måndag 8 december 2008

Länge sen man var på en Klassfest


När Gordon drog igång i våras dammsög jag nätet efter ny indieinspiration att friska upp skivsamlingen med. Det finns så mycket att det är svårt att hitta rätt. Man orkar bara lyssna igenom låtarna en gång så det är bara de som har direkta kvaliteter som skär genom bruset och når förbi trumhinna till den överväldigade lyssnarens hjärna.

Men om det är för direkt och hittigt blir det radioskval av det. Ack, detta dilemma. Att vara indie men inte för indie. Jag brottas med samma frågeställning varje gång jag köper t-shirtar. Annat var det på den tiden jag gick på gymnasieklassfester. Indie var knappt ett ord för mig då. Lite Blur, lite Popsicle och sen var jag redan för full för att bry mig om en coolhet som hursomhelst var ouppnåelig.

Fagerstas Klassfest däremot har inte bara årets bästa bandnamn, de har också en otvungen popcoolhet som jag skulle avundas svårt om inte deras låtar gjorde mig så glad. I våras hittade jag Prieure de Sion att skicka genom klubbens högtalare. Kolla bilden här ovanför. Fagerstagossarna har uppenbarligen läst vartenda upprört reportage om The Tough Alliance och jag skulle kanske störa mig på att de är för impade av sina idoler om det inte var för det faktum att de är bättre. De gör bättre dansmusik. Hur det nu kan vara möjligt i Fagersta. Dekonstruktion av vad som kom före är inte sällan vägen fram till det som inte borde ha hunnit komma än.

Och höstens Nya ovänner visar att deras popkänsla är relativt pålitlig. Det är så enkelt, sången låter som om de håller en kartongbit framför micken och det skrapar och svider lite, som ögonen gör dan efter en klassfest. Man vet att man måste träffa varenda jävel från igår och det ger en klump i magen. Men å andra sidan vet man att det finns några offer som man kan garva åt också. Det här är inte ädelt eller vackert. Det här är bara bra pop och bättre dansgolv.

Lyssna på Klassfests myspace. Man kan ladda ner också.

Inga kommentarer: