lördag 1 oktober 2011

Mirel Wagner - recension


En finsk singer-songwriter med etiopisk bakgrund får mig den här veckan för första gången på länge att lyssna på stillsamt gitarrplockande av djupt melankoliskt slag. Mirel Wagner har släppt en skiva så avskalad att man nästan blir vilsen. Produktionen består av hennes röst och gitarr. Det räcker.
Låttitlarna och texterna går i samma asketiska stil, No death, The well, Despair osv. Det enda som är mättat och komplext är Wagners röst som först verkar nästan distanserad men som med varje lyssning djupnar. Sorg och melankoli kan ha många nyansgrader och här finns utrymme att känna dem. Sen är melodierna välgjorda, stämningsfyllda folkvisor som minner om Simon & Garfunkel såväl som Leonard Cohen och brittisk folkmusik. Det finns också en självklart amerikansk rootskänsla här. Den knappt märkbara finska brytningen gör också sitt till för att ge alla internationella influenserna en samlad allmängiltighet. Ta en titt på videon till No death, som är lika enkel och avskalad som skivan:

Inga kommentarer: