lördag 19 november 2011

CSS

Brasiliens finaste musik blåser ur högtalarsystemet på Debaser Medis ikväll. Jag är förkyld och inlindad i koftor och vapo rub-ångor men jag vet vad jag missar. Mer pop än Stockholm förtjänar, skulle jag säga om inte stan visade sin absolut bästa tänkbara novembersida med strålande, vek höstsol och granna kontraster med husfasader mot ljusblå himmel. CSS!

måndag 14 november 2011

Sandviken!


Från Sandviken flyttar man ju gärna. Jag har gjort det en gång för länge sen och nu har Christoffer Gustafsson också gjort det. Men gissningsvis är hans förhållande till hålan mer komplext än mitt, jag bodde bara där i krokarna ett kort slag och han är uppvuxen på bruksorten. Häromdagen såg jag Anna Jörgensdotter på kulturteve i färd med att förundras över sin hemort. Den inspirerar såklart alla utflöyttare och hemvändare sådär bitterljuvt och ångestladdat som hålor över hela världen, inklusive Gustafsson. Nu håller han till i Stockholm, spelar rentav på Landet helt snart, redan på torsdag. Och han har också färdigställt en EP med väldigt bra musik som finns att tanka hem gratis på hans sida. Här är ett smakprov som imponerade mycket på mig:

Vanderslice

Kan det vara fem år sen jag såg John Vanderslice på Landet? Visst. Nåt sånt. Han är en amerikansk singer-songwriter som egentligen inte är särskilt tillgänglig. Det är svårt att tralla med i hans låtar som ligger närmare rock än folk men som ofta är avigt uppbyggda och komplexa. Han harvar på. I oktober var han i Stockholm och Göteborg. Före det drog han runt USA för vilken gång i ordningen. Han har nåt. Dels är han en bra musiker men framför allt är de där trixiga låtarna rika och mångbottnade. Jag längtar aldrig efter dem men när jag hör dem var det alltid värt att höra. Nedan ligger en livesession gjord på en liten festival i Seattle, på en ö. Inspelning är gjord av seattlebloggen Sound on the sound.

fredag 11 november 2011

Phantogram - Don't move


Jo, säkert. Don't move. Sitter och vickar på stolen, gungar med överkroppen och jabbar med huvudet som en förryckt uggla. Phantogram gör elektopop och vanligen lite deppigare än så här. Låten finns på en nysläppt EP som heter Nightlife.
Phantogram - Don't Move by Hypetrak

söndag 6 november 2011

Joe Goddard och Four Tet


Remix av en Joe Goddardlåt, gjord av Four Tet, fångade min uppmärksamhet en söndag när allt har varit musikaliskt fjuttigt. Måste vara grinig idag för jag kollade på en video med YACHT och ville bara skriva om den för att få säga att huvudrollerna spelades av Draco Malfoys och Salem al Fakirs frillor. Goddard skrev jag om nyss och då diggade jag hans orginal bäst men nu blev jag i alla fall lite glad av den här långa remixen:
Joe Goddard - Apple Bobbing (Four Tet Remix) by Dipped in Dollars

torsdag 3 november 2011

More cowbells!

Som de flesta musikbloggar som sköts av en person går Gordon in i lågvatten och stiltje ibland. Men kommer tillbaka. En sak som kan få seglen trimmade, även när vinden inte ligger på är, lite cowbells. More cowbells! vrålade Christopher Walken i en lyckad SNL-sketch (Will Ferrell kom till sin rätt för en gångs skull). New York-bandet Friends använder instrumentet i sin nya låt I'm his girl på ett aningen mer seriöst men lika lyckat vis:
Friends - I'm His Girl by LuckyNumberMusic

tisdag 25 oktober 2011

Pasadena


Radiohjälten Tommy på Gimme Indie har nyligen lagt upp den här fina covern av [ingentings] Här kommer solen i a-rotation på sin webbradio. Finns mycket fint att hitta där. Pasadena heter bandet som har tolkat låten på engelska och gjort det väldigt fint.
Pasadena - Here Comes The Sun (Winter Mix) by Gimme Indie

måndag 24 oktober 2011

Bon Iver

Videon till Holocene är väldigt mycket vad man kunde vänta sig av Bon Iver. Men låten är så vacker att de lätt tillgjorda naturkonstruktionerna starring en unge i islandströja inte kan förstöra. Fast Bon Iver är fortfarande bäst som sidekick till Kanye West.

söndag 23 oktober 2011

Melbourne #13 - Twerps


De kommer från årets musikstad nummer ett och de låter som om de kommer från Glasgow, förra århundradets musikstad nummer två eller tre. Twerps från Melbourne har just dängt sin debutplatta i bordet så plektrumen rasslat iväg. Lyssna på det här stycket popmagi:
Twerps - Dreamin by ChapterMusic

lördag 22 oktober 2011

Restless Riot


Lundabandet Restless Riot är ett okänt kort men vänd på det och kolla, knappast en joker, snarare en knekt. Jag är svag för sån här välgjord mainstreamindie med rötter i amerikansk Springsteenrock och toner av svenskt, välkomponerat allvar. Tidigare har jag hejat på stockholmarna i Let's Say We Did och Restless Riot, som inte alls låter som sitt namn, är en nära släkting. Fint.
Restless riot - The beggar, the liar and me by Restless riot

måndag 17 oktober 2011

Gentlemen Rogues

Nu har jag rotat i de virtuella skivbackarna i Austin, Texas igen och hittat ett röjigt powerpopnummer som känns väldigt retro och nittiotal med fotbollskörer och gitarrmangel. Sången är på gränsen till tuggummipunk, tänk Blink 182. Gentlemen Rogues heter bandet och om man gick förbi deras spelning på en festival skulle man stanna och ha askul och sen glömma bort dem totalt. I det mindre hemmaformatet funkar det ungefär likadant. Ös på i fem minuter, det är vad det är värt. Fem bra minuter dock:

torsdag 13 oktober 2011

Little Racer

Ett NY-band är alltid rätt, de här heter Little Racer och det gör låten också:

onsdag 12 oktober 2011

Seattle + Melbourne


Melbournetemat från våren har ju tappat lite fart men det är inte så dumt att få knyta ihop med förra höstens Seattletexter. Death Cab for Cutie är på gång med ett remixalbum och första spåret ut på de seattlebördiga indierockarnas omstöpningsprojekt är en mix av Cut Copy. Melbournes popstoltheter har haft ett hittills rätt bra år och levererar även nu, eller vad sägs?
Death Cab for Cutie - Doors Unlocked And Open [Cut Copy Remix] by deathcabforcutie

fredag 7 oktober 2011

Nytt från Vit Päls!

Om det inte var så sunkig nätetikett att skriva massor av ord på raken med versaler så skulle jag knattra in hela den här bloggposten stort. För det är stort när Sveriges kanske bästa band släpper grejor. Vit Päls är ett gäng malmömusiker runt centralfiguren Calle Lundgren (intervjuad här på gordonsidan ifjol). De gör musik som är akut, omedelbart fantastisk. Deras liveakt är det bästa jag nånsin sett ett svenskt band prestera utomhus och nya låten gör mig inte besviken. Loving you was crazy shit är ett videosläpp från en EP som kommer snart, inspelad i Malmö. Njut av låten och videon, nu genast:

torsdag 6 oktober 2011

Acid House Kings - Heaven knows I miss him now

Acid House Kings är så mespop man kan bli, på ett väldigt bra sätt. Inte minst är de ett av Johan Angergårds många Labradorband. Deras senaste skiva har fått fin kritik och nu släpper de en ny version av plattans sista låt. Jättemespopigt blir det såklart också om man får med sig Dan Treacy från Television Personalities på sång. Part time punks lät bara en liten aning finare då, för länge, länge sedan. Om man vill ta hem ett eget ex kan man dra över till Pitchfork. Eller så kan man lyssna på den här i en bara-ljud-Y2B-version:

tisdag 4 oktober 2011

Lowe - Evolver


Stockholmsbördiga Lowe är ett av flera svenska band inom electro och synt som vet att den blågula myllan är av sekundär vikt när man gör 80-talspumpande musik med Dave Gahan-melodramatisk sång. Det är i Tyskland man finner den verkligt bördiga jorden. Fast när det gäller synt kanske man borde byta till en mer mekanisk metaforsfär. Hur som helst kommer deras nya skiva ut på ett tyskt syntbolag och de kommer säkert att ha störst publik när de spelar i Göttingen eller Berlin, inte Jönköping och Stockholm.
Nysläppta albumet Evolver är en skiva med mycket stor skuld till Depeche Mode. Inte klonad kanske men nog har de tittat en del på ritningarna till Black celebration? Det är här genren har satt sitt motstånd, den lilla komponent som bromsar ett större tillflöde av lyssnare. Att vara inspirerad är bra, oundvikligt rentav. Men om man ligger för nära en tidigare stor genre kommer man varken åt de hängivna fansen, som hellre lyssnar på orginalet, eller nya lyssnare, som gärna vill se musiken utvecklas. Lowe har gjort en rätt bra skiva men de hade behövt släppa på de melodramatiska något för att nå någon årsbästalista. Utanför Tyskland.
Lyssna dock gärna på singeln Breathe in breathe out som är riktigt bra:
Lowe "Breathe in Breathe Out" by Megahype

söndag 2 oktober 2011

Dum Dum Girls - klassikerrummet

Mer klassisk än så här blir inte en popvideo. Ett band, deras instrument och sexig pop förpackad till blasérad popperfektion. Dum Dum Girls nya heter Bedroom eyes:

lördag 1 oktober 2011

Mirel Wagner - recension


En finsk singer-songwriter med etiopisk bakgrund får mig den här veckan för första gången på länge att lyssna på stillsamt gitarrplockande av djupt melankoliskt slag. Mirel Wagner har släppt en skiva så avskalad att man nästan blir vilsen. Produktionen består av hennes röst och gitarr. Det räcker.
Låttitlarna och texterna går i samma asketiska stil, No death, The well, Despair osv. Det enda som är mättat och komplext är Wagners röst som först verkar nästan distanserad men som med varje lyssning djupnar. Sorg och melankoli kan ha många nyansgrader och här finns utrymme att känna dem. Sen är melodierna välgjorda, stämningsfyllda folkvisor som minner om Simon & Garfunkel såväl som Leonard Cohen och brittisk folkmusik. Det finns också en självklart amerikansk rootskänsla här. Den knappt märkbara finska brytningen gör också sitt till för att ge alla internationella influenserna en samlad allmängiltighet. Ta en titt på videon till No death, som är lika enkel och avskalad som skivan:

torsdag 29 september 2011

Amanda Mair


Det här var bra. En fin röst och en bra låt och ett väldigt Vanessa Paradisiskt pressfoto kommer man långt med. Amanda Mair ligger på Labrador och är rena rama mainstream för att vara det bolaget. Men mainstream har ju sina goda sidor.
Amanda Mair "Doubt" by Labrador Records

tisdag 27 september 2011

Klassfest = Young Eagle


I förra veckan fyllde jag på min mp3-spelare med gammalt gods och en av låtarna som hamnade där var Gordonfavoriten Nya ovänner med electroduon Klassfest som jag inte lyssnat på sen 2009. Sen i helgen kom ett mejl från en av medlemmarna, Jesper Merrild med en Y2B-ad version av låten och meddelandet "Minns du Klassfest. Good times." Sammanträffanden kanske inte kommer från den gudomliga, kosmiska planen. Egentligen. Men de kan ge en den där känslan. Jag var tvungen att mejla tillbaks och kolla läget. Det blev som en liten intervju.
Gordon: Vad hände med Klassfest?
Jesper: Klassfest försvann med mycket annat under de förändringar jag och Ludvig gick igenom. Skola, andra band och andra ambitioner var avgörande faktorer. Klassfest-tiden var dock exakt så som jag ville leva min ungdomstid.
Gordon: Vad är Xcuse Filippa? Ett band? En rörelse? En ursäkt att lägga ut bilder på Leo DiCaprio? Årets popalbum? Något hemligt?
Jesper: Excuse Filippa var den mörka sidan av mig. Den som var kärlekslös och ville alla ont. Nu finns Excuse Filippa bara som ett minne. Jag kommer dock att släppa en sista grej för att få ett avslut på det. Excuse Filippa kommer dock alltid leva med mig, som en påminelse av vad jag inte ska eller vill vara.
Gordon: Finns det nåt bolag? Finns det planer på livespelning? DJ-spelning?
Jesper: Inget bolag än sålänge, skulle behöva det för hjälp med allt praktiskt, har spelat lite dj spelningar med vänner... Saknar det!
Gordon: Gör du några officiella rmxer eller är du en pirat på den fronten?
Jesper: Alla remixer jag gjort har varit inofficiella även om Crystal Castles manager lovat mig 3 gånger att det skulle bli så.
Gordon: Vem gör smartast danspop? Försök att avstå från det uppenbara svaret...
Jesper: Vet inte riktigt vad danspop är men jag svarar Rihanna.
Gordon: Hur ser det ut framöver?
Jesper: Nya tider är på väg. Jag går nu under Young Eagle. En hyllning till allt jag älskar och älskat. Tänkte släppa en ep men skulle behöva hjälp från bolag med kontakter så det dröjer antar jag. Annars ska jag samarbeta med 2 s/y akter, producera r n b med en kille från sthlm, samt släppa en singel under 666FILIPPA666.
Hårdaste electron i norden, mest för skojs skull dock, inget seriöst.

Det är alltid spännande att se vad som hänt när man har ägnat två år åt att kolla åt andra håll. Kolla in den gamla Klassfestlåten här och spana in Young Eagles härjningar här. Sen finns det en blogg med info och popsvammel och sidospår. Hur låter det då? Så här, t.ex, lyssna och njut:
Zip Up by Excuse Filippa

söndag 25 september 2011

Real Estate


Amerikanska Real Estate är på gång med en ny skiva. Det är musik för den som gillar Midlake men inte orkar bli sådär skrumpet, jävla ledsen. Förstasläppet Green aisles lovar gott, liksom skivomslaget:
Real Estate - Green Aisles by DominoRecordCo

Joe Goddard


Det kommer remixer, förstås, när Hot Chippern Joe Goddard släpper en EP. Gabriel heter vaxet men efter att ha hört några varianter gillar jag ändå orginalet bäst. Får lite Annie Lennox och Eurythmix-vibbar. Ganska bra, något sakralt, som en Motoboykonsert i en kyrka. Lyssna:
Joe Goddard (featuring Valentina) - Gabriel by DFA Records

fredag 23 september 2011

Turn off your television

Det måste vara fredag kväll. Jag har just kommit hem från ett restaurangbesök med min tvååring (några bord bort satt DJ Sleepy med en kaffe och ett gäng polare). Klockan är tjugo i åtta, och jag behöver lite soft musik att trösta mina trötta ben med. De orkar inte dansa. Men allt som krävs för att avnjuta Malmös svårt Seattledoftande Turn Off Your Television, är lite mjukt gungande överkroppsrörelser och en antydan till oohs and aahs emellanåt. Kolla in deras hemsida och ladda ner en hel platta på deras bandcamp när ni har lyssnat här, det lär ni vilja göra:

fredag 16 september 2011

M83 remixad

M83 kommer med ny skiva snart. I oktober är den ute. M83 är en av de flitigast förmedlade artisterna på Gordons klubbkvällar. Med en perfekt mix av dystopi, melankoli och nattlig partyenergi är det svårt att motstå den här franska uppdateringen av shoegaze. Förstasingeln Midnight city kom i juli och har nu remixats av Trentemøller. En annan gordontrend verkar vara att ta det soft på fredag kväll:
Midnight City (Trentemøller Remix) by M83

Orginalet är nog ett par strån vassare dock:
Midnight City by M83

torsdag 15 september 2011

El Perro Del Mar


Havshunden Sara Assbring är på gång med ny skiva, ute 2012 står det på hennes hemsida, och trillar ut en en strålande syntkula att älska och förundras över. Fantastiskt!
What Do You Expect by El Perro Del Mar

tisdag 13 september 2011

Gordonfavoriter i september!


Plötsligt är det dags att plocka ihop en spotifylista över favoritpop i september. Den är inte perfekt representativ och en hel del av det har hållit länge. Höj gärna volymen på sista låten. Det är en gammal Warren Zevoninspelning med lågt ljud och den förtjänar verkligen att höras ordentligt.

Gordons septemberfavoriter.

Intervju Vampyramiden


Häromveckan fick jag ett promomejl från Vampyramiden som är från Stockholm och Skåne och blev väldigt förtjust i deras Skeppet Vasa-video. Låten är den bästa indiepop på svenska jag har hört i år och påminner en del om mina fjolårsfavoriter Vit Päls. De har en ny EP ute, som rekommenderas starkt, och även lite annan fin pop som kan avnjutas på samma nätresurs. När jag hade lyssnat på låtarna från EP:n skickade jag bandet lite frågor och fick fina svar på dem:

Gordon: Kommer bandnamnet ur en ordvitslusta eller ur nåt djupare, möjligen religiöst (pyramiden som symbol för gud osv)?

Vampyramiden: En ordvits skulle vi inte vilja kalla det, det är mer ett nytt ord som vi uppfunnit. Att man kan rita namnet istället för att skriva det är ju också en bonus.

Gordon: Vem är ni? Musiken och era EP-omslag ger mig lite Philemon Artur-vibbar men kanske har ni ansikten och namn och en liten biografisk historia om hur ni blev Vampyramiden?

Vampyramiden: Vi är en pyramidformad organisation med två medlemmar i toppen, vi kan kalla dom Karl och Erik. Sen finns det fler medlemmar runtom, Det är mycket vänner och bekanta som är med och sjunger eller spelar på låtarna. Alla som vill är hedersmedlemmar.
Vi hade ingen egen musikutrustning när vi spelade in förra EPn så vi fick åka runt och spela in hos vänner som hade det.
Nu har vi ljudkort och mick iallafall, det underlättar lite.

Gordon: Är den där fjortisfesten i Vasavideon på riktigt eller har ni arrangerat den (väldigt lyckat isåfall)?

Vampyramiden: Det är en riktig fest, filmad i en skånsk förort för ett antal år sen.

Gordon: Var ska man helst vara när man lyssnar på er? På klubben? På taket? Utomhus eller i en tågkupé?

Vampyramiden: Det är bra musik för olika resor, stora eller små resor. Kanske i kollektivtrafiken eller när man promenerar till affären. Det är väl inte riktigt klubbmusik vi gör, fast det funkar säkert i den miljön också.

Gordon: Hur vill ni se Vampyramidens framtid? Stor succé med festivalspelningar och tishor på överkroppar över hela stan? Eller mer som en underjordisk rörelse av inspirerande ljudvågor?

Vampyramiden: Lite festivalsomrar hade varit kul fast risken är rätt stor att vi cirkulerar en tid i den svenska bloggosfären för att sen ramla ner i bitterhet och i känslan av vara missförstådd. Det hade ju varit kul om det blev mer än så. Vi inbillar oss att musik-Sverige behöver oss. Någon måste ju säga som det är och hålla det äkta. Och det gör vi, ständigt.

Det var intervjun, tack för svaren och en laidback bild. Nu hoppas jag bara på att se dem live inom en snar framtid och gärna med lite skön A-rotation också. Om musik-Sverige behöver bandet vet jag inte men Gordon gör det. Lyssna bara:
TEENAGE DESTINY (2011) by Vampyramiden

lördag 10 september 2011

I Break Horses

En god vän öppnade nyligen mina öron för I Break Horses och fick mig att skutta runt på en gräsmatta med lyckligt, aningen debilt flin över hela ansiktet. Dags att vidarebefodra den här låten till alla andra. Winter beats är dagens, alldeles fantastiska tips:
I Break Horses - Winter Beats by Bella Union

fredag 9 september 2011

Gordon fredagstjillar med Jape


Den här låten funkar om man är på soft, sitta i ett hörn och muttra-humör, eller om man vill hinka drink och festa. Irländaren Jape har knixat ihop nåt som Delorean skulle vara mycket nöjda med och jag är såklart riktigt glad i The oldest mind:
THE OLDEST MIND by Jape

torsdag 8 september 2011

Vampyramiden

Efter att ha lyssnat en gång på den här låten känner jag på mig att jag kommer att skriva mer om Vampyramiden. För ögonblicket kan jag bara säga att den smala, störiga killen i slutet av videon, han med pixelerat ansikte och en hammare som nån borde ta ifrån honom, inte är jag. Fast det ser ut som om han har mina skor.

måndag 5 september 2011

LCTRISC - Sunbird


Skulle tipsa om nytt med Surfer Blood idag, de har släppt en kanonlåt som heter Miranda, men man kan inte bädda in den på sidan. Så i väntan på ett riktigt EP-släpp från Floridas finaste får man rota runt på Pitchfork efter en exklusiv stream.
Istället blir det här en liten vissling om nytt från svenska LCTRISC, som jag har skrivit om tidigare. De har jobbat på hajpen i sommar och här kommer en video till nya, fina poplåten Sunbird:

torsdag 1 september 2011

Sea of Bees - Don't fear the reaper

Tar en liten paus i Popagandasnacket och tipsar om en fin folkindiecover på en låt jag älskar sen min tid som Veronica Marsbesatt. Blue Oyster Cults klassiska Don't fear the reaper är med som tredjespår på en ganska ny EP med amerikanska Sea of Bees:
HVN223 - Sea Of Bees 'Don't Fear The Reaper' by heavenlyrecordings

onsdag 31 augusti 2011

Popaganda recension Saint Etienne


På stora scenen stod, under en knapp timmes tid, två medelålders DJ-nördar i blå skjortor och såg buttert koncentrerade ut, bakom en glittrande, oförändrad Sarah Cracknell. Det var mitt på dagen och solen glittrade i de stora silverdollarpaljetterna på hennes korta klänning. Spelningen var oerhört märklig, inte alls som andra festivalgig. Allra bäst hade det varit om jag suttit vid ett bord och avnjutit efterrätt, espresso och drinkar under tiden. Men nu stod jag nykter och aningen obekväm på de vita plastpusselbitarna som skulle skydda Eriksdalsbadets gräs och lyssnade på alldeles perfekt pop. Jag fick en liten insikt om hur viktigt det är med artisteriets kommunikativa sida. Å, Sarah kommunicerade, hon skämtade och dansade och var både sexig och skönsjungande. Men hon agerade sin scenshow lite utanför verkligheten, knivskarp och sval under en molnfri himmel och var lite som en figur i en Klas Östergrenroman.
De började med en playbackperfekt You're in a bad way. Mycket de spelade var relativt nytt och allt material från de senare åren var hårdare med klart dansanta poptechnostil. Det hade visst gått att dansa till det med några drajor i kroppen men mitt på dagen, med block och penna i näven, var jag mest förundrad över bandet, som backades av en söt, äldre gotdam vid namn Debsie.
Saint Etienne är en tidlös popperfektion, lyfta ur verkligheten redan från början och förmodligen bäst avnjutna tillsammans med en lätt känsla av overklighet. Till exempel i en bar med en drink och en parfym- och colognedränkt svetträngsel till sällskap. Lyssna, eller ta hem, Spring, från debuten Foxbase Alpha, lika bra nu som för tjugo år sen:
HVNLP1 Saint Etienne - Spring by heavenlyrecordings

måndag 29 augusti 2011

Adventure of - intervju


Före Popaganda lyssnade jag mycket på en hyfsat färsk skiva med stockholmsduon Adventure of. Efter deras konsert fick jag mig ett snack med Patric Sundling och Dennis Lundkvist, och även med deras livebassist Fredrik, om att göra musik med ett glädjebudskap, om att ta sig vidare och utvecklas som popmusiker och om skivan Insha'Allah. Strax före intervjun fick jag också se dem göra en akapellaversion av smärtsamt frånvarande Architecture in Helsinkis Heart it races, det är vad de och sju av deras livemusiker gör på bilden ovan.

Dennis och Patric spelade tidigare i Vargpakten som hade ett råare, brusigare sound, lite som My Darling You! Med det bandet stod de på scen drygt 50 gånger, gjorde alltid laptopspelningar och tog i princip vilka gig som helst. Inför spelningen i fredags var det ungefär vad jag hade tänkt mig, baserat på hur Insha'Allah låter, visserligen inte alls rått och brusigt men definitivt svalare än den folkmassa som öste ut pop från lilla scenen, kvart över två inför en någorlunda manstark publik. Med liveförstärkning i form av Vice Presidents (gitarrer, bas och 3 pers på percussion) och Laserhorns (sax och trumpet) gör de en scenshow som har mer gemensamt med Belle & Sebastian eller I'm from Barcelona än The Tough Alliance, som jag främst associerat skivan till. Spänningen som uppstår mellan musikens svala coolfaktor och liveaktens svettiga driv är klart underhållande.

Dennis: Det brukar talas om ett smörgåsbord av influenser när det gäller oss men vi känner väl inte att vi har ett stenhårt spikat sound.
Patric: Vi har alltid legat nära TTA och har sett de referenserna som något positivt men nu är vi på väg ut ur den kostymen.
Dennis: Det vi strävar efter nu är att göra allt live. Vi är inte där riktigt än. Sambatrummorna är inte riktigt äkta fullt ut men om vi bara får en tillräckligt stor spelning kommer vi att göra allting på scen. Vi har ambitionerna.
Patric: Vi är trötta på laptopgig.

Gordon: Hur starkt har det religiösa temat varit i arbetet med skivan, och i förlängningen med liveakten?
Dennis: Det har verkligen varit en röd tråd när vi har skrivit skivan. Det har varit viktigt för oss att fylla den med ett budskap. Det ska kännas att det handlar om glädje, att musik är en stark förmedlare av glädje och gemenskap på ett sätt som liknar religion.
Gordon: Och skivtiteln, Insha'Allah (om Gud vill)?
Dennis: Vi är tragglande musiker och ibland är det en känsla man får, att det som krävs är att Gud vill.

Om Gud vill eller inte återstår att se. Skivan har fått en del uppmärksamhet men inte hittat ordentlig rotation på radio än. En singel/EP är på gång med Slussen by night, inklusive en remix gjord av Den Svenska Björnstammen och bandet planerar att hårdsatsa på den releasen. När de inte jobbar med bandet spelar de skivor på bl.a. Slakthuset. Tills de spelar live nästa gång kan jag bara rekommendera skivan.

Popagandabilder #1





torsdag 25 augusti 2011

Popaganda! Säkert!

Jo, jag ser mest av allt fram emot fredagens spelningar, de är liksom min grej. Men samtidigt vet jag med mig att det är en rätt stor chans att festivalens bästa spelning kommer att genomföras av Jämtlands kulturminister, Annika Norlin. Säkert! är fantastisk. Det är klassisk pop med en väldig kraft i texterna och ljuvligt driv i låtarna. Sen är det rätt coolt att hon ska släppa sin skiva på Minty Fresh när hon gör en engelsk version. Minty Fresh, liksom, det finns en Momuslåt om det skivbolaget. Annika är så ball.

onsdag 24 augusti 2011

Serenades


Alla gånger jag sett Krunegård på scen har jag haft kul. Med Laakso, själv eller som inhoppare på Familjengiget på Popaganda ifjol. Så jag ska definitivt se Serenades på fredag. Men det jag hört med Olenius/Krunegård är jag inte tokig i. Vilken tur då att de har fått sig en grymt skön remix av Dan Lissvik:

Serenades - Birds (Lissvik Remix) by serenadesofficial

tisdag 23 augusti 2011

Delorean!


Förra sommaren var det ett återkommande inslag i Johanna Koljonens P3-program om vad balearisk egentligen betydde i musiksammanhang. Det svarades på frågan om och om igen under många veckors tid. Ett av svaren måste väl ändå ha varit Delorean? Det baskiska chillwavebandet har någonting nästan tråkigt över sig, men ändå sugande magiskt. Konstigt att de ska spela kvart i sex på lördagen, de borde väl ha ett kvällsgig? Om man nu inte kan ordna en strand att spela på menar jag.
Real Love (Deadboy Remix) by matadorrecs

måndag 22 augusti 2011

TV Girl

Hela veckan väntar jag på Popaganda. Då är det bra med lite lättsam retroindie. TV Girl har låtit bättre än så här, nya låten är mest trevlig. Den ligger på en EP som kan avnjutas här. Mitt på dagen är det hur som helst bra med trevligt. Videon handlar om ett par vars materiella omgivning är mer animerad än vad de är, i slutet har deras kläder sex!

TV Girl - "Baby You Were There" from stereogum on Vimeo.

söndag 21 augusti 2011

Melbourne # 12 The Delta Riggs

Melbournetemat slocknade lite i somras när det blev klart att Architecture in Helsinki inte skulle komma till Popaganda. Men så stötte jag på en bluesig garerocklåt med en Fitzroy, Melbourne, extra allt-video till. Digga lite fina kvarter:

lördag 20 augusti 2011

Popaganda and the old power generation


Popaganda får ursäkta, augustis och kanske sommarens musikhändelse stavas Way out West. Jag var inte där men alla som befann sig i Slottsskogen när Prince spelade var säkra så in i Woodstock på att deras dyra biljetter var värda sitt pris. Så när jag för några timmar sen bläddrade igenom min partners gamla LP-samling och stötte på en bortglömd Princeplatta stannade jag upp ett slag.
På baksidan syns en låtlista med interfolierade fraser och meningar som möjligen var coola 1991, detta musikaliskt nervösa år, men som inte har åldrats särskilt väl. De är inte sexiga, soulfyllt smarta funkpärlor från en av pophistoriens största låtskrivartalanger. De är vitsigheter, busigt pikanta modell -91. Hade jag sett dem före Way out West-hyllningarna börjat komma i drivor ("aldrig har jag sett så många vuxna män gråta" sa en bekant) hade jag ryst och tänkt att Prince var en överskattad föredetting.
Nu tänker jag att Prince är en artist som alltid vågat vara för mycket, en popmusikalisk seriefigur. Någonting ur Neil Gaimans fatabur. Det absolut självklara valet när Burton behövde ett soundtrack till Batman. Han spelar över ibland och det blir löjligt men han har också karisman hos en superskurk.
Pop är så mycket för så många. Det kan vara en livlina i ångest eller ett bakgrundssorl på jobbet. Det kan vara något privat eller litet eller blaserat. Men när det kommer luften framför scenen att vibrera så att fansen får fart på matsmältningen av sin sina festivallangos så ska det allra helst vara större än livet. Det ska vara explosioner och konfetti, verkliga eller metaforiska. Det ska vara för mycket.
Popaganda har inget som kan klassa ut Prince. Men några av artisterna har potential att få oss att glömma Minneapolissonen för en kväll eller två. Krunegårds Serenades har förstås divapotential, The Go! Team, Lykke Li, Arcade Fire och Jenny Wilson är andra hjältar att hoppas på. När jag tittar på programmet tänker jag att det enda jag verkligen inte alls vill se är Me and My Army. Det är en ganska fantastisk prestation. Gordon ser fram emot att bländas på fredag. Ge mig några paneler ur seriealbumet om mitt liv!

tisdag 16 augusti 2011

Ganglians

Ganglians kunde vara årets Surfer Blood. Det låter som en nära släkting, retro och coolt, skimrande och fuktigt som av den första daggen på en mörk strand. De har en skiva på gång, sin andra, som borde vara tillgänglig nästa vecka. Tills dess, lyssna eller ladda ner den här fina biten:
Ganglians - Drop The Act by souterraintransmissions

måndag 15 augusti 2011

Popaganda - jj


Deras finstämda, vackra debutplatta gjorde mig inte upphetsad. Fint, var det mesta jag kunde få ur mig, någonting saknades i musiken eller i mig. Men när de släppte sin mixtejp Kills i vintras var det helt fantastiskt. Den har gått varm i mina lurar i ett drygt halvår utan att bli det minsta sliten. Tyvärr verkar upphovsrätten ha ställt sig ivägen för vidare nedladdning av låtarna som från början var gratis på alla vis. Nåja, man kan fortfarande streama hela det magiskt skimrande mötet mellan smartast tänkbara, svenska indievemod och tyngsta hiphoppartyt. Dr Dre, Jigga och resten av topplisteeliten har mjölkats på sina finaste beats och sen pastöriserats till popperfektion av jj. Jag kan bara drömma om att de tar med sig något av mixtejpens perfektion upp på scen på Popaganda.
kills mixtape by JJ by thebigfunkydisco

söndag 14 augusti 2011

Desertsongs


Förr i tiden fanns det många svenska syntband och, enligt Martin Gore (tror jag) som hörde dem alla lira på en tributeskiva, låg de rätt nära sitt ideal: "They all sound like Dave", sa han om sången. Men nu ser de elektroniska ljudlandskapens paragoner annorlunda ut. MGMT ligger rätt nära men ett gladare 80-talsljud är också rätt populärt. Desertsongs från Stockholm (möjligen Högdalen, om jag tolkar en bild på bandet vid en t-banestation rätt) har dock ett ganska så Depeche-likt vemod i sin ljudbild. Sångerskan Minna Bolin sjunger lite som Nina Ramsby och det backas av syntar och trummis. Ibland behöver man deppa lite, om så är fallet finns Desertsongs att ta till. Min favoritlåt på deras debutalbum är dock aningen gladare än resten av skivan:

fredag 12 augusti 2011

Popaganda 2011

När jag är färdig med att älta frånvaron av Architecture in Helsinki på årets Popgandafestival kommer jag att hetsa upp mig rejält över några av banden. Just för ögonblicket är det bara färskingarna Adventure Of som ger mig en pirrig känsla i maggropen. Det låter ganska mycket Sincerely Yours och bara där är jag såld. Kommer att skriva mer om dem och andra Popagandaband framöver. Men så länge tar vi en låt:
Adventure Of - Another Hero by Adventureof

torsdag 11 augusti 2011

YAST


Är det en liten trend med band som heter akronymer? Youth and Student Travel, utläses YAST, är ett gäng popmusiker som, lite ironiskt i överkant för min smak, säger sig vara inspirerade av Slayer och Tompa Ledin. Snarare är det lite west coast, lite Deerhunter och lite sommarcoolhet som den här svalkande drinken smakar. De har några låtar på gång, jag har just lyssnat på Believes och Strangelife. Det är riktigt fint. Lyssna gärna härnedan, eller se dem live den 18:e augusti på Debaser. Imorgon börjar Gordon ladda för Popaganda. Ackrediteringen är ordnad så humöret är gott, trots den deprimerande inställningen av Architecture in Helsinki.
Believes by YAST

tisdag 9 augusti 2011

Örnsberg - ny video

Gordons danspopfavorit Örnsberg har gjort en video till never alone från Tiny dancerskivan som kom i vintras. Låten är fortfarande fin, liksom skivan. Massor av låtar finns att lyssna på om man går till Örnsbergs soundcloud. Eller ta en titt på videon här:

söndag 7 augusti 2011

Dagens tips: Yuck


Det låter lite Pavement och annan 90-talsindierock från USA men jag tänker också ganska mycket på Glasgowbandet Urusei Yatsura som la ner i början av 00-talet och Belfasthjältarna Ash, vars något ojämna produktion trots allt fortfarande åminns med en lite salongsberusad värme. Yuck kommer från London och har hyllats i press och bland bloggar för sin självbetitlade platta. Och det låter verkligen bra, om man är ett fan av nämnda föregångare. Lyssna själv:
Georgia by Yuck

fredag 5 augusti 2011

Leisure


Häromdagen skrev jag om Blurs debutplatta Leisure. Dagens tips gäller bandet med samma namn som gör soft, skön indierock och som hör hemma i Massachusets. Här är två souncloudwidgetar med bra musik att lyssna på eller ladda hem gratis:

Early Morning Skies by leisure
Follow Me by leisure

torsdag 4 augusti 2011

En mixtejp från Washed Out

Softa tongångar är inne i år också. Easy listening, nästan, är det som gäller när Washed Out lägger till en bonus på sin nya skiva för de som köper den via Rough Trade. Sen kan man ju digga grejorna direkt på gordonsidan också:

onsdag 3 augusti 2011

Nytt från The Drums

Det låter som det gjorde sist så jag älskar det genast. Surfvibbar med Brooklyn-vibe är receptet på 2009 års mest hajpade. Hoppas de upprepar sig på hela fullängdaren, Portamento, som kommer i mitten på september. Här är nya videon Money med The Drums:

tisdag 2 augusti 2011

Twee! Catnaps - Why don't you whisper?



Om man vill vara twee as fuck och helt enkelt göra så twee musik som bara är möjligt måste man förstås heta något med katter, alternativt sjunga om dem. Catnaps är så twee att man för ett ögonblick tror att man halkat genom ett maskhål till ett redaktionsmöte med Benno, nån gång i slutet på 90-talet. De är så twee att man vill trä en anorak över huvudet fast det är 27 grader i skuggan. De är så twee att man blir sugen på att göra en bland-c60 och skicka till någon som kallar sig Panda-Lou och tittar fram under en svart lugg på sin profil på blandband.nu och som ingen kan fantisera om att göra mer avancerade saker med än att hålla handen (fast hon kommer förmodligen att överraska en). Ibland tröttnar jag på sån här musik men jag kommer tillbaka. Som kanelbullar och mjölk. När man har satt i sig en plåt med söt nostalgi kan man bli lite mätt på det men nästa gång det är nybakat...

Catnaps har släppt en nybakad tweeplatta på sin bandcampsida och om man har några dollar över i sin popkassa finns den för nedladdning. Eller så kan man bara streama sig lycklig.

måndag 1 augusti 2011

SULK stoppar fingrarna i den gamla Blursyltburken



Den gamla Blurskivan Leisure, från början av 90-talet, är en av de plattor jag lyssnat mest på genom åren. Den badmösseklädda skönheten på omslaget har tittat upp mot mig från skrivbordet eller fönsterbläcket till ljudet av poppig shoegaze så länge att jag inte ens kan bedöma vad jag egentligen tycker om musiken. Hur skulle jag känna om plattan var ny? Och här kommer en Londongrupp och erbjuder mig just detta experiment. SULK släpper singeln Wishes den 15 augusti, fast den är förstås tillgänglig på soundcloud och youtube redan nu. Alex och Damon och grabbarna skulle inte ha skämts för att plocka med låten på sin platta. Det låter Blur -91 så till den grad att jag inte kan uppleva det som något annat än en självklar del av mig. Inte "så här borde pop låta" utan mer "så här låter musik". Om jag var upprörd kunde jag ha det som snuttefilt:

tisdag 26 juli 2011

White Denim, remixad av Björn Yttling

När Björn Yttling släppte en jazzplatta för några år sen fick jag en liten nytändning vad gäller den genren och när han släpper pop med Peter Bjorn and John är det oftast rätt grymt. Kanske kan den här psychpoppiga remixen av en låt med tokhajpade Austinbandet White Denim att äntligen börja digga dem. Man vill ju inte stå utanför indierockens mainstream. Eller så kanske jag börjar älska psykedelia?

söndag 17 juli 2011

Liten sommarlista



Spotify är inte min favorit just nu. Jag lyssnar för lite vid datorn för att skaffa premium och gratisversionen är ett skämt. Men jag knåpade ihop en lista baserad på vad jag lyssnat på under sista veckan innan semestern. Här är en liten mixtejp:

Gordonsommar 2011

tisdag 12 juli 2011

Recesion: Zeit


Den här skivan kom ut för ett tag sen, januari närmare bestämt. Men med utgivning på modernt vis, bestående av ett släpp på bandcamp här och en release på kassettband där, intalar jag mig att en sen recension inte är något att skämmas över. Hur som helst är Zeit från Göteborg aktuella med en spelning på resturang Landet här i Stockholm, nu på lördag. Deras täta shoegazemattor kommer säkert att göra sig på Gordons gamla scen.

Shoegaze, ja, har använts för att beskriva göteborgarnas stil och det ligger väl där mellan gamla 90-taliga My Bloody-influenser och tunga Mary Chain-bastrummor som kommer kroppen att skälva nånstans mellan njutning och ångest. Det här är shoegaze för folk som tycker att M83:s uppdaterade version av genren är för piffigt glättig. Det här är musik för folk som verkligen tittar på skorna under konserten, eller rent av kniper ihop ögonen och knyter sina magra nävar längs sidorna.

Innovation är inte ledordet för det här bandet, några större överraskningar bjuder inte deras tiospårsskiva på. Men som jag har sagt tidigare är det knappast en invändning. Här görs musik med tidigare använda medel men det är ändå ny musik, låtarna har en egen, mörk och bitterljuvt vemodig karisma och det faktum att influenserna verkar bekanta solkar aldrig så här stark musik. Om sommarens varma dagar är en plågsam tid för dig kanske du ska gå upp på kvällen och vandra genom nattens 20+ med Zeit som sällskap och låta din olyckliga kärlek eller livsångest styra dig över Västerbron. Just nu kan jag inte tänka mig något mycket bättre än ett nattbad på Långholmen till tonerna, och reverben, från Zeits självbetitlade debut. Nåt att göra efter konserten på lördag.

Zeitplattan hittas som 5-dollars nedladdning på bandcamp eller som fint, fysiskt släpp på Ominous Recordings.

måndag 11 juli 2011

The Pains of Being Pure at Heart - The Body

De är inte mitt favoritband, och när förstasingeln Belong släpptes i våras hade jag väl några reservationer, men de är ändå på många sätt det perfekta Gordonbandet. Inte orginella och knappast allra vassast på det de gör fångar de ändå alltid melankolin som måste ligga under varje durton i riktigt intressant pop, om man frågar indiegordon. De senaste veckorna har skivan gått en del i lurarna och nu har de just släppt en video till The Body. Låten växer ännu några snäpp med de här enkelt laddade, utsökt filmade bilderna av vuxenhetens förlust av den egna barndomen. The pains, indeed.

fredag 8 juli 2011

Melbourne # 11 Since I left you


Det är ett tag sen de försvann, Avalanches. Hela Melbournetemat på bloggen satte ju igång med lite funderingar kring Avalanches Chinese democracy-takt på låtmixandet. För nån månad sen pratade de i Melbourneradiokanalen Triple J om att en platta faktiskt är på väg men att de har fruktansvärda mängder material att gallra och sålla innan det smäller till i bloggosfären.

Under tiden har deras bolag, Modular, knåpat ihop en tioårs jubelversion av skivan som satte Melbourne på kartan och kickade igång ett nytt sätt att hantera samplingar och göra popmusik. Since I left you kommer snart att finnas inslagen i guldlamé och hit-och-ditmixad av hipsters från sovrum över hela jorden. Kan det bli annat än bra? Det tror jag inte. Kan det bli bättre än orginalet? Nej, det tror jag inte heller. Men småkul att lyssna igenom några gånger. Vi börjar med en Stereolabremix och tänker att det i alla fall kom två tokbra popskivor från Victoria i år:
The Avalanches - Since I Left You (Stereolab Remix) by modularpeople

onsdag 6 juli 2011

Tennis - Is it true?


När coola band gör covers av gamla pop- och rocklåtar vill jag ofta kolla upp orginalet eftersom det vanligtvis är helt okänt för en stackars historielös ungdom i nedre medelåldern som jag. Men när det gäller det här nya släppet från Tennis, en cover på Brenda Lees Is it true?, så hade jag den faktiskt i lurarna på jobbet idag. Skillnaden mellan versionerna är inte milsvid, det finns en klang hos Lee som ersatts med en modernitet som stavas elegant imperfektion. Jag gillar båda. Låten i sig är klassiskt pophantverk och helt oemotståndlig.
Tennis - Is It True (Brenda Lee Cover) by yvynyl

lördag 2 juli 2011

Fishing - OOOO


När det är såhär varmt och kvalmigt som det är i Stockholm idag, vill man bara gå upp tidigt och bada i community poolen på Älvsjöbadet, befolkad före klockan tio av enstaka hurtiga pensionärer, och sedan dricka kalla, australiensiska öl hela dagen. Och så vill man gärna lyssna på Sydneybandet Fishing med låten OOOO. Hela dagen, det är sånt väder.

tisdag 28 juni 2011

LCTRISC - Reach the children

Ett litet dagens tips är en ny låt med LCTRISC som heter Reach the children (book of doom). Det är monotont och puttrigt och grusigt, inte så dumt. Ladda ner eller lyssna här.

måndag 27 juni 2011

Nytt på gång från Slow Club

Sist de gjorde en video var den ungefär lika avskalad som den här nya. Då var det magre piratskådisen MacKenzie som åkte pariserhjul på ett öde, mulet nöjesfält. Nu dansar två allvarliga kostymmän en lekfull dans i vackert filmad, svartvit studiomiljö. Nya låten med Slow Club heter Two cousins och en fullängdare kommer i september.

söndag 19 juni 2011

Should have

Den här videon fick mig att tänka på ett par saker. Dels, should have uppdaterat sidan lite oftare på sistone och dels att såhär skulle en reklamvideo för språkresor se ut om regissören gick på crack. Cloud Nothings heter bandet som har gjort en grymt bra låt och om videon var en långfilm skulle jag masa mig till biografen genast.

"Should Have" - Cloud Nothings from John Ryan Manning on Vimeo.

söndag 12 juni 2011

Ex-cops

Det är en varm och lite trög, men ändå skön helg i Stockholm. Då passar det med den här nya videon från New York-bandet Ex-Cops, full med exploderande kylskåp och svävande böcker och en kille i kalsongerna som dansar som en naturdokumentär om havsanemoner.

tisdag 31 maj 2011

Recension: Death Cab - Codes and Keys


Indierock är ofta ganska pompös, storslagen och arenavärdig med komplexa låtstrukturer och mäktiga gitarrmattor eller andra ljudmässiga överdåd. Death Cab for Cutie har definitivt sina U2-stunder. Ibland är de fint poppiga, förstås, som på selloutskivan Plans, eller på nya plattans nionde spår, Underneath the sycamore. Det blir nog andrasingeln efter tätare och mer melankoliska You are a tourist. Jag skulle vilja höra mer pop från Seattlebandet.

I ett klassiskt mellansnack medgav Ben Gibbard att Death Cab inte var hans förstaval i karriärväg utan att han hellre sett sig som short stop för baseballaget Seattle Mariners. Hans publik är nog rätt nöjda med sakernas tillstånd, även sen den sjunde riktiga plattan släppts. Ofta snackas det om hur missnöjd en kärna av hardcorefans är med den nya utvecklingen men det verkar alltid så osannolikt. Låtarna är alltid bra, ibland för täta och svårtillgängliga för att ta till sig med en gång, eller särskilt ofta. Men det intensiva drivet och det ljusa vemodet är något man kommer tillbaka till. Nu är tematiken utvecklad, bandet är inne i en ny fas i livet och precis som vår svenska motsvarighet Kent, skriver de om att bilda familj eller lämna Seattle eller andra 30+grejor. Men de har inte blivit mysiga eller glada. Det låter som Death Cab. Bästa låtarna: You are a tourist, Monday morning och Underneath the sycamore.

måndag 30 maj 2011

Tom Vek

Videon gillar jag inte men Tom Veks nya låt, en singel inför en kommande, andra skiva, är uppfriskande otypisk för 2011. Nu är jag ett stort fan av dagens ljud, såväl retrotrender som nya audiofona hajpar gör mig glad. Men Ibland kan det vara skönt att rensa ut med lite oväntad stonerrock eller undergroundhiphop eller, som här, staccato rockpunk. Sångstilen är lite Iggy Pop. A world of doubt heter dagens tips:

söndag 29 maj 2011

Skyll på mig

Varför blir aldrig en sån här låt årets sommarplåga, en nedtonat poppig, svensk tweepärla? De Monteverts nya Göteborgsvideo tassar lätt genom ett cykel- och spårvagnsstadslandskap och är rätt ordentligt njutbar. Och den där transparenta gångtunneln i slutet av videon luktar alltid piss och jag går genom där varje gång jag är i Göteborg. När man kommer ner ur tunneln kan man borda en liten färja och åka över till Hisingen, där mina föräldrar bor. Nästa gång jag går där ska jag lyssna på De Montevert:

fredag 27 maj 2011

Family of the Year

Amerikanska folkrockarna Family of the Year ska släppa sin debutplatta i Sverige. Det låter fint och myssvängigt. Dagens tips är låten Chugjug:
Chugjug by Family of the Year

torsdag 26 maj 2011

Recension: Battles - Gloss Drop


Ugh, vilken äcklig bild. Jag måste vända upp och ner på skivomslaget. Fast det bara är en hög med rosa gegga, eller kanske glass. Men bilden passar skivan rätt bra ändå. Battles har hajpats genom taket den senaste månaden med sin knepigt dansanta electrosingel Ice Cream. Musiken är omskakande och ibland nästan upprörande på ett fysiskt vis. Jag lyssnade på skivan samtidigt som jag drack kaffe och försökte få lite nytta gjord vid datorn. Efter en stund ställde jag mig upp med dålig balans och undrade vad i helvete jag var arg på. Sen kom jag på att högtalarna gjorde våldsamma bpmväxlingar var tjugonde sekund och slängde mig in och ut i främmande ljudlandskap. Det här är pop, visst, och ibland vill man dansa, men det är också en tur genom ett alternativt soundtrack till Videodrome. Det är sparsmakat med sång men plötsligt dyker Gary Numan upp. Och med låttitlar som Futura, My machines (Gary på sång), White electric och Sundome så vet man att Londontrion Battles har gjort pop för science fictionmänniskor.
Ice Cream (Featuring Matias Aguayo) by BATTLES

tisdag 24 maj 2011

Grattis på 70-årsdagen, Robert Zimmerman!


Bob Dylan är ju en av, eller kanske den mest inflytelserika artisten i pophistorien. Hans produktion är galet stor och stark, och nu är han snart död. Så nyss som ifjol kom han med nytt bra material. Men det finns ju tusen Dylannördar som kan guida er i hans katalog, bättre än Gordon. Två saker tänkte jag dock nämna som favoriter (även om jag har många fler), en cover gjord av indierockarna Metric:
Don't Think Twice It's All Right - Metric by padarnalat

Och sen Dylans reggaeskiva, Infidels, där han jobbade med den jamaicanska superduon Sly & Robbie. Lyssna på den, från -83. Bra skiva och bra skivomslag.

måndag 16 maj 2011

Cults

Om man tycker att det är långt till nästa upplaga av Uppsala kortfilmfestival finns det fina alternativet att ha lite pejl på nya musikvideor i indiefacket. På nittiotalet, när Hype Williams var grejen, fick man hålla sig tills det var dags för en ny Aphex Twinsingel för att få se nåt intressant på MTV, om man tycker att det är intressant med storbystade skäggapor i limousine. Nu kommer det varje vecka intressanta kortfilmer parade med bra pop. Dagens tips är en ny video med en av förra årets stora hajpar, Cults. Inget att skratta åt, vackert och fult och symbolmättat. Och bra musik förstås:

söndag 15 maj 2011

Pop från berlin - Jack Beauregard

Berlinduon Jack Beauregard släppte en grymt bra popskiva för två veckor sen som heter The magazines you read. Det är synt- och gitarrbaserad, lätt melankolisk musik som aspirerar på popperfektion. Räcker inte riktigt ända fram men nära. Lyssna på You drew a line:

torsdag 12 maj 2011

lördag 7 maj 2011

Those Darlins, och kom till klubben ikväll...

Jag packar lite flyers och pop för att åka ner till Söder och Bellmansgatan 22b. Där blir det barklubb mellan 22 och 01. Those Darlins släppte en platta för en dryg månad sen och nåt från den blir det definitivt. Tugga på den här videon och ha det gott tills vi ses, ikväll eller nån annan gång. Gordon vill också vara din bro!

fredag 6 maj 2011

Work Drugs

Har just lämnat jobbet för veckan, cyklat hem och känner instinktivt att ett band som heter Work Drugs måste vara bra. Och det är de. Dagens tips är deras platta Tropic of cancer, särskilt förtjust är jag just för ögonblicket i Golden sombrero. Lyssna här nedanför och gå gärna in på deras bandcamp för att ge dem lite digitala kramar.