till Popagandafestivalen. Det är den enda festival jag kommer att besöka i sommar så jag är rätt så intresserad av alla utvecklingar. Jonna Lees iamamiwhoami, det är väldigt bra musik och ett hiskeligt viral campaign-namn, är bokat liksom Korallreven. Om man inte kan boka in jj, Embassy eller ceo så är Korallreven ett fullgott alternativ. Det är fin musik, sådär stämningsladdad att man genast börjar fantisera ihop manuset till filmen som borde ha ett Korallrevensoundtrack.

torsdag 16 augusti 2012

Popaganda - Frida Hyvönen

De har några artister kvar att spika och har lovat att släppa namnen alldeles strax. Häromdagen var det klart att hela indieSveriges favoritpianist, Frida Hyvönen, kommer att spela på Popaganda. Hon har en ganska aktuell platta med sig upp på scenen och det låter bra. Lite mindre piano, kanske, iaf i den här åttiotaliga danspärlan:

onsdag 15 augusti 2012

Jackie - Greatest love songs

De säger att de spelar fuzzig drömpop, eller nåt i den stilen. Jag får lyckliga 90-taliga lo-fivibbar och börjar bläddra bland mina gamla 7-tumsvinyler. By Coastal Café och Bent Spanner står däruppe under taket och ser lite dammiga ut. Men det är precis så grusigt, burkigt och underhållande som stockholmsbandet Jackies debutplatta, Greatest love songs. Runt millenieskiftet satt jag och vände sjutummare, om och om igen på min sopiga vinylspelare och letade efter den här sortens brusigt gömda poppärlor. Deras låtar skulle kunna vara covers på pophits från femtiotalet, fast med refrängerna bortkarvade och arrangemang och produktion från nån knarkhåla under en t-banebro i söderort. Och det är naturligtvis ett gott betyg. Av tolv spår är sju under två och en halv minut. Bra så! Det behövs musik som inte är trevlig, inte långrandig och inte direkt bryr sig om man får lite skavsår av att umgås med den. Men som ändå verkligen är popmusik.


lördag 11 augusti 2012

Och på tal om John Maus...

2011 kom en alldeles fantastisk platta som hette We must become the pitiless censors of ourselves. John Maus hette artisten och han gör en slags lo-fiaktig syntpop med grandiositet, som en korsning av Depeche Mode och Moldy Peaches. Det var det första jag hörde talas om honom men han har hållit på i tio år eller så och spelat med både Panda Bear och Ariel Pink. Nu har han släppt en b-sidesamling och den är rätt... intressant. Dagens tips är allt med John Maus. Börja här:
  John Maus - I Don't Eat Human Beings (2008) by Ribbon Music

Popaganda - Hooray For Earth

En fredagsspelning som jag inte vill missa på Popaganda är den med amerikanska bandet Hooray for Earth. Popmusik med täta ljudbilder gör mig alltid lite extra varm i själen. Och det här bandet gör det på senaste släppet Never bättre än nåt jag hört sen John Maus senaste fullängdare:
  Hooray For Earth - "Never" by Dovecote Records

fredag 10 augusti 2012

The Vaccines - Teenage icon

De släppte den här videon för flera månader sen och det är några veckor tills det är dags för skivsläpp, 3:e september kommer deras andra platta. Men jag upptäckte det nu och mer akut än så blir inte popmusik. Det är ögonblicket och omedelbarheten som räknas, om låten är inspelad i förrgår eller 1982 spelar inte någon roll. Jag lyssnar idag. The Vaccines låter som de gjorde 2010 och det är precis så bra det kan bli:

onsdag 8 augusti 2012

Tullycraft

De har varken spelat in eller spelat live på flera år. Senast de var i farten var med Every scene needs a center , som var fantastiskt bra (och en rätt cool intervju med Gordon). Ganska härligt alltså, att upptäcka att Tullycraft är på gång med nytt material. De lade upp en lite vi-är-i-studion-video på sin hemsida för en dryg vecka sen:

The Loveable Tulips!

Nu är tredje bandet ombord. The Loveable Tulips gör perfekta, aningen vemodiga poplåtar och kommer att låta otroligt bra i S:ta Claras källare, måndagen den 22:a oktober. Här är ett smakprov:

tisdag 7 augusti 2012

Liveklubb med Gordon

I höst kommer klubb Gordon att ordna en liveklubb en gång i månaden på S:ta Clara i Gamla stan. Det har varit på gång sen vi var där med släppfesten för Lydiakai juni men det har tagit ett litet slag att få fason på datum och hitta rätt artister. Men nu är de två första spelningarna bokade!
Det kommer att bli utpräglat fokus på livemusiken och det är ett resultat av att vi arrangerar klubben på måndagar. Varför måndagar? Först var det för att det var den lediga dagen i kalendern. Men det kändes rätt när vi var där i juni. En måndagsklubb har en annan stämning, en stämning som vi gillade. Folk kom och satte sig med en öl vid halv åtta och halv nio satte bandet igång. Och på tisdag orkade vi jobba, var rent av uppiggade och inspirerade av att ha startat veckan så roligt.
Måndagen den 27:e augusti sätter vi igång med en gammal Gordonfavorit. Jag är väldigt glad att ha fått med Örnsberg på det här. Han har, som alltid, nya, intressanta saker på gång. Jag har hört en demo och gillar det lika mycket som jag tyckt om tidigare grejor. Men han kommer att köra gammalt också. Måndagen den 10 september kommer Napalmhjärta att spela. Mer info följer.
  Andra långgatan state of mind by Örnsberg

söndag 5 augusti 2012

Sweet Serenades

Det har glunkats om en fullängdare från Sweet Serenades och jag hoppas att den kommer. De släppte den här singeln tidigare i år och den är rätt så nära en perfekt indiepoplåt. Fart och feeling i fin balans. I väntan på mer, lyssna på Moving on:
  Moving On -The Sweet Serenades by LeonRecords

lördag 4 augusti 2012

Popaganda - Saint Lou Lou

Det börjar närma sig Popagandadags och jag har varit mindre galen i deras lineup än tidigare år. Ifjol hade de såklart Architecture in Helsinki på affischerna och där var jag såld. Sen ställde Melbournebandet in men hur som helst, det blev en bra festival ändå. I år har jag mest sett Thåström längst upp och haft lite svårt att bli upphetsad. Men Nu har jag Love Antell och Icona Pop att hurra över och tänker att det kommer att bli galet bra, trots allt. Och nu har de bokat på ett till svenskt band (lite Australien i bakgrunden också, tydligen) som verkar hajpvärdigt, Saint Lou Lou. Dagens tips:
  Saint Lou Lou - Maybe You by saintloulou

fredag 3 augusti 2012

jj - High Summer

Högsommaren lider mot sitt slut och det är dag att lyssna igenom all musik som skvalpat runt i sommarsvalkiga vatten. Mina favoriter jj släppte en gratislåt i våras och sen bjöd de på en ep på midsommarafton. Den senare har jag inte hunnit med förrän alldeles nyss. Såklart hur bra som helst. Just hemkommen från västkusten kan jag säga att låten har samma sorts skönhet som milda, salta vindar i håret en mörk kväll bland västkustklipporna kan bjuda på, otydligt, stillsamt, smeksamt.
  JJ - High Summer by Way Less Effort

torsdag 2 augusti 2012

WHY? - Sod in the seed

Är det alltid rap om man pratsjunger? WHY? från Cincinnati levererar lite syrligheter som skulle vara gjorda av Bloodhound Gang om de nånsin hade en nedtonat butter dag istället för att bara skoja om oralsex och bananätning. Refrängen på nya låten Sod in the seed är en fin indiepopslinga och däremellan kommer pratsång med diverse aningen elaka samhällsobservationer. Det är inte så illa och kanske kommer att växa i mitt sinne:

söndag 29 juli 2012

Los Coming Soon

Argentinsk indiepop är dagens tips. Los Coming Soon från Buenos Aires gör musik som man möjligen skulle beklaga sig är för internationell. No Way, som legat på soundcloud ett tag men som verkar ha släppts på en platta nu, kunde vara gjord i Los Angeles eller i Stockholm, lika gärna som på södra halvklotet. Bra är det i alla fall:
  No Way by Los coming soon

Passion Pit - Gossamer

Michael Angelakos är 25 år gammal. Hans band Passion Pit har varit med ett tag, inte direkt gjort den allra bästa electropopen tidigare men ändå varit med på allas små listor över sånt man ska hålla koll på. Det finns så mycket i den moderna musikvärlden som är sådär vibrerande på väg att hända och det har länge varit min känsla för Passion Pit. Jag hade kunnat vänta ett bra tag till, på ålder och visdom och musikalisk stilutveckling men nu har det hänt. Nya plattan Gossamer, som kom i veckan, är fantastisk. Det är tillgänglig syntpop, gnistrande och spänstigt dansant men ändå klart komplex och mångbottnad. Passion Pit har hoppat upp från listan över sånt som verkar på väg att hända till listan över årets pop. Lyssna på singeln Take a walk:

söndag 22 juli 2012

Twin Shadow!

Debuten från 2010 var ganska bra men det låter mycket roligare, och syntpoppigare, nu när Twin Shadow kommer tillbaks med andra plattan Confess. Dagens tips är att börja med en singel och sen fylla på med resten av plattan för det här är bra:

lördag 21 juli 2012

Helena diggar 2012

Det var ett tag sen jag hade tid att lägga ihop en liten lista med grejor jag lyssnar på. Tur då att jag har en kollega i klubben som har dragit ihop en fin mixtejp med favoriter för ögonblicket. Bilden ovan är från vår spelning i Uppsala i våras, Helena står och soundcheckar samtidigt som bandet riggar instrumenten på stora scenen på Göteborgs nation.
Helena diggar 2012 (Spotifylista)

tisdag 17 juli 2012

Niki & The Dove

2009 hette hennes band The Dora Steins. Bilden ovanför är från deras Gordonspelning i Gröndal och det var intensivt, mycket bättre än vad vi förtjänade. Så jag är lite svag för allt hon gör med nya, långt mycket mer framgångsrika Niki & The Dove. Kommer säkert att posta fler småsaker från Malins internationella karriär. Just nu, en ny video:

måndag 16 juli 2012

Edward Sharpe & The Magnetic Zeroes

Rör på dig, människa! känner jag att den här videon kommunicerar till mig. En uppfordran att inte kasta bort, glömma bort, min kroppsliga existens. Det finns inget moment av tävlan här (även om de säkert alla på något vis mäter sig mot andras fysiska prestationer) utan bara en glädje i att excellera. Tokbra låt också:

tisdag 10 juli 2012

Nytt från Raveonettes!

De gör så fin musik, stämningsfylld och filmiskt vacker i det här fallet, ösigt poppig och rockenrollig andra gånger. Lyssna på Observations och lägg dig lite vemodig.
  The Raveonettes - Observations by The Vinyl District

måndag 9 juli 2012

The View - Cheeky for a reason recension

Skotska The View har sen första plattan, Hats off to the buskers, varit en ursäkt att fortsätta vara britpopfan. Om man brände alla sina tonår under nittiotalet kan det vara skönt med en sån där ursäkt. Kära, gamla britpop.
Idag släpper de sin fjärde platta och alla gamlingar kan lägga händerna på ryggen i en knarrig manc-walk och digga Cheeky for a reason. det här är genomarbetat välgjord indiepop. Lite mindre rockigt än andra plattan var, lite mer putsat än den bitvis lysande, bitvis illa sållade debuten. Här kan jag lyssna rakt igenom till en traditionell bas-gitarr-trummorsättning, snygga övergångar, bred dialekt (ett viktigt inslag i bra britpop är att lokalfärgen lyser igenom så ordentligt att även en svensk lyssnare fattar vilken del av samväldet just den här romantisk-cyniska kärleken genomlevts) och en emellanåt redigt dansbar rytm. The View gör bara musik som den redan gjorts men de gör den nästan alltid snyggt.
Det är ett mantra för mig, att musik mycket gärna får vara en bästis från förr, en som man kan plocka upp dialogen med utan att ängslas alls för om de har ändrats till det sämre. Jag skulle ge exempel på favoriter men det är rätt jämnt. Plattan börjar med två snabba, singeln How long och AB (we need treatment). Sen följer ett något lugnare mittenparti, där Anfield road möjligen sticker ut lite extra. Avslutande Hole in the bed är åter lite poppigare och kanske inte riktigt lika stark som de två första spåren. Här kommer videon till How long, en lite deppig historia om en sexuellt frustrerad stackare som skulle behöva sig ett rejält samtal. Jepp, hoppa över knullandet och umgås lite med kvinnor istället för att bara stirra på dem. Själva låten behöver inte handla om samma stalker:

söndag 8 juli 2012

Calexico - Para

Ny platta och turné är på gång. Calexico är ganska bra när de är lite ösigare men allra finast blir det när de skapar sitt vackra, intensiva vemod av amerikansk indiefolk blandad med latinoinfluenser. Rätt bra video också som första släpp från skivan som kommer i början av september:

lördag 30 juni 2012

ARMS - Summer skills (Bump in the night version)

Har tokgillat ARMS sen de släppte albumet Kids aflame för ungefär fyra år sen. Nu dök det upp en liten remix på titelspåret från deras fjolårsplatta Summer skills. Hör och ladda Bump in the night version:


tisdag 26 juni 2012

Anydaynow

Nyss uttalade en kompis om mig att jag gillar hiphop, lite som om det var en sensation och ett avslöjande. Förr var det kanske en liten konflikt där, att gilla pop och hiphop var som att gilla hårdrock och synth. Men vi har väl egentligen alla kommit över det där. Beastie Boys gjorde gitarr-, bas- och synthbaserad hiphop tillsammans med Money Mark Nishita och musikskribenterna på 90-talet kapade åt sig kreddpoäng genom att gilla både Yo La Tengo och De La Soul. Så att jag gillar hiphop är rätt självklart, jag är som folk är mest när det gäller musik. Men jag brukar inte skriva om det och spelar det nästan aldrig på klubben. Så småländska Anydaynow är något av en premiär på Indiegordonbloggen.

De skickade mig en ny video som jag önskar vore årets sommarplåga, en riktig guilty pleasure-låt som svänger hårt och bara handlar om fest. Asbra, blir det kärnfullt osofistikerade omdömet. Jag fick också tag på två av bandmedlemmarna för en liten kortintervju:

Gordon: Saknar ni MCA?

Jay: Har inte haft tid, sörjer fortfarande att Michael "Eyedea" Larsen gick bort. Och det var ju fan två år sen, det borde jag börja försöka komma över snart. Men nej känner ingen större saknad efter MCA, man kommer ju ändå att se honom som hologram nästa Coachella.


Sammy: Jag längtar tills jag är ett hologram på Coachella (förutom den där biten med att jag är död).

Gordon: Hur ser livescenen ut i Småland? Måste man spela i Kalmar eller finns det småställen ute i höglandet där man kan lira annat än covers och dansband? Vad är bästa rockklubben i Kalmar?

Jay: Rätt kass för oss. Inte många ställen som passar vår stil. Har ett favoritställe som heter Sjukan som vi lirade på för inte så länge sen. Det är ett fantastiskt hak som bara släpper in vissa studenter så det känns lite lagom exklusivt när man hänger där och dansar på borden.

Sammy: Om de där små ställena finns så gömmer de sig. Sjukan är tungt.

Gordon: Vi avslutar med lite mer geografi, eftersom ni kommer från alla möjliga hörn (medlemmarna från Falun respektive Helsingborg kunde inte svara på intressanta frågor om de lokalerna. Får nöja oss med insikter i två andra orter). Västerås, hur viktiga var Fronda och Looptroop för livescenen? Fanns det kraft till pop också?

Jay: Kan inte säga att Fronda på något sätt hjälpte bygga någon livescen i Västerås, tror faktiskt han skulle bli utbuad om han vågade sig upp på en scen i hemstaden idag. Däremot är ju Looptroop Sveriges största hiphopexport och har självklart vart en stor inspiration för många. Men jag måste erkänna att jag sett dem så många gånger live i Pulfverstaden nu så jag är lite trött att sjunga med i Long arm of the law och Botaniska. Synd för det är fantastiska låtar annars. Livescenen i Västerås är för övrigt ganska dålig överlag.

Gordon: Åland, är Bastun fortfarande vid liv och händer det nåt utanför den där balla indiefestivalen på en liten ö?

Sammy: Bastun är vid liv, vi lirade där en gång och det är ett soft ställe. Däremot är väl engagemanget inte som back in the days. Åland är nog främst ett tyst ställe med massa vatten runt sig

Förhoppningsvis kommer de till Stockholm igen och visar hur man bäst blandar vad de själva kallar för "smutsigt ärlig indie-rap". Tills dess kör vi på videon:

söndag 24 juni 2012

Ghost Estates

Medan jag väntar på lite intervjusvar och funderar igenom en albumrecension tänkte jag tipsa om ett irländskt band jag missat helt. Bloggarna har börjat lägga ut lite halvårssummeringar och det är en fin tid att täppa igen lite hål i den musikaliska damm jag använder för att hindra tristessens hav från att dränka mig. Ghost Estates har snidat fin indierock för svåra tider:

söndag 17 juni 2012

Fang Island

Imorrn är det släppfest och jag sitter och går igenom lite låtar som vore kul att spela före och efter Helenas Lydiakaigig. En låt jag hittade var med amerikanska Fang Island och den var så bra att jag var tvungen att kolla upp om de hade nåt nytt på gång. Jovisst, den 24:e juli kommer andra plattan som heter Major. Dagens tips är en låt från den skivan. Morgondagens tips är Lilla Nygatan 17 i Gamla stan och Gordons släppfest för Lydiakai och en ny 7-spårsplatta, från 19.30. Om man köper den fysiska skivan direkt från oss imorrn får man med en låt där Helena backas av en hel symfoniorkester. Den är inspelad live ifjol på Lilith Eves årliga konsert, där Lydiakai gjorde en tvålåtarsinsats. Ganska mäktigt om man satt i publiken. Men just nu är det alltså Fang Island som gäller:

onsdag 13 juni 2012

Släppfest på måndag!

På måndag, den 18 juni, blir det en liten Gordonkväll med Helena i huvudrollen. Hennes singer-songwriterprojekt har alltså en EP på gång och det är en melankolisk skiva men man kan bli glad av hur bra det är. Och det blir vi på måndag i Gamla Stan. På S:ta Clara Bierhaus på Lilla Nygatan 17 håller vi hus. Det blir bra pilsner, fint somrig indiepop i skivspelarna, skönt måndagshäng och framförallt, Lydiakai live med nya EP:n! För oss, baby by Lydiakai

måndag 4 juni 2012

This Vision - The golden age we lost

Om man alltid blickar framåt, eller om man fokuserar på ögonblickets konkretism, den ström av ord och handlingar och fenomen som man måste hantera nu och varje dag, är man då en sån som åstadkommer något? Är man då en sån som lyckas göra vackra handlingar och bra konst? Eller duger vanlig, nattstånden nostalgi? En uppenbart retorisk fråga, ett billigt stilistiskt knep, jag vet. Men man kan behöva ta till sådana grepp ibland, om man är en lätt nostalgisk hejduk i det förflutnas osunda tjänst. Jag tycker såklart att vemodig nostalgi är en utmärkt grund för popmusik. Att det kan skapas nya, oväntade ljud som lyfter ens medvetande en nivå är väl bra men att det också görs smeksamheter för eskapisten som längtar efter ett åttiotal han aldrig riktigt upplevde, är ovärderligt. Reagans och Blondies decennium var ett motbjudande minne under mina tonår, grogrunden, verkade det som, till skräckinjagande finanskriser, förlorad nationell oskuld och ett växande, hålögt rashat. Men senare har det kommit i mig, som i så många andra, en fantasi om smala pikétröjor, Morrissey-frisyrer och Robert Smithkajalade kinder. Det är nostalgi och lycka, inte föraktfullt flabb att titta på John Hughes-rullar. Inte mycket till recension, det här. Men säkert har det ändå framgått att jag är rätt nere med Helsingborgsduon This Visions platta The golden age we lost. Här ett smakprov, mer finns på deras soundcloud: Ashes by Devotion Records

fredag 1 juni 2012

Lydiakai - Gordon ordnar släppfest!

Den 18 juni blir det släppfest med Lydiakai på S:ta Clara i Gamla Stan. Gordon arrangerar såklart, Lydiakai är ju ena halvan av klubben. Helena har under flera år gjort musik som ofta är akustisk singer-songwriter. Hon har gjort spelningar i Uppsala och Stockholm, haft lite rotationer på diverse radiostationer och stått på scen framför en symfoniorkester och framfört två av sina låtar till mycket storslaget arrangemang. Nu är det dags att släppa en ep. Jag kommer att skriva mer om både ep:n och släppfesten framöver men här är ett första fint och vemodigt smakprov med låten Sommarhud: Sommarhud by Lydiakai

tisdag 29 maj 2012

Japandroids

Gordon skriver om pop, primärt, och lyssnar mest på pop. Men det händer att det behövs lite rock och Japandroids har droppat årets rocklåt. De har ett fantastiskt tryck i den här dängan, bättre än nånsin förr. Jag har kört den på repeat mer än jag nåt annat under hela maj:

söndag 27 maj 2012

Dude York - Fuck city

En lättsamt ösig och somrig power popavslutning på årets första riktigt svettiga vecka. Dude York kommer från en av Gordons älsklingsstäder, Seattle, och på Fuck city svänger de bra: Dude York - Fuck City by TheSoundsOfSweetNothing

torsdag 24 maj 2012

Bonnie 'Prince' Billy - I see a darkness

Ofta är BPB en lite för stillsam kopp country-te för min smak men i den här låten, och videon, har han hittat så fantastiskt rätt! Videon är inspelad i Glasgow och låten ska vara från en skiva han gjorde på 90-talet. I see a darkness svänger, lite vemodigt men ändå så man vill mysdansa lite stilla med en vän som gör grimaser:

söndag 20 maj 2012

California Wives

Dagens tips är, liksom gårdagens, en låt som inte är en cover på en evergreen, trots namnet. California Wives har varit i skallen på mig sen hösten 2010. De gör fyllig indierock av ett slag som inte utmanar men som sannerligen tillfredsställer. Passar bra till en öl i en bar, i hörlurarna eller som bakgrundsmusik på vilken soaré som helst som jag har lust att gå på. Men inte direkt på dansgolvet. Klara paralleller till senaste Pains of Being Pure at Heart-plattan: California Wives - Marianne by Vagrant Records

lördag 19 maj 2012

The Interest Group

Om lördagens vårsol dunkat på med oväntat somrig kraft och huvudet tappat något av sin skärpa, kan låten The Passenger (inte en cover) med The Interest Group från Philadelphia passa bra att svepa om sig i som en sval, fuktig handduk.

onsdag 16 maj 2012

Oxford Street

Bobastian står för dagens tips. Kanske borde kalla det veckans tips, låg frekvens på mitt popengagemang i maj. Hur som helst tänkte jag först lite slentrianmässigt att det var ju ett till exempel på Håkans mäktiga inflytande över världen. Men sen insåg jag att det här var betydligt mycket mer Bad Cash Quartet och Martin Elissons andra projekt, Hästpojken. Elissons stil med skramlig pop och rock laddad med lika delar Broder Danieldesperation och tonårsbravado hör jag alldeles för lite av. Så jag blev glad. Bilden tog jag för några veckor sen, Beef Lane är en gata i Oxford.

torsdag 10 maj 2012

Goldroom - Fifteen

Josh Legg kallar sig Goldroom och kommer från Los Angeles. Tillsammans med Melbourneartisten Chela har han gjort den här tokbra poplåten. Han säger själv att han vill skapa rena ljud och känsloladdade melodier och det lyckas han med i Fifteen. Tack Helena för tipset.

onsdag 2 maj 2012

Kwes - Bashful

Ny låt med londonsnubben Kwes. Fin video och riktigt bra låt, inte direkt indie men inte direkt mainstream heller. Det har ett och annat stildrag gemensamt med den sortens r n' b som görs av Weeknd. En EP är på väg men för ögonblicket är den här låtens milda, fylliga popsound rejält att sätta i sig:

lördag 28 april 2012

Todd Terje

Idag när jag dansade med min son till den här låten började jag tänka på en gammal popkulturell sanning om hur riktigt bra pop kommer från platser där man är andligen och standardligen förtryckt. Om ens farsa är en sotig sheffieldbo och man själv fejsar arbetslöshet och fetma kanske man kan starta band och göra nåt fint. Om ens polare degar runt kvarteret i Neukölln med en spliff i mungipan och är tjenis med några såna där schäferägande berlinalkisar med högt uppdragna jeans och hästsvans, finns det förutsättningar för att man kommer att producera dansmusik som slår undan benen på alla som inte tagit sin dos e för dagen. Men Norge då? Tänkte jag medan vi lyfte taket och gjorde snurrdans. Norge har inte nånsin tidigare svängt. Ett mindre svängigt land får man leta efter (man hittar det i Centraleuropa och det börjar på U). Åtminstone historiskt. Men nu är det inte längre så. med fattigdomen försvann både armod och underskottet på popkontot. Norge är rikare och kanske popmusikaliskt svängigare än resten av Europa. Som miljöpartistiskt anstruken drar jag härmed fram den norska popmusiken som ett skelett ur garderoben för att skramla takten till Todd Terjes Inspector Norse. Visst kan det komma något gott av olja: