torsdag 23 december 2010

Bästa låtarna 2010

Årets bästa låtar. Det är vad det verkligen handlar om, det här med att ordna små klubbkvällar, hänga i trånga barer med ölskum i mungipan och någons åsikter om Teenage Fanclub eller Empire of the Sun i örat. I år var det en toksvängig retropoplåt som gjorde mig allra gladast. Inte en nyskapande klang i låten och videon, se nedan, var bara gamla klyschor. Men pop är alltid lika mycket på väg bakåt som framåt, det är därför covern alltid är stark och reklamradion existerar. Free Energy är inte direkt ett coolt band men deras Bang pop är årets låt ändå. Resten har jag lagt ihop till en spotifylista:

Årets bästa låtar 2010, sa Gordon

onsdag 22 december 2010

Retro 2010


Det har blivit en del gammalt i år. Som alltid. Här är en lista med några av de gamla låtar som jag lyssnat mest på.

Gordons retrolista 2010

tisdag 21 december 2010

Utanför listan. Egentligen inte.

I albumgenomgången yvades jag över att spotify nu hade allt jag önskade mig i albumväg. Tyvärr fanns det några låtar som inte omfattas av deras allt fylligare katalog. Så även om de hamnar utanför spotifyvarianten av Gordons bästa låtar 2010 ska de få sin dag att skina. På gordonsk svengelska.

Cults Go outside gjorde alla hippa mp3bloggare alldeles till sig i våras. Och Gordon blev också imponerad. Mjukt dansant pop med rika ljud. Tokbra.

ARMS gjorde för några år sen Shitty little disco som är en av de fem mest spelade indierökarna hos oss. Heat & hot water från den EP de släppte (gratis) i våras är inte riktigt lika bra, eller tuff. Men nästan lika bra slår sig lätt in på en årsbästalista.

Murder Mystery gör syntpop som inte låter 80-tal, som klistrar fint i indiegommen och som svänger. Och detta nyttiga godis bjuder de på hemma hos sig.

Curtis Plum gör på sin Indie rocker upp med alla oss poppretton som går runt och namndroppar Doug Martsch och Isaac Brock och... Ja, han gör helt enkelt mos av oss som inte står för att vi i hemlighet tycker att Blink 182 svänger.


Fitz & the Tantrums klassiska soulpopdänga får avsluta den här posten. Videon är inget mästerverk men låten är tidlöst blåsös.

lördag 18 december 2010

Årets skivor 2010


Här kommer sista texten om hela album. Jag skriver som sagt inte om allt bra som getts ut i år men två till måste begrundas. Nästa vecka blir det årets låtar och årets retro, med varsin spotifylista, samt en kort krönika över Gordonåret.

Allra bäst är Parken. Inget svagt spår och några fantastiska. Texter kommer i andra hand för mig. De fungerar som en förgyllande effekt när de är bra och visst kan de solka ner en annars hyfsad låt men det är inte orden det hänger på. Ofta har jag inte en susning om vad som sjungs. Det gäller också Parkens andra soloplatta, jag skulle ha gillat den även om han bjöd på samma gamla uppkokta sättpotatis som den breda massan av grisar får sig till livs med Idol och reklamradion. Men Pelle Lindroth har med små, fina knivtag trancherat fram en delikat anrättning ur den svenska språkråvaran. Utan åthävor och mycket direkt serverar han sin poplitterära värld i nio låtar. Musiken är naturligtvis ännu bättre. Det är pop utan prefix, mainstream men ändå egensinnigt.

Näst bäst med en hårsmån var Surfer Blood med sin Astro coast. Stranden har varit årets viktigaste plats i den amerikanska popvärlden i år. Jag vet inte vad som dragit ut indiefolket ur sovrummet men bara på min lista hittar man, förutom Floridabandet Surfer Blood, The Drums från Brooklyn och Best Coast från Californien med rejält saltstel frisering på sin pop. Helt modernt är det inte, starka inslag av gammal garage och surf, liksom 90-tal á la Built to Spill, hörs på Astro coast. Men när har det nyskapande nånsin varit huvudsaken för Gordon? Nix, ge mig mig fantastiska låtar på riktigt gubbigt manér att vaska bort alla orginella bromsränder som musikvärlden fyller underkläderna med så blir jag glad. Om det råkar finnas innovativa inslag är det dock ett plus. Surfer Blood har nog lyssnat en del på de senaste årens Animal Collectivepop och tagit till sig något litet. Inte mycket, bara nog för att höja redan bra låtar. Annars är riffen viktiga för bandet. Fuzz, brukar det kallas på bloggarna. Skivan är det rockigaste på Gordons lista och innehåller rentav ett och annat arenaögonblick. Skivan är helt klart en kontemporär produktion men den känns hållbar. Astro coast kommer att stå sig en bra bit in på 10-talet.

Gordons albumfavoriter 2010

onsdag 15 december 2010

Årets fullängdare 2010


Kan en skiva beskrivas med den gamla recensionsklyschan "helgjuten" om den innehåller en mängd olika stilar? Johan Borgert och Holy Madre har släppt en skiva med käftsmällstiteln Nu är jag ett as och den är genomarbetad och komplett, bestående av tolv låtar som fyller ut genrekatalogen väl. Från dansmusik i singelsläppet Smalfilm, över poprock modell svenskt 80-tal i Sexistiska nätter och Nu ska du ha feedback till visballad á la kvinnlig singer-songwriter i titelspåret. Sammanhållet blir det ändå tack vare kraftfulla, stilistiskt koncentrerade och humoristiskt otäcka texter. Och just den där 80-talsvibben som inte är det vanliga syntpoppiga Yazooblipblopet utan en mer billboardblues-filmsoundtrack-Steve Millerstil. Jag hade möjligen hatat det med indierockdilettantens behärskade glöd för tio år sen men nu låter det bra. Lita aldrig på dig själv, är läxan som passar bra att ruttna över medan man lyssnar på Nu är jag ett as.

När Håkan Hellström släppte Känn ingen sorg för tio år sen jobbade jag på ett lager i Borås. De distribuerade skivor till handeln och bakom ryggen på mig när jag stod vid bandet och plockade ordrar, stod två rosakantade europallar. Jag följde inga Per Bjurmanspalter och läste inte Sound Affect och märkte inte Håkan annat än som en lastpall i ryggen, förrän ett halvår senare när jag väl lyssnade och drabbades på ungefär samma sätt som alla andra. När han nu dundrar fram genom sitt jubileumsår håller jag mig åter lite avvaktande. Eller jag gjorde det. Att han sjunger som en kratta är, har jag alltid tyckt, hans näst största tillgång. Lite viktigare är att karln är ett tvättäkta-kör-i-90-grader-om-du-vill popgeni. Här har han kryddat Springsteen anno 1980 med en liten gnutta Avalanches och massor av Göteborgsfeeling (seklets popstad?). 2 steg från paradise är hans bästa skiva sen Det är så jag säger det, vacker, stark och lätt vemodig.

Gordons albumfavoriter 2010

tisdag 14 december 2010

Årets plattor 2010


Gordon har alltid varit en hemvist för den mesigaste av mespop, twee. Vi har alltid spelat massor av annat också men ingen Gordonkväll har varit befriad från tweeinfluenser och det är förstås mitt fel. Häromdagen läste jag i City att twee alltid är aktuellt och att The Drums var årets exempel framför andra. The Drums är inte twee och genren är aldrig aktuell. Årets tweeplatta är gjord av Seattles Math and Physics Club. Det är pop någonstans mellan Belle & Sebastian och The Lucksmiths. Melodierna och texterna har absolut rätt balans mellan upptempo och vemod. Sången är vän och heltigenom melankolisk. På skivomslaget sitter trion inklämd i en bubbla, de är helt enkelt söta och ledsna men inte ledsna för att de är söta.

Årets dansplatta är gjord i söderort. Om Robyn (Liljeholmen) hade varit bara aningen mindre pop och stilettsudden mer dans hade hon gjort Örnsberg rangen stridig med sin EP-samling men nu hamnar priset några hållplatser längre söderut. Inte illa för röda linjen. Örnsberg har hittat fram till en urban och rymlig ljudbild, gott om plats att röra sig i, och då menar jag dansa, men också att gömma sig i. För om det inte hade varit musik som kunde bära en i bara hörlurarna hade inte varit en riktigt bra platta, bara några bra låtar. Nästa gång jag hamnar på ett otrevligt ställe, där folk ser hårda och trista och kåta ut hoppas jag innerligt att få höra musik av Johan Ragnarsson så jag kan drömma mig in i Blade Runner eller Lost in Translation. Och tills det händer tänker jag lyssna hemma.

Årets album 2010


Jag gick igenom vad jag har lyssnat på i år. Mest är det enstaka låtar, visst, men det görs fortfarande musik som bäst avnjuts som hela skivor. Och skivor som är så bra att man vill lyssna på dem tills de tar slut. Det har pratats en del de senaste åren om att albumets tid var en kort epok, från sent 60-tal till tidigt 00-tal. Singeln, den tvåspåriga vinylhistorien, är borta nu men EP:n verkar växa i popularitet och förmodligen kommer det alltid att finnas en publik för låtsamlingar på någonstans mellan 30 och 60 minuter.

Jag hittade 27 album som jag verkligen gillade som hela skivor i år. Det är för mycket att skriva utförligt om allihop men några stycken ska jag gå igenom ordentligt i veckan och dessutom blir det en spotifylista med två spår från varje skiva. Glädjande är att spotify i år har alla skivor jag gillat i katalogen. När jag går igenom enstaka låtar nästa vecka kommer det att saknas några spår men albumlistan är komplett. Inte rangordnad dock.

Gordons albumfavoriter 2010

torsdag 9 december 2010

Musikvideo 2010 #4

Här är de tre sista videorna som platsar på Gordonlistan. En liten trend i år har varit interaktiva videor och kanske kommer de att bli en stor grej framöver. Men lite som 3D är för avancerat och för tungt för att bli bra långfilm särskilt ofta så ger mig de interaktiva videorna inget pirr i magen. Kanske borde de ses som en egen mediagenre, en musiklek/spel? Bara oldschool på Gordonlistan:

OK Go har gjort en riktigt klassisk nördinsats. Jag menar, inte bara satt på sig Buddy Hollybrillor och kammat håret framåt. Nej, de har slitit med detaljer och precision för att bygga den fläskigaste dominofesten nånsin, klädda i overall. Galet bra video och riktigt bra låt.


Den nya sortens nördar, den genomtänkt coola hipsternörden, representeras här av Vampire Weekend och deras balla homies som arrar miniwimbeldon, inne i vad som verkar vara en övergiven konsthall.


Sist ut är Lissi Dancefloor Disaster igen. De är i alla fall sötast och på taken i mitt gamla kvarter röjer de yta åt allas vårt behov av att dansa som idioter.

tisdag 7 december 2010

Musikvideo 2010 #3

Här är tre videor till som imponerat lite extra i år. Det är alltså ingen traditionell lista med en segrare som rankas lite högre, bara tolv fantastiska musikvideor som gjort lika stort intryck som Street spirit (fade out) gjorde -96.

Det här är inte min favoritlåt med Denki Groove men videon har en katastrofladdning som gör den oerhört svår att slita sig från. Inte för höjdrädda. Möjligen en video från ifjol.


Den här videon kom för några veckor sen och jag postade den då. Men musikvideon är den filmiska genre som ska tåla upprepning bäst och när snön täcker allt under 30 cm kristyr är det skönt att fantisera om att klättra i träd i fin olle.


En annan rulle som var med nyss på bloggen är Arcade Fires samarbete med Spike Jonze, alla musikvideoälskares gud. Filmen är en hopklippt version av en kortfilm som inte har distribuerats än.


Och till sist en liten uppdatering av fredagstipset från igår. Man kan hoppa över EP's Trailer Park och strunta i Debban. På Pluto i Gröndal spelar nämligen Gordonfavoriten Let's Say We Did sin allra bästa Springsteen/Petty-influerade indierock. Kom bara ihåg att Pluto är en medlemsklubb. Pop och bärs till innegänget gäller så se till att gå med.

Musikvideo 2010 #2

Här kommer tre videor till som är bland årets bästa. Och på slutet en bonusvideo och ett litet aktuellt konserttips.

Den självklara referensen är väl Sinead O'Connor men även en hjälte som Petter har ju begagnat sig av ett enda klipp med bara ansiktet som musikvideo. Janelle Monaes ansikte tittar man gärna på i några minuter i sträck och att gråtattacken lär vara äkta gör inte videon mindre kraftfull. Och, såklart, en bra låt.


Lissi Dancefloor Disaster jobbar hårt på att brejka och de tar i från sina krativa nördtår med den här partyrullen där vi får njuta av ett härligt 8-bitsspel med Lissikatten, utöver alla kostymklädda festdeltagare.


Slow Club släppte den här låten som singel ifjol i en lite softare version men videon med Mackenzie Crook (från Pirates of the Caribbeanfilmerna) kom i våras till Gordons stora glädje.


BONUS: Det blir som sagt inget Gordongig på fredag och då kan man ju lika gärna se EP's Trailer Park istället. De spelar på Debaser Medis. Såhär ser de ut när de lirar i ett vardagsrum i Aspudden:

måndag 6 december 2010

Musikvideo 2010 #1

När musikvideokanalerna dog på riktigt var det förstås inte för att musikvideon dog utan för att den tvärtom levde upp och blev bättre. Idag får många fler videor stor spridning och de få klipp som skulle haft a-rotation på MTV om det varit 1990nånting får lite färre tittare. Man kan sällan lägga många miljoner på att göra en video idag men när det kostar mindre pengar vågar filmskapare istället mer vad gäller stil och tema. Förr fanns det mest snygga kroppar och folk som dansade i musikvideor, nu har vi en uppsjö av teman och stilar. En viss nördighet verkar vara återkommande i många sorters videor i år. Tänkte köra några om dagen här, de 12 som har gjort Gordon lite extra lycklig 2010. Här är de första tre:

Harlems Gay human bones har en mysig känsla i bilderna av en allvarlig queerkabaret som har pysselkväll.


Robyns Dancingvideo skulle ha stått sig rätt bra på MTV bak-i-dagarna. Trots att den är lågbudget jämfört med gamla Hype Williamsrullar. Bärs nästan uteslutande in på listan av Robyns karisma.


Stop motion är en underbar filmteknik som kanske gör sig allra bäst som musikvideo. Här har Comfort Fits minimalistiska techno fått en grymt nördig, och bra, video.

fredag 3 december 2010

Gordons decemberspelning inställd


Ibland får man inte som man vill. Nästa fredags barklubbsspelning på Hjärtats bar är inställd. Vi kommer inte att lira mer i år. Snyft. Men Kim Gordon ger aldrig upp så vi får väl fortsätta efter nyår vi också. I december blir det lite summering och listflams på bloggen, det har ju kommit ut en del tokbra pop i år. /Axel

onsdag 1 december 2010

Mer indiemys

Ett av Stephin Merrits projekt, vid sidan av Magnetic Fields, är (var?) The 6ths. En av deras, väldigt field miceiga låtar var med i en amerikansk familjekomediserie på nittiotalet. Andra band som ljöd i burkiga tevehögtalare under The Adventures of Pete and Pete var Polaris, Apples in Stereo och Magnetic Fields. Låten är helt fantastisk, kan tyvärr inte uttala mig om serien men den har höga poäng på IMDB.

Mot vintern - indiepop

Vinterns hittils vintrigaste dag i Hagsätra. Mina fingrar är kalla mot tangentbordet och jag har använt långkalsonger två gånger idag. Kidsen i The Mare har det kanske inte varmare än jag, de bor också i Stockholm, men deras Sarah Recordspop är i alla fall en tjugosju plusgrader.