onsdag 29 april 2009

Mer amerikansk rock

Många gånger skramligare än Baby Teeth är gamla indiefavoriterna Breeders som just släppt en EP (handtryckt och limiterad häromdagen och digitalt släpp idag). Bandet bildades 1988 av Kim Deal och har under hela sin karriär varit klädda i en formlig rustning av coolhet. Att ett band stagnerar efter en tio eller tjugo år lång karriär är inte konstigt. En del gör musik som låter likadant och levererar sitt urvattnade koncept utan charm, andra gör låtar som glider över i något mer genriskt, mer radiotillvänt eller bluesrocktungt. Breeders låter som Breeders men deras svärd har inte förlorat skärpan med åren. Desto märkligare som de har ett väldigt 90-talskt sound.


Nya Fate to fatal låter skramligt och skräpigt och riktigt, riktigt bra. Det finns ingen direkt tyngd, rockigheten ligger helt enkelt i att det är för skitigt för att kallas pop. Trumkompet känns nästan sävligt bakom Kim Deals karaktäristiska sång som även den bär en motsägelsefull laddning mellan det våldsamma och det degiga. Om låten hamnar på ett filmsoundtrack måste den tonsätta någon sorts aggression, dumma ungdomar som slänger soptunnor genom skyltfönster eller en kvinna i shorts och bikini som skrikande knuffar sin pojkvän över en parkering. Kolla in den rosa rollerskate-videon på deras hemsida: Breeders Digest




På bilden en flabbande Kelly Deal, Kims tvillingsyster, från en spelning på Coachella i USA ifjol. Och ett flummigt skratt är vad Breeders inspirerar i mig, om de inte får mig att vilja välta någonting förstås. /Axel

Inga kommentarer: