torsdag 30 juli 2009

My Awesome Mixtape

Gordon försöker vara lite internationell ibland och letar spansk, japansk, tysk och australisk indipop. Men från Italien har vi aldrig hämtat några bra låtar. Förrän nu. Bolognabandet My Awesome Mixtape gör pop som låter som Suburban Kids with Biblical Names och ibland sticker de in electronica- och hiphopinfluenser. Det är dansant och ösigt och riktigt roligt.

De drog igång så smått 2006 och mer eller mindre genast tog det rejäl fart. De släppte debuten "My Lonely and Sad Waterloo" i september 2007 och följde upp med jätteturnén "The Neverending Tour" med 158 spelningar. Nu i sommar har de släppt EP:n "Other Houses" som inkluderar Gordons sommarfavorit "Me & the Washing Machine". I höst kommer nästa platta. Här kommer en miniintervju med Maolo (bilden).

Gordon: MAM is dance music (among other things), what are your favourite styles of dancing/dance moves?

Maolo: In reality we aren't so much into dance music world; infact I consider myself ignorant and not so well confident in talking about dance music. Our musical preferences are more tied to black music over all; from hip hop to soul music from reggae to r'n'b, jazz and blues...

Gordon: Do you write your music collectively? Sit around a laptop with your instruments or are there individual efforts later pieced together to an album?

Maolo: Apart from our first album "My Lonely and Sad Waterloo", all the other albums ("How Could A Village Turn Into A Town" overall) were made collectively and musically arranged all together.

Gordon: When you make an album track, do you consider how it will be played, meaning, do you think about what a DJ will do with it?

Maolo: I think that all comes naturally, following our feelings, we don't really care initially how a DJ could remix one of our songs.

Gordon: You obviously like remixes, are you getting any interesting requests from other bands/artists to do remixes?

Maolo: Yeah of course, we would really love to hear dub step remixes of some of "how could a village turn into a town" song.

Gordon: How important is humour/comedy in your music? Do you like any funny music/performance styles in other artists?

Maolo: I think that humour constitutes half of our lives, so it's very important to point it it out in our lyrics! There are so many artist I'd like to mention. The Kanye West bear mask was really funny.

Grazie Maolo! Han skriver också att han hoppas få till spelningar i Sverige och den förhoppningen skriver jag under på. Kolla in My Awesome Mixtape på myspace och lyssna på en av sommarens bästa indiepoprökare "Me & the Washing Machine".

/Axel

söndag 26 juli 2009

Shirley Lee

Kanske var det så att britpopen hade mancwalkat färdigt när det bästa bandet albumdebuterade med A Week Away. Jag minns Terry Ericssons artikel i bibel, mer upphetsat elektrisk än nåt annat han har skrivit. Och jag minns när jag såg Spearmint på scen, en gång i Emmaboda och en gång i Stockholm och det kändes båda gångerna som om löften från skivorna infriades. Jag vill ha min pop levererad i form av glädjerus och ångest i kombination och Spearmint mer än något annat brittiskt band gav mig vad jag ville ha.

Så när bandets låtskrivare och sångare Shirley Lee i våras solodebuterade var mina förväntningar högt ställda. Jag fick inte vad jag ville ha, fick inte mer av samma. Shirley har åldrats men, som jag ständigt måste påminna mig själv om, det har jag också. Kanske fick jag vad jag behövde. I vilket fall, han gör fortfarande pop och han gör det fantastiskt. Sen svarar han väldigt trevligt på mina frågor om skivan också. Håll till godo.

Gordon: "The first time you saw snow" is a song about rediscovering ones world, through a partner. It feels lived of course but maybe isn't. Do you you write songs to illustrate universal experience or are they always/mostly dealing with your personal life?

Shirley Lee: Wow, that is a good question. That song is 100% literally true. My favourite songs are little stories about things that have happened to me that I feel illustrate something which is universal. On occasion I have written from another person’s point of view, and if I get it right, it then feels like it happened to me too. If I get it wrong, then I end up not liking the song as it doesn’t feel “true”. I have said in the past it is like “bottling bits of life” – it is about trying to capture the essence of an aspect of our lives here on this planet and trapping it in a little song. I am also aiming for it to be uplifting in some way, which does not necessarily mean it needs to be cheerful. I don’t know why I feel so compelled to write songs, other than that I respond very strongly to other people’s songs that do this – I always want other people’s songs to be really specific and tell me something about their lives, something I can identify with, so that I don’t feel so alone.

Gordon: "The Reservoir", the farewell to a father, is another bittersweet favourite. Do you like any songs about parents, made by other artists?

Shirley Lee: I knew I wanted to write about my father’s death, and I was aware that probably every song-writer writes about the death of a parent at some point. I remember Roddy Frame writing a nice song for his father on the “Stray” album, and a band called Be-Bop Deluxe did one called “Islands Of The Dead” for song-writer Bill Nelson’s father, and Lennon did several, and “The Drugs Don’t Work” by The Verve is a brilliant song for his father, and Loudon Wainwright III has written several wonderful heart-rending songs for each of his parents. “The Reservoir” was actually the third or fourth song I wrote about my father’s death. I didn’t like the first three – they were depressing. I like this one though. I don’t find it depressing – I find it uplifting. When I sing the song I feel like dad is around, and in the song he is laughing at me, which brings me down to earth.

Gordon: How computerized are you when you write songs? The album feels organic enough...

Shirley Lee: This album is the first I have written using a computer. I think the only difference it made was that I wrote simpler songs, I felt less need for middle 8’s, lots of the songs just have verses and choruses. The good thing is that initial ideas recorded on the computer can then be released on record or at least taken into the studio and used in the track. I wanted the album to sound quite simple and organic, so it just features the five of us playing in Brian’s studio, and he is good at getting mice sounds in a natural way, rather than using samples etc…

Gordon: What is benathee pie? (from "Spiraline girl", I must be bungling the spelling)

Shirley Lee: Banoffi Pie is an English dessert made from bananas, cream, condensed cream and pastry or biscuits. It now seems quite popular in American restaurants too. It is very sweet and absolutely delicious!

Thanks Shirley, for the great answers! För den som vill veta mer om skivan, självbetitlad, hur den kommit till och vad som hände med Spearmint, rekommenderas Shirleys hemsida. Man kan också spana in hans myspace om man vill lyssna på några av låtarna. Spearmint gör för övrigt en spelning i London i september för att fira att det är 10 år sen A Week Away släpptes och skivan kommer att spelas i sin helhet. De kommer också att göra några spelningar i Tyskland.

/Axel

fredag 24 juli 2009

Anna Järvinen

Gordonbloggen kommer framöver att köra texter om favoritartister och förhoppningsvis förgylla dem med små intervjuer med subjekten. Det blir inte de där stora, djuplodande exposéerna, som i tidningen pop, men förhoppningsvis prickar vi in ett och annat svar som inte dykt upp i mer strukturerade publikationer.

Först ut är Anna Järvinen. Hon har Sveriges kanske vackraste röst, låt- och textskrivartalang som åstadkommit några verkligt oförglömliga poplåtar och en coolhet som lyser igenom i allt hon gör. Dessutom har hon svarat snyggt på några av mina frågor så hur kan jag annat än älska henne just nu. Ikväll spelar hon i Gagnef på Skanka Loss-festivalen så om man befinner sig i Dalarna finns det goda skäl att gå på konsert ikväll.


Gordon: Har du några litterära inspirationer till ditt textskrivande? Favoritförfattare/poeter?

AJ: Henrik Tikkanen, Pentti Saarikoski, Olle Ljungström, Bodil Malmsten, Kristina Lugn, Patti Smith, Kristina Sigunsdotter.

Gordon: Har du en scenpersona? Eller flera?

AJ: ...jag är inne i mina bilder och påhitt.

Gordon: Hur blir det under turnéer, är det som ett stort jobb i intervaller eller blir varje konsert en helt egen, fristående upplevelse?

AJ: Spelningarna är en drömvärld vid sidan om de andra drömvärldarna bara.

Gordon: Kändes det som att Äppelöga var en cover?

AJ: Ja faktiskt. Var på en bar i Stockholm härom dagen just när DJ:n satte på Crippas version av Äppelöga - fantastisk. Hade inte hört den på så länge. Åkte tillbaka till juli förra året, när vi knåpade ihop texten och spelade in den. Christopher är ett geni och jag är överlycklig över att ha fått spela in låten två gånger och rita hans skivomslag.

AJ: Min dotter kräver att få skriva sitt namn: HARRIET

Gordon: Drömmer du lite om att göra en coverskiva och isåfall, vilken låt måste vara med?

AJ: Ja... och det får bli en skiva där jag riskerar att paja mina älsklingslåtar: 17 år med Veronica Maggio, Cry for love med Iggy Pop, I saw the light med Todd Rundgren, On my own från Les Miserables, Here you come again med Dolly Parton, Jackie med Ratata, Här kommer solen med [ingenting], Det är sånt som bara händer mig med Olle Ljungström, Vem tänder stjärnorna med Eva Dahlgren, Islands in the stream med Kenny Rogers och Dolly Parton, Aldrig min vän med Svenne och Lotta, La verité med Classix Nouveau, Gulleplutt med Agnetha Fältskog osv. gud vad roligt.

Tack så mycket, Anna och Harriet för väldigt fina svar. Jag ser fram emot coverskivan som kunde bli hur bra som helst. Anna Järvinens myspace besöks med fördel för info om spelningar och var man kan köpa hennes musik. Och ifall man vill skicka lite myspacelove till kommentarsfältet. Gagneffestivalen Skanka loss hemsida kan man gå in på om man är sugen på att se Anna Järvinen idag. De sätter igång om en dryg timme och Anna går på scen klockan 20.00 om jag har fattat rätt. Det kommer att bli riktigt, riktigt bra.

/Axel

söndag 12 juli 2009

Indiveckan avslutad

Igår kväll fick vi avsluta Musslans säsong, göra vårt bästa för att tömma de sista slattarna i baren och spela några bra låtar för Vasastan. Några tips för ivriga Spotifyanvändare och mp3-bloggläsare som missade oss nu är Shrag med Fortyfive 45s, Penny Centurylåten Valencia, I was a Cub Scouts Curecover Close to me och Fanfarlo med Drowning men.

Sen kan man med fördel ta sig en titt på Becks nya projekt där han och några andra tar varsin klassisk rockplatta och gör enkla covers på alla låtarna. Sen lägger de ut de på nätet. Beck själv har hunnit släppa några av låtarna från sin skiva, Velvet Undergrounds bananalbum. Vi spelade Femme fatale igår kväll som han verkligen gör till sin egen med en coverklyscha.

Gordon återkommer förmodligen i augusti eller september, inga datum är spikade än. Ha det gott! /Axel

fredag 10 juli 2009

Indieveckan, halvtid

Vi gjorde första spelningen igår. Ute var fientligt ösregn men inne under Enskilda Galleriets takfönster var det soligt när vi lirade Sebastian Tellier, Cocosuma, Wilco och Shirley Lee. Vi hade också väldigt många önskemål från popälskare med god smak. Vi kör en lista till höger med vad vi lirade på beställning.

Imorgon lördag är det dags för Musslan, tredje besöket på Fredrik Cornelius härliga citykrog. Vi börjar förstås spela klockan 21 och allt vi behöver är en lång sovmorgon imorrn och en till på söndag. Det och våra söta besökare. Hoppas vi ses! /Axel

tisdag 7 juli 2009

På torsdag drar vi igång Gordons indievecka på Enskilda Galleriet. Det är alltså Allmänna Galleriet fast i markplan och med öppet inåt gården. Vi kommer att komma dit klockan 20.00 för att dricka en öl och äta något gott och snacka pop och liv och väder och dumheter och se så indie och snälla ut som om vi var på väg till Emmabodafestivalen. Sen klockan 21.00 börjar vi spela skivor. Glöm inte att be oss spela era favoritlåtar. Om de är våra också så lär vi ha dem i bagaget och då blir det sweet music i högtalarna. Kronobergsgatan 37 på Kungsholmen.

Under fredagen vilar vi upp oss med en pizza (och lite vardag) för att på lördagen sticka till Musslan där det blir Embassyhits till skaldjuren och indierock till avecen. Vi håller på mellan 21 och sent. Dubbelt indie denna sommarvecka. Dalagatan 46, nära Odenplan.

Gordon gillar sommar i Stockholm. Vi ses! /Axel