tisdag 31 augusti 2010

Konsertrecensioner från Popaganda



Popaganda hade fördelat sina bokningar så att de hetaste banden spelade på fredagen. Ok, Hot Chip som avslutare på lördag var förstås stort men annars var lördagen klart mindre intressant. Ändå skulle det visa sig att festivalens bästa spelning gjordes i solgassigt motljus på lilla scenen på lördag. Men mer om det senare, först lite om några av fredagens konserter.

First Aid Kit hade soligt väder och spelade på stora senen. De var bra, gjorde sin fina altcountry med presicion och spelglädje. Sällan har väl en cover betytt mer för ett band och de betade naturligtvis av sin Fleet Foxeslåt, som jag gillar mer i deras version än i det skäggiga orginalet. En lyckad Gram Parsonscover hanns också med. Men bäst var de, lite överraskande när de tryckte på med lite Sonic Youthmangel i slutet av spelningen. Det hade kanske med formatet att göra, deras musik är intim och finstämd och under bar himmel, i solsken och på en stor scen, försvann något av känslan. Förhoppningsvis kommer de att fortsätta ersätta den med röj.

Näst sist på fredagen rev Phoenix arga småkusiner Jamaica av ett helt ok set. Fransmännen bygger låtar med Phoenix som tydliga förebilder men de har ersatt något av sofistikationen med metalriff. Det funkar. Popdiscometal är förstås en grotesk genrebeteckning men när större delen av publiken rockar med gör det inget att man har på sig en tötntig jacka och gör mellansnack som skulle ha kunnat platsa i Nöjesmaskinen. Jamaica är bra partymusik.

Fler recensioner följer under veckan, samt en intervju med sångaren och låtskrivaren i Vit Päls.

Inga kommentarer: