söndag 6 juni 2010

Dakarrapport

Årets upplaga av Pop Dakar var den svagaste jag besökt. Visserligen gick jag hem runt nio, mitt under omdöpta Wild at Hearts (tidigare Cleast Eatwood) spelning, men eftermiddagen och början av kvällen bjöd på en del skit, något passabelt och ett lysande undantag. Happiness var trist prettomangel, Lugnet + Ved gjorde musik för hobbitar att somna till, Ludwig Bell körde en Jumperpastisch klädd i nån sorts revisorsmundering och Elias Krantz erbjöd helt ok krautdoftande instrumentalpsykedelia. Mixtapes and Cellmates var småtrist swindie men det fanns nåt att hoppas på iaf. Värre var det med Monostrip som gjorde tråkig electrorock med Kentdrömmar och en svårt pinsam scennärvaro. Lyckligtvis körde Flogsta Danshall en otroligt svängig skweeeshow där knatten Mrs Qeada, lufsigt rutiga Rigas den andre, introverta datanörden Pavan och sol-och-våraren Joxaren hamrade på sina boxar, fuldansade, lovordade varandra och såg fullare och gladare ut än resten av festivalen tillsammans. Smakprovet härnedan gör inte Flogstas finaste rättvisa, låten var ösigare live. /Axel

Inga kommentarer: