söndag 3 april 2011

Guillemots - recension

För några år sen såg jag Guillemots i Berlin, på Lido. De var headline och spelade efter Loney Dear och SoKo. Efter tre-fyra låtar med britterna gick vi. Deras explosiva expermient-britrock var bara tråkig och spretig och pretentiös. Särskilt charmlöst var det efter två fantastiska gig på raken med fransk och svensk pop av helt annan och mycket mer genomförd sort. Så när jag fick en skiva och en pressrelease var jag inte direkt exalterad. Men det är jag nu.

De flesta band är bra från början eller inte alls. Men här har det skett en utveckling. Låtskrivandet är bättre och den vilda, kantiga och ganska taffliga eklekticismen har ersatts med stabilt snidad indierock, nånstans mellan Radio Heads The Bends-platta och senaste från Arcade Fire. Och det är i sig inget att bli riktigt upphetsad över men det är bara så grymt bra gjort. Särskilt titelspåret, Walk the river. Den sätter sig i skallen, på ett bra sätt. Skivan släpps den 18 april, till dess finns den här Roy Anderssoniga videosnutten:

Inga kommentarer: