onsdag 31 augusti 2011

Popaganda recension Saint Etienne


På stora scenen stod, under en knapp timmes tid, två medelålders DJ-nördar i blå skjortor och såg buttert koncentrerade ut, bakom en glittrande, oförändrad Sarah Cracknell. Det var mitt på dagen och solen glittrade i de stora silverdollarpaljetterna på hennes korta klänning. Spelningen var oerhört märklig, inte alls som andra festivalgig. Allra bäst hade det varit om jag suttit vid ett bord och avnjutit efterrätt, espresso och drinkar under tiden. Men nu stod jag nykter och aningen obekväm på de vita plastpusselbitarna som skulle skydda Eriksdalsbadets gräs och lyssnade på alldeles perfekt pop. Jag fick en liten insikt om hur viktigt det är med artisteriets kommunikativa sida. Å, Sarah kommunicerade, hon skämtade och dansade och var både sexig och skönsjungande. Men hon agerade sin scenshow lite utanför verkligheten, knivskarp och sval under en molnfri himmel och var lite som en figur i en Klas Östergrenroman.
De började med en playbackperfekt You're in a bad way. Mycket de spelade var relativt nytt och allt material från de senare åren var hårdare med klart dansanta poptechnostil. Det hade visst gått att dansa till det med några drajor i kroppen men mitt på dagen, med block och penna i näven, var jag mest förundrad över bandet, som backades av en söt, äldre gotdam vid namn Debsie.
Saint Etienne är en tidlös popperfektion, lyfta ur verkligheten redan från början och förmodligen bäst avnjutna tillsammans med en lätt känsla av overklighet. Till exempel i en bar med en drink och en parfym- och colognedränkt svetträngsel till sällskap. Lyssna, eller ta hem, Spring, från debuten Foxbase Alpha, lika bra nu som för tjugo år sen:
HVNLP1 Saint Etienne - Spring by heavenlyrecordings

Inga kommentarer: